Gooooooooooo McConnell!!!

Idag har Oscar och Mikan avverkat The great sportsday, en friidrottsdag för year 4-7. Mikan är year 5 och Oscar year 7. Dom har övat i ett par veckor att hoppa längd, höjd, stöta kula och springa 100, 200 och 800 meter. Dom har dessutom övat på sina hejarramsor så det skallrat i fönstrena, både hemma och i skolan. Familjen Nyman tillhör alltså the McConnell house och barnen har entusiastiskt kommit hem om dagarna och berättat om de idrottsliga framstegen de gjort, att dom springer bland de snabbaste i sin klass osv. Jag såg fram emot att få se dem tävla.

En hel del föräldrar hade tagit ledigt för att komma och titta. Anna ville hellre leka med Signe efter tennisen så jag hade "bara" Sara att ta hand om. Men hon var inte så jobbig - hon tultade bara runt och drack ur allas vattenflaskor utom ur våra egna, beundrade de vackra flaggorna som markerade löparbanan, klättrade uppför och nerför en jordig trappa och stoppade i sig lite täckbark och annan skit på vägen. Det var bara ibland, när jag fick hämta henne från tävlingsarenan som det blev lite ansträngande. Men som vanligt charmade hon alla.

När jag anlände efter att ha skjutsat Anna till tennisen på morgonen var tävlingarna i full gång och Mikan hade just sprungit in på andra plats på 800 m och fått sin första ribbon. Attans att jag missade det men det skulle bli fler som tur var. Det är fantastiskt men alla barnen deltar i alla grenar. I löpningen har man olika divisions och var man hamnar grundar sig på resultaten under träningsperioden. I varje startheat springer 6 barn och för varje heat får man ribbon för 1:a, 2:a och 3:a plats samt en ribbon "well done". På så vis måste man inte vara bäst för att få pris och känna sig som vinnare. Väldigt inspirerande och peppande för barnen som alla verkade ge järnet vare sig det var högsta eller lägsta divisionen. Man tävlade ju även för sitt "house" - inte minst viktigt. Här samlas de tre husen och samlar sig för sina ramsor - McConnell i gult, Rossiter i rött och Pashen i grönt.

Det visade sig att Mikan är riktigt bra på att springa. Hon vann 2 första placeringar och 2 andra placeringar där 800 m nog ändå rankades högst. Oscar vann också några första placeringar samt en tredje plats i höjdhopp(!). Jag tror att det är så att han därmed blir uttagen att representera skolan i distriktmästerskapen i höjdhopp och att Mikan kommer få göra detsamma i 800 m. Det ska bli skoj att se.

Jag frågade barnen vilket som är roligast - Danderyds OS eller den här dagen och det var den här dagen överlägset. På frågan varför då, så var det just det att man tillhör ett lag och det laget samlar ihop poäng tillsammans så man alltid har världens hejarklack. Man får även poäng för framförandet av hejarramsan. Ända till sista grenen, 200m stod det och vägde mellan Rossiter och McConnell och slutligen var det McConnell som vann totalt. Vilken glädje!

Under dagen var det två lite längre avbrott för mat och lek/stim. Där fanns ett par grillar (modell större) uppställda så man kunde köpa korv i bröd (rostbröd) eller kycklingspett. Dessutom kunde man köpa dricka, kaffe/te och kaka (som naturligtvis duktiga föräldrar bidragit med). Nått som man också gör här är att ta med sig sin lilla hopfällbara stol eller mer av en hopfällbar fotölj med flaskställ - antingen man tittar på barnens fotbollsmatch eller när dom tävlar friidrott.

Jag satt med parkmammorna. Janette hade tagit med sig ett litet häfte med reglerna till AFL (aussie rules eller australian fotboll om man ska vara riktigt tydlig). Vi bestämde att vi ska gå på nästa game tillsammans och det blir på söndag 6/8. Då spelar the Lions hemma på the Gabba (stadion i Brisbane). Det blir kul!

Där träffade jag även mamman till Sophie som sjunger i kör. Sophie är världens gulligaste flicka, hur söt, glad och vänlig som helst och hon älskar små söta bebisar som Sara vilket inte gjorde henne mindre populär - varken hos mig eller Sara. Jag fick då tillfälle att pumpa Mandy på allt gällande kören och jag tror att den är som klippt och skuren för Mikan. Hoppas bara att hon kommer in och att hon får sjunga med dom som är ett år äldre för det är Sophie. Dels så känner hon någon och dels kan vi parta på skjutsningen vilket inte är helt oviktigt i sammanhanget då kören ligger ca 20 min bort. The Australian girls coir heter den och barnen har uniform även där. När dom uppträder så måste dom har ribbon i håret vare sig man har långt eller kort hår. Går det inte att knyta ett hårband i håret får man knyta den om hakan - no joke! Fniss! Det finns nog inte så många korthåriga tjejer i kören kan jag tro...

