Påskfirande och härliga utflykter kring Brisbane

Nu har mamma och pappa just åkt och det känns redan tomt. Det är tur att det inte är så länge tills vi ses igen även om det är lite svårt att förstå att vi snart är hemma. Egentligen borde det här avskedet inte vara svårare än när vi varit i Arild ett par veckor under sommaren och åker hem men på nått konstigt vis känns det som ett mer högtidligt avsked. Hur som helst så har vi haft väldigt roligt under dom här tre veckorna som mamma och pappa varit här.
Efter Sydney resan fick barnen chansen att visa upp lite av sitt vardagsliv. Vi var en kväll på swimclub och Mikan och Anna briljerade som vanligt. Vi var och tittade i skolan när det var assembly (samling) och Mikan sjöng tillsammans med skolkören och vi var också inbjudna till Annas klass som skulle visa upp terminens arbete samt sjunga några typiska australiensiska sånger. Det var roligt för tjejerna att få visa upp sin skola för mormor och morfar. Och det var roligt för mig att för en gång skull få lite sällskap i skolan. Jag tog också mamma och pappa på en tur in till Brisbane och visade dem Southbanks, Queenstreet mall och lite annat. Det är en fin stad att visa runt i faktiskt.
Oscar däremot hade påsklov som började redan efter Sydneyresan. Han tog det bara lugnt och satt mest framför datorn de första dagarna men sen på onsdagen så tog mamma, pappa, Oscar och jag en vända på golfbanan. Min första runda sen förra påsken. Vi hyrde två bilar så det skulle gå lite lättare i värmen. Redan på första hålet slog vi bort oss och harvade omkring som stressade yra höns. När banvärden kom ikapp oss framme vid 1:sta green sa han att det var en tidsgräns på 2 timmar och 18 minuter för 9 hål - and you are not gonna make it. Då bestämde vi oss för att spela foursome istället. Åh vilken lättnad det blev för oss alla. Mamma och pappa mot Oscar och mig. Det avgjordes först på sista hålet. Jag säger inte vem som vann. Det är helt ointressant. Däremot blev mamma av med sitt körkort på golfbil då hon i en backe med krök lyckades trycka på gasen istället för bromsen och körde av vägen som kantades av en decimeter hög kant, upp över en kulle och om inte pappa hade lyckats putta bort foten från gaspedalen och bromsa så hade dom säkert kört ner i en bäck. Oscar och jag, som körde strax efter höll på att skratta ihjäl oss fullständigt!!!! Vi kunde inte koncentrera oss på vårt spel de följande 3 hålen, vilket naturligtvis var mammas taktik hela tiden - hävdade hon. Och den taktiken höll också skulle det visa sig. Ja.... suck... det skrattet förlängde mitt liv säkert med 6 månader.
Sen var det påskhelg och eftesom Nicke var jour hela påsken så tog vi det mest lugnt hemma. Badade lite i poolen, solade osv. En dag åkte vi alla (utom Nicke) till Surfers Paradise och tittade. Först åkte vi till Miami beach, spelade lite boule i sanden och badade i vågorna. Sen åkte vi in till själva Surfers för att äta lunch men det blev ingen höjdare precis. Alla var matgriniga och vi kunde inte enas om ställe så det blev Mc Donalds vilket var uselt - det sämsta McD jag nånsin varit på. Jag var verkligen arg som ett bi. Som tur var tog vi var sin glasstrut från Copenhagen som avslutning och det fick oss genast på bättre humör.
På påskaftonen hade vi bjudit hem Bates på äggrullning. Nicke kom hem i lagom tid och blev inte inringd under kvällen. Annars hade han fått jobba en del under jouren så vi var inställda på det värsta. Men vi fick njuta av hans sällskap hela kvällen. Vi grillade lax och åt potatissallad till. Äggrullningen var naturligtvis en succé - det blir alltid roligt och som vanligt hade vi köpt på tok för mycket godis. Men vi var i alla fall kloka nog att köra äggrullningen efter middagen. Vi hade en som alltid en väldigt rolig kväll med Bates. Rowan berättade stolt om Nya Zealands warsong som dom alltid sjunger och dansar när dom möter andra länder - ffa i rugby. Den härstammar från Maorierna. Han surfade ut och hittade den på nätet och visade upp den för oss. Ur häftig! Vad har vi i Sverige? Inget som kan mäta sig med den i alla fall - små grodorna?!!!
Bates tog med sig Oscar och Mikan hem för en övernattning den kvällen.
Vi andra tog oss en tur in till GoMA (moderna museet) på påskdagen (utom Nicke förstås som skulle in och jobba). Anna hade sett fram emot att få skapa lite i deras verkstäder. Och det gjorde vi. Den avslutande grejen var att rita en bild av sin favoritperson på ett vykort och sen lägga det på brevlådan (högst uppe på ett kuddberg). Anna ritade en fin bild av Iris och klättrade sen upp till bergets topp och postade det. Hon fick också en fin bild som föreställde Myako - någons favoritperson i Japan. Alla vykorten från Brisbane går till en vänort i Japan som har en motsvarighet där och skickar sina vykort till oss. En fin idé tycker jag.
På måndagen gick Nicke av jouren och då hade vi bokat in en utflykt till O'Reilleys uppe i bergen väster om Guldkusten. Vi fick sällskap av Bates och Sones som, när dom hörde att vi var på väg dit, bestämde sig för att hänga på oss över dagen. Vi samlades alla hos Bates och åkte i karavan. Alla våra barn utom Sara var utplacerade i andra bilar vilket