Imorgon är det Annas födelsedag och Mikan och jag har shoppat loss ordentligt i Carindale. Mycket rosa och glitter blir det. Hon kommer inte att bli besviken. Sen ska vi försöka ha ett litet kalas i helgen också. Hörde just av en mamma att man med fördel har kalasen i parken. Hänger upp lite ballonger, grillar korv och bjuder på cake. Perfekt! Så får det bli.

Har just kommit hem från vår första aussie BBQ. En av frifräsarläkarna på Nickes sjukhus bjöd in oss och ett gäng andra läkare (alla radiologer) på BBQ tillsammans med fruar och barn. Dom, the Mitchells bodde fantastiskt fint i ett nyrenoverat traditionellt queenslander house, stort och fint, med pool förstås och tennisplan på tomten. Ken är ju privatläkare och tjänar en massa pengar. Det märktes. Ken och Sue har 3 barn, Angus 11, Rosie 9 och Katie 8. Oscar och Angus fann varandra ganska bra och Mikan umgicks med tjejerna och det verkade gå bra trots språket. Sen kom det ytterligare 5 familjer varav 2 något äldre och 3 lite yngre. Vi var nog nånstans mittemellan.

Alla var väldigt imponerade av vår engelska och konstaterade att nästan inga australiensare kan prata ett andra språk så bra som vi pratar engelska. Men så pratar halva världen engelska så dom har väl inte samma intresse av att lära sig heller. I barnens skola har dom japanska som andra språk. Det känns ju väldigt intressant för våra barn att lägga energi på....not.

När vi kom blev vi bjudna på öl, vin eller champagne. Jag gick på champagnen förstås. :-) Barnen lekte och där var så många att dom underhöll varandra. Sara gick antingen runt på egen hand eller med nått av barnen. Ibland kom hon till oss, tyvärr just när vi satt till bords, men annars skötte hon sig själv rätt bra.
Männen flockades runt grillen, och kvinnorna dukade och lagade mat. It's the australian way. Barnen fick mat medan de vuxnas mat grillades. Det bjöds på korvar i flera former till barnen, små minikorvar, korvar med smördeg runtom, och korv i bröd, samt små kycklingvingar. Allt tillsammans med vattenmelon och jordgubbar. Oscar hävdade att han åt massor men på vägen hem ville han ändå ha kvällsis. Det visade sig att vad han ätit var mest vattenmelon. Inte undra på att han var lite småhungrig.

Sen var äntligen vår mat färdig. Vi var var verkligen hungriga. Då vi var bjudna till 3-4 tiden på eftermiddagen så visste vi inte hur tidigt vi skulle få mat så vår lunch hade varit ganska liten. Men vi satte oss inte förrän framåt 7-tiden. Då bjöds det å andra sidan på mängder med mat. Grillad cajunkyckling och steak. Till det fick vi en grönsallad med avocado, en grönsallad med feta och roasted pumpkin också en potatisgratäng. Dessutom hade dom gjort en fantastisk fisk också men den var inte grillad. Den var kokad i buljong och örter. Yummie!

Till efterrätt fick vi nån kaka med kolasås och glass samt custard sauce. Det var gott och sött. Det såg ut som att Sara gillade det också. Gumman glufsglufs. Det enda som saknades var en god kopp starkt kaffe som jag ett tag trodde att jag skulle bli utan men dom hade en espressomaskin som gjorde fantastiskt gott kaffe, det bästa jag fått sen vi kom hit. Pricken över i:t. Tiden går fort när man har roligt och det var hög tid att åka hem. Det hade varit en fantastiskt trevlig kväll för alla. Barnen ville absolut åka tillbaka. Deras trädgård var så stor och fin - vi har ju ingen alls så jag förstår att den lockar.

Vi får hitta på andra saker utanför tomten som de flesta andra. Det blir nog bättre också när poolen är mer badbar. Fast tjejerna var i poolen idag igen och Nicke också. Tokar! Oscar var med några kompisar från fotbollslaget och spelade golf. Det finns en 9-håls korthålsbana inte alls långt härifrån där killarna hänger hela helgerna och även efter skolan ibland. Oscar är jättesugen att hänga på. Annars har han haft Jahson här på övernattning - en supermysig kille från klassen.

Själv ängade jag förmiddagen åt att flänga runt i Carindale shoppingcenter för att handla födelsedagspresenter åt Anna som fyller 5 på tisdag. Hon har skrivit en lååååång önskelista där det mesta är hämtat från en reklamkatalog som kom häromdagen. Det blir nog ett par Braatzdockor och lite annat som är rosa och glittrigt. Hann dock inte riktigt klart så jag måste tillbaka imorgon igen. Då passar det bra att Anna ska spela tennis och leka med Signe efteråt.

Jag ska bara hinna med att titta på när de större barnen har sportsday innan. Phu vad man ska hinna med. Den skulle egentligen ha varit i fredags men den regnade bort. Nya tag imorgon alltså. Då ska vi heja på the MacConnells. Alla barnen delas in i olika hus - MacConnells, Passion eller Rossiter (gula, gröna eller röda tröjor). Syskon hamnar alltid i samma hus också tävlar de mot varandra i friidrott, höjdhopp, längdhopp, kula och löpning (60m, 200m och 800m). Mikan och Oscar är alltså MacConnells och har övat på hejarklacksången. Det blir kul!

En bra och en inte lika bra utflykt

I helgen skulle det inte bli så vackert väder så då fick vi tips från Nickes kollega att ta familjen upp till Guldkusten och gå på The Under Water World. Eftersom lördagförmiddagarna ägnas åt fotbollsmatcher både för Oscar och Mikan valde vi söndagen till utflyktsdag. Vi tog vår fina bil och åkte den dryga timmen upp till Wolloolaba - orten där det låg. Annertz har lämnat kvar sin Entertainmentbok för 2006/2007 fylld med rabattkuponger för alla möjliga events, hotell, restauranger m m. Det fanns även för The Under Water World så det blev 25% rabatt på inträdet. Nice!

Vi kom fram just när det var dags för The Seal Show. Den missade vi men skulle troligen hinna med nästa show innan vi åkte hem. Så vi gick runt och tittade på alla fiskarna och grodorna och allt annat. Den stora grejen där var dels The Seal Show men också en stor undervattenstunnel i glas som man åkte igenom på ett rullband. Man åkte bokstavligen bland fiskar och koraller. Det var rätt läckert men annars var det inte så spännande.

Vi strosade runt bland montrarna ett tag men det var snart dags för lunch. Och lunchstället var precis som det mesta i matväg här - flottigt, skräpigt och inte särskilt gott. Det är matsäck som gäller framöver.

Sen var det dags för sälshowen som inte heller den var mycket till show. Sälskötaren snackade mest om hur man får sälar att göra som man vill - allt går ut på att ge dem mat vilket han också visade.

Men det var inte alls särskilt mycket hoppande, voltande och dribblande med bollar och sånt som man tror att det ska vara. Barnen tyckte det var rätt blaha blaha. Men det berodde nog delvis på att dom inte fattade vad sälskötaren sa. Nä måste säga att Aquaria må vara lite mindre än det här men med bättre kvalitet.

I anslutning till lokalen fanns även en Dinosaurievärld som vi också besökte. Den var rätt sliten men Sara gick från djur till djur och röt som en stor T-Rex. Hon var road. Och allt avslutades förstås i en shop som man var tvungen att gå igenom för att komma ut. Vi kostade på oss vykort. Det är knepet med dom här ställena - att avsluta hela turen i en souvenirshop. Det gjorde man även på Lone Pine Koala Sanctuary som vi besökte första veckan när vi inte hade nånstans att bo eller göra. Det var en riktigt bra utflykt till skillnad från den här.

Då tog vi en båt längs med floden där en förinspelad guide berättade om allt spännande som vi åkte förbi. Inte en enda gång hamnade bandet fel i förhållande till var vi var någonstans. Det var den mest underhållande guidening vi någonsin varit med om. Där satt vi på båten i ca 2 timmar och njöt. Väl i parken fick vi klappa kängurus och titta på koalor i alla storlekar, fåglar, ormar, krokodiler m m. Om vi hade orkat köa så hade vi kunnat få klappa och fotograferas med en koala eller en orm för den delen. Men vi skulle ta båten hem vid ett exakt klockslag så tiden räckte inte till. Det var en utflykt vi kan göra fler gånger och kommer ni förbi här finns chansen att det blir just med er.

Vilken tjej!

Promenerade till skolan med barnen idag. Det var andra gången sen dom började och jag kände mig otroligt nöjd att tiden inte var så knapp att jag måste köra dem de några hundra metrarna (fågelvägen) det är till skolan. Backarna gör att det ffa känns betydlige längre. Oscar ropade till sina polare Jack och Anthony som hängde över staketet, redan innan vi kom fram till skolan och vips hade han försvunnit. Mikan försvann nästan lika snabbt med sina kompisar Hollie och Kasaki och några fler. Jag följde med Anna in på pre-school och hon visade inga tecken på att vara nervös eller ledsen. Vi möttes av Mrs Stewart och Anna gick in, vände sig om och vinkade hejdå. Vilken tjej! Den som blev mest ledsen var Sara (som f ö är frisk nu).

Jahapp... det var det det. Jag bestämde mig för att ta en promenad i området och var ute nån timme i morgonvärmen. Perfekt promenadväder och Sara somnade efter en stund. Bestämde mig för att gå hem när jag började bli lite varm och klibbig. Hade inga problem att hitta tillbaka till huvudgatan och lokaliserade Main Avenue som är den gatan som huset ligger intill (vi har en hörntomt mellan Main Ave och Bunowang St). Svängde in på Main Ave och såg backen... Äh den är nog inte så jobbig att gå uppför. Det var den. Särskilt med vagn. Den vägen ska jag aldrig ta igen. Nicke har försökt att cykla uppför den men det går inte. Tänk er "Väggen" i Sälen och lite värre. Annertz sa i och för sig att dom alltid brukar åka in nån gata innan eller efter Main Ave så att man slipper - backen. Och då har dom ändå bilen...

Sara sov en hel del under dagen, hon har ju precis blivit frisk så jag hade en lugn och lite öde dag hemma men på nått sätt rinner tiden iväg. Plötsligt var klockan 14.40 och Sara sov fortfarande. Upp! med henne och rusa iväg till skolan. Och där mötte jag den gladaste lilla Anna och jag var den mest lättade mamman. Det mest graverande som hänt under dagen var att hennes vattenflaska hade kommit bort. Fröknarna hade försökt få Anna att beskriva hur den såg ut men inte riktigt fått klart för sig det. Anna kan färgerna på engelska men det gick ändå inte riktigt. Och det var väl klart att det var svårt att förklara, den var ju genomskinlig. :-) Dom letade överallt men den var spårlöst borta. Jag hittade den sen inuti Annas lunchlåda istället för i det för flaska avsedda facket på utsidan. Vi skrattade gott åt det efteråt, Anna och jag.

Anna var i alla fall väldigt glad och stolt. "Jag har inte varit ledsen en enda gång men jag har spillt på min nya tröja." På morgonen hade hon tydligen fått prata med en mamma till en av flickorna i den andra gruppen, Delfinerna. Annas grupp heter Lejonen. Mamman är svensk men flickan kan nästan ingen svenska alls. Evie heter flickan och dom hade lekt under dagen. Så dom ska vi ringa och leka mer med.

Efter skolan träffade vi Janette och hennes två jättesnälla barn. Det var dom som gick till Hawthorne Park varje fredag och fikar. Oscar hade gjort illa benet så han ville gå hem men tjejerna var pigga på att hänga på parkgänget. Sagt och gjort, Oscar tog nycklarna och travade hem medan vi gick till parken. Där var fullt med barn i alla åldrar och en 7-8 mammor som bullade upp med snacks, kaffe och champagne. Allt i en salig blandning och for share alltihop. Där fick man ju reda på allt möjligt värdefullt om skola, aktiviteter, resor och annat. Så förutom att det var ett gäng jättetrevliga och roliga mammor och en massa värdefullt vetande så fick barnen kontakt med ännu fler barn ifrån skolan. Och jag hade ännu mer tur med att det fanns ett par tjejer som var babycrazy och gungade Sara hela tiden så att jag fick snacka i fred med mammorna.

En av döttrarna går i nån kör men det finns tydligen inga körer i närheten så det tar väl en 20 minuter att åka till den men det kan det väl vara värt om det är kul. Förmodligen skulle det finnas plats för Mikan också. Hon var pigg på det. Så det blir väl nästa veckas mission.

En bättre dag på pre-school

Det var som om Mrs Stewart hade läst mina tankar igår för idag mötte hon mig i dörren när jag kom med Anna i handen och Sara på höften (en Sara som var dopad med Alvedon). Hon undrade, med en önskan i rösten, om jag skulle lämna Anna idag. Hon trodde att det skulle vara bäst för Annas möjligheter att integrera med gruppen och hon har förmodligen rätt. Men eftersom jag inte hade förberett Anna på att lämna henne direkt, bara att jag kanske måste lämna henne så småningom p g a Sara så kom vi överens om att jag skulle vara kvar till första lunchpausen.

Det var en helt annan Anna som kom till pre-school idag. Hon gick själv och satte sig till samlingen, långt ifrån mig. Hon hälsade "Goodmorning mrs Stewart" och hängde med i planeringen för dagen medan Sara och jag höll till en bit därifrån. När dom lekte utomhus så lekte hon med Teyha (en söt liten flicka som mrs Stewart tänkt att para ihop Anna med och få Teyha att ta hand om Anna). Sara och jag lekte fort och riddare med den mest introverta killen Zac och han och jag bondade. Det var första gången jag såg Zac skratta och hörde honom säga någonting men det tog ett tag. Snart kom den nye killen Anton också och lekte. Efter en stund kom Anna med sina byttor fyllda med sand och bjöd på soppa. Den tredje introverta killen, Jacob kom då också med i den leken och där satt alla barnen som inte pratade så mycket (av olika anledningar) och lekte för fullt. Tänk va lite som behövs för att lätta upp. Ingen av de vuxna är nånsin med i barnens lekar eller pratar särskilt med dem.

Jacob och Anna satt bredvid varandra på lunchen idag och han bjöd Anna på små nallekex vilket Anna uppskattade jättemycket eftersom hennes stränga föräldrar inte låter henne få så mycket kex och godsaker i lunchboxen. Hårda bud i Mellerud.

Annas dag hade bara varit positiv idag vilket gjorde att när det var dags för mig att gå så var hon inte alls ledsen. Hon hade t o m räckt upp handen och sagt flowers då mrs Stewart undrat vad mer man kan rita på sin husteckning. Jag blev alldeles varm i hjärtat. Hon satt och ritade just den husteckningen när jag sa hejdå. Då visste hon precis vad som skulle hända resten av dagen och mrs Stewart hade tänkt låta Anna och några flickor (bl a Teyha) spela ett spel för att Anna skulle känna att hon var med i en lek med andra barn. Det såg Anna fram emot. Gud va skönt det var att lämna en flicka som kände att hon hade medvind.

När jag nattade henne ikväll så förberedde jag henne på att jag skulle lämna henne hela dagen imorgon. Lite läskigt var det allt men jag tror hon fixar det.

En dag på pre-school och jag är inte imponerad

Onsdag idag och Nickes lediga dag. Sara är sjuk så en av oss måste bli hemma med henne. Jag gick med barnen till skolan och stannade hos Anna på dagen. Måste säga att jag inte är särskilt imponerad av det jag sett hittills. Alla barnen blir avlämnade ca kl.8.45 varje morgon. De har alla med sig sin ryggsäck fylld med ffa en lunchlåda och dricka. Lunchlådan, drickan och hatten lägger dom i ett särskilt fack.

Annas fröken är inte den ordinarie och förhoppningsvis är den ordinarie bättre och får ordning på gruppen. Dom är ungefär 20 barn i gruppen varav en flicka har downs syndrom, en annan flicka är också mentalt kraftigt efter - är ca 2 år äldre men 2 år yngre till sättet - och ytterligare 2-3 stycken är väldigt speciella och introverta. Till gruppen finns en huvudfröken (vikarien) och en hjälpfröken. Med tanke på barnen med speciella behov så är det ganska lite tycker jag.

Lokalen delar dom med en annan grupp som är ungefär lika stor men som är i andra änden av lokalen. Ena gruppen leker inne på förmiddagen och den andra ute och vise versa så dom är sällan samtidigt där inne. Men ibland på eftermiddagarna så krockar det och idag t ex så hade den andra gruppen sångstund med musik skvalandes ur bandspelaren vilket gjorde att vi knappt kunde höra när våra barn berättade om sina speciella "skatter" som dom tagit med hemifrån för att visa upp. Inte särskilt optimalt.

Allt är egentligen bara ett stort rum, eller flera rum som sitter ihop i en öppen planlösning. En del är utan möbler där samlingen sker. Intill det står ca 5 sexkantiga bord i barnhöjd uppställda ganska trångt med små stolar till. Där ritar, målar och pysslar man. Sen finns en hörna med tvättställ och hyllor med barnens lunchlådor. Området som skiljer de två grupperna/avdelningarna åt består av olika leklådor med dockor, bilar, byggrejor m m. Allt i ganska dålig kvalitet. Hur den andra avdelningen ser ut har jag inte riktig koll på.

Alla har skorna på inne vilket gör att det blir rätt sandigt och skitigt. Idag hade dessutom en av de lite mer introverta barnen trampat i hundskit vilket inte gjorde det mysigare inne. Men snuskigast och värst är ändå barnens toaletter. Det är ett större kaklat rum med 3 eller 4 småtoaletter uppställda på rad så barnen har ingen privacy om de skulle vilja. Toaletterna står liksom en bit ifrån väggen och toapappret sitter fast på väggen bakom toaletten. Vem som helst kan ju räkna ut att barnen inte når toapappret och grisar därmed ner både toalett och golvet runtomkring eftersom dom inte får någon hjälp av fröknarna. Stanken där inne är som värsta offentliga toaletten hemma i Sverige. De offentliga toaletterna här (och dom är många för dom finns i alla parker och så) är hur fräscha som helst. Försöker få Anna att åtminstone torka av toalettstolen innan hon sätter sig men när det är bråttom så kan det bli svårt att hinna. Överväger att ta upp denna hygienfråga med skolledningen.

I den änden av rummet där tvättstället står finns en stor öppning ut till lekplatsen som består av en stor sandlåda med härlig fin vit sand, en stor klätterställning och en gungställning med två gungor. Dessutom finns en liten yta för lek och spring med t ex en boll. Det mesta av lekytan har tak över sig som skydd mot solen och på marken ligger täckbark - ett mjukt underlag att leka på.


Lunchmatsäcken äts där ute. Då lägger man ut stora pressenningar som barnen sitter på och äter. Till lunch äter de flesta mackor, frukt, muffins, kakor och olika sorters "bars". Man dricker jordgubbsmjölk, juicer och liknande men vattenflaskan finns alltid till hands också. M a o ganska mycket socker i maten vilket också syns på storleken på ffa de vuxna men även många barn. Om man har riktigt tur så har mamma beställt pizza eller liknande från "tuckshop" som är en sorts caféverksamhet där det säljs enklare lunchmat och annat smått och gott. Det nyttigaste där är nog sushin men det gillar inte våra barn, än.

Lunchbreak har man två gånger om dagen 11.15 och 13.15 med lekstund i anslutning men inte så lång lekstund tyvärr. Överhuvudtaget så är hela dagen väldigt upphuggen för pre-schoolbarnen mycket p g a att man delar många ytor och måste flytta på sig för att nästa grupp ska få en stund inne eller ute eller vad det nu är. Anna kommer precis igång när det är dags att bryta för nästa grej. Tacka vetja vårt dagis där hemma men vi kommer nog in i det här också. Anna verkar inte så bekymrad även om hon idag sa att hon nog tycker bäst om sina kompisar hemma. Det gör jag också och kände en klump i halsen.

Än så länge leker Anna mest för sig själv. Hon lider av att inte kunna prata med barnen. Men hon lär sig massor varje dag. Det är härligt att se. Imorgon har vi ett problem om Sara är sjuk. Jag får väl dopa henne med alvedon så att jag kan följa med Anna ändå.

Första dagen i skolan

Det var första dagen med väckarklocka för alla utom Nicke förstås. En spännande dag väntade. Barnen kom upp ordentligt och tog alla på sig sina nya uniformer som går i blått, vitt och gult. Killarna har gråa shorts med pressveck och en blå kortärmad skjorta med två gula lodrätta ränder över bröstet. Sportuniformen är en blå pikétröja och blå gymnastikshorts. Affären sålde på oss en uppsättning av varje men det visade sig när vi kom till skolan att det är endast sportuniformen som används vilket gladde Oscar. Samma sak var det med tjejernas uniform. Dom skulle enligt butiken antingen ha en blå och vit rutig klänning med blå krage eller en blå veckad byxkjol och blå/vitrutig kortärmad blus. Som sportuniform har byter man ut blusen mot pikétröjan. Men nästan inga tjejer har klänningen och inte heller blusen. Det är sportuniformen även där. Så det vara bara att gå tillbaka till affären och byta halva uppsättningen kläder.

Det var i alla fall tre söta och nervösa barn som promenerade den backiga vägen med mig och Sara till skolan. Det blev inte Bulimbas som vi tänkt utan det blev den andra kommunala skolan i området som heter Morningside State School. De var de enda som hade plats för Anna i preschool så vi bestämde att det var bättre att alla gick där än att dela på dem. Vi mötte deras blivande engelskafröken, Jennie Angus utanför grinden. Henne hade jag träffat på Annertz farwellparty och pratat mycket med. Hon tog genast hand om oss. Mikaela var mentalt inställd från början på att jag inte skulle vara med henne något alls under dagen och accepterade det. Oscar hade nog inte ens funderat över det och Anna förväntade sig att jag skulle vara med henne hela tiden. Så blev det också.

Vi lämnade först av Mikan till hennes fröken, Mrs Parsons som enligt Jennie är en väldigt bra och caring teacher. Mikan var jätterädd men tapper när vi sa hejdå. Jag lovade dock att vara i närheten under dagen om det var nått särskilt. Sen var det Oscars tur att bli avlämnad till Mr O'Brien som var stand-in för Mr Hermein som agerade vice Principal den här veckan när ordinarie rektorn var i Tyskland och tittade på fotboll. Och det var bara bye bye - have a good day från Oscar.

Sara och jag följde med Anna in på preschoolavdelningen där Mrs Stewart tog emot och en Mrs Duncan. Ingen av dessa är dock hennes ordinarie fröken. Hon är nämligen på långledigt vilket man får när man kommit upp i ansenlig ålder. 8 veckors semester. Det är nästan hela terminen det. Annas grupp var ungefär 15 barn vara en flicka med downs syndrom. Dom sjöng och lekte, ritade lite om vad dom gjort på lovet. Anna ritade kängurus och koalas från vårt besök i Lone Pine Koala Sanctuary - en utflykt vi gjorde första veckan när vi bodde i lägenheten.



Sen var det första lunchbreak och alla barnen tog sina små hattar, lunchlådor och vattenflaska och gick ut på gården och åt. Efteråt var det outdoorplay med klätterställningar, rutschkanor, bollar och lite annat. En ganska liten playground men den funkar nog. Allt under tak och marken är täckt med täckbark. Det är den i varje parkområde med klätterställningar där det inte är gräs. Inte så dumt faktiskt. Sen lämnade jag Anna för att själv få i mig lite mat och få Sara att somna. Det dröjde ända till kl.14 innan jag kom tillbaka och då såg jag att hon lekte bra så jag bestämde mig för att titta till de andra barnen som hade friidrottsträning down at the oval - dvs stora gräsplanen som ligger på skolområdet. Men det var ju helt omöjligt skilja barnen från varandra. Alla ser ju likadana ut. När jag precis bestämt mig för att gå upptäckte jag Oscar som hoppade längdhopp men Mikan lyckades jag inte lokalisera.

På vägen tillbaka till Anna utforskade jag Tuckshop som är en liten canteen där man kan få köpa mat, dryck, slushpuppies (sorts isglass) och annat förmodligen mindre nyttigt. Skolan har satt upp en paroll för året som är Get active - Get smart. Det är en drive för att få barnen mer hälsosamma och aktiva. Folk är ganska tjocka här helt klart. Men vad kan man tro när det bara äts mackor till lunch, fritterad mat, pommesfritt och juicer. Ja grillat också förstås. Hur som helst så har man över landet börjat rensa upp bland skolmaten och kategoriserat den i 3 grupper, röd, gul och grön. Man har tagit bort all röd mat från Tuckshop och efter nyår försvinner även den gula. Kanske blir det bättre. Man får hoppas det.

Kl.14.45 skulle jag hämta Anna och kl.15.00 var dagen slut för de stora. Mikan hade tagits om hand av några tjejer i klassen - Hollie, Emelie och allt vad dom hette. Mikan såg glad ut om än något förvirrad. Alla ville berätta för mig om dagen, vad dom gjort och att hon var duktig på att rita skelett osv. Och Oscar verkade också nöjd och glad. Alla barnen visade på tummen upp när de skulle summera dagen. Härligt! Hoppas att det fortsätter i den andan.

Nästa vecka får Anna vara hemma med mig måndag och tisdag och gå på preschool onsdag till fredag. Veckan efter är det bara 2 dagars preschool. Man får nämligen bara gå 5 dagar på en 14 dagars period. Efter nyår lägger dom om systemet till obligatorisk förskola (prepschool) vid 5 års ålder och jag tror att Anna går in på det och inte in i ettan för att hon är född på senare halvåret. Det blir nog bra det med.

På skolgården träffade jag en mamma som Karin Annertz introducerat mig till. Frågade henne om lite aktiviter och annat. Då fick jag tips om att på fredagar samlas ett gäng på Hawthorns park med mat och leker och umgås. Alla tar med sig mat och jag tror man delar med sig av allt. Dessutom finns det dansskola med hip/hop, balett, jazzdans m m nere vid Oxfordstreet. Sång och körer har jag ännu inte kunnat hitta och tyvärr har inte skolan någon kör heller. Det finns säkert nånstans men jag måste bara hitta det. Men dans kanske inte är en dum början för Mikan innan hon klarar språket. Vi får se.

Nu är det snart middagsdags och vi ska hämta hem lite mat. Det gör man mycket här. Himla skönt!

Huset vi bor i

Vi har tagit över ett hus som numera kallas svenskhuset av grannarna. Vi är den tredje svenska familjen som bor här och med i princip samma bohag. Oerhört praktiskt! När vi letade hus var det väldigt svårt att veta var man skulle bo någonstans. Allt finns på internet men ändå inte. Hur är området, är skolorna bra, närhet till liv och rörelse osv. Frågorna var många så när Annertz kontaktade oss (ryktet hade gått på sjukhuset om vår ankomst) och frågade om vi ville ta över deras bohag så tog vi även huset.
Här mäter man inte hus i kvadratmeter utan i antal sovrum. Det här huset har 5 sovrum och är således tillräckligt stort för oss skulle man då anta. Svårt att veta utan försäkran från Annertz. Dom kunde även intyga att båda de närmsta skolorna var bra och att det är ett bra område. Skönt! Här finns en väldigt trevlig gata som heter Oxford Street som har en massa affärer och restauranger och ligger intill en stor park där barnen kommer träna fotboll.
Huset ligger högt uppe på en kulle och infarten till garaget sluttar ordentligt uppför. Bredvid garaget går en gång och några trappor som leder till en avsatts bakom garaget där entrén är. Huset är ett souterränghus med ingång på nedreplan. Det nedreplanet består av en lång gång som mynnar ut i en hall. Från hallen kommer man in i två somrum (Mikans och Oscars) och ett badrum med dusch. Det tredje sovrummet (gästrummet) på nedreplan ligger precis vid entrén. Går man gången rakt fram kommer man till trappan upp till övervångingen och möts av köket rakt fram och vardagsrummet till höger. Det är en öppen planlösning. Vardagsrummet har panoramafönster med en balkong mot öster. Utsikten är fantastisk.




Tar man vänster direkt när man kommer upp för trappan kommer man till en gång som har flera dörrar. Dörren till höger leder in till ett lite större sovrum som vi gjort till Annas och Saras. På vänster sida finns dörren till lilla tvättstugan, ett badrum med dusch och litet badkar och sen en dörr till separat liten toalett. Sen kommer man in i masterbedroom med utgång till terrassen på baksidan där uteplats och pool finns. Det rummet blir således ett genomgångsrum. Vårt sovrum har också en klädkammare endast med galgar - inga lådor. Inte någon garderob har lådor så vad man gör av strumpor och underkläder är för oss en gåta. Vi har handlat trådbackar. Från klädkammaren kommer man in i ett stort badrum med dubbla handfat, dusch, WC och jacuzzi. Ganska nice.

Trädgården är det inte mycket att tala om. Gardening ingår i hyran och han var här och jobbade nån timme eller två idag men det syns ingen skillnad så jag vet inte vad han gjorde förutom att klippa den lilla snutten fnöske till gräsmatta.

Det är ganska kalt på väggar och golv. Bohaget har allt man behöver men ingenting mer dvs inga mattor eller annan överflödig lyx. Väggarna är i gips och man får inte sätta upp några krokar. De få krokar som finns sitter på helt fel ställen. Jag har hängt upp några tygstycken jag hittade bland dukarna med häftlera i tjejernas rum. Det gjorde susen. Oscars rum får vi hitta på nått liknande med eller hitta lite planscher. Det verkar inte gå nån nöd på honom just på den punkten. Han har sin iPod.

Nu har vi varit i Brisbane i drygt en vecka. Vi börjar komma in i dygnsrytmen - fotbolls-VM till trots. I natt går finalen och vi får sätta väckarklockan på 04.00. Det blir kärvt... Särskilt som det är så himla kallt i huset innan solen gått upp och börjat värma. I natt sov jag med strumpor och dubbla fleecetäcken. Vem hade trott det? Brrrr... Skulle tagit med mig en fleece och tofflor.

Niklas börjar jobba några timmar senare. Hans första dag på jobbet. Nu börjar allvaret. Han har tänkt att cykla. Vi får se hur det går med vänstertrafiken. Man använder i alla fall hjälm här och det är ju bra.

Barnen får ytterligare en lovdag sen börjar allvaret även för dem och för mig. Då börjar termin 3 av 4 men vi börjar med att kolla in den tänkta skolan (Bulimba state school - http://www.bulimbass.eq.edu.au/), pratar lite med rektorn, går en liten rundtur och tittar på området. Och så får vi passa på att ställa alla möjliga frågor om rutiner, aktiviteter, uniformen etc. Lite hum har vi tack vare familjen Annertz (vars hus, bil och bohag vi har övertagit). Dom flyttade hem till Lund i fredags. Det ska bli väldigt spännande med skolan och jag tror det blir bra för barnen att komma in i "livet" här nere. Träffa andra jämnåriga och börja med aktiviteter. Dom börjar klättra lite på väggarna och på varandra. Phu...

Här spelar man fotboll (soccer) under ungefär samma period som i Sverige dvs under Australiens vinter. Sen är det för varmt. När fotbollssäsongen är över börjar kricketsäsongen. När Aussierules säsongen löper har jag ingen koll på. Annertzbarnen utövade inte det.

Idag har vi kollat in IKEA, köpt några trådbackar för det fanns inte en enda låda i garderoberna, endast en hylla i huvudhöjd. Vi har också kollat in ett enormt stort shoppingcentrum i Carindale. Där kan man säkert gå vilse. Som tur var hade Niklas varit där och rekat innan. Så vi kunde snabbt gå in och handla vår bilbarnstol och gå ut. Ja, lite annat fick vi ju förstås med oss på vägen ut men så är det ju alltid.

Jag har också haft min första biltur i vänstertrafik i dag. Inte så läskigt som jag trodde men jag har ju också haft några dagar att aklimatisera mig till den. Lite avigt är det allt men tar man det bara lugnt så går det. Man kör generellt väldigt fort på småvägarna - gasa/bromsa tekniken. Att låta barnen leka på vägarna är uteslutet. Leker gör man i parkerna som finns runt omkring i olika storlekar. De större parkerna har picnic områden och ofta en grill för allmänt bruk. Man tar med sig sin mat och tillagar den i parken. Husen ligger väldigt tätt och har ofta väldigt små tomter så där leker man inte heller. Några studsmattor har jag sett men inte alls så många som hemma och dom är storleken mindre än våra. Tittar man på flygfoton över husen är det nog ändå poolerna som dominerar. Poolerna är dock generellt inte uppvärmda så just nu är det bara ca 17 grader i vår pool och knappt badbart trots att vädret inbjuder till bad i våra ögon sett.

Området vi bor i ligger söder om floden the Brisbaneriver som löper genom Brisbane. Förorten heter Balmoral och är väldigt kuperad. Vi bor nästan högst upp på den högsta kullen och vägarna går likt en berg o dalbana runtomkring. Kittlar dödsskönt i kistan när man åker bil. Skönt att bo högt upp där det fläktar och så är det en fantastisk utsikt. Vi har fin sikt åt öster och en klar dag skymtar man öarna utanför kusten i fjärran. Dom ska vi utforska med vår nya Toyota Landcruiser Prado som vi köpte häromdagen. Det blir kul!

Nu måste jag i säng om jag ska orka upp till fotbollen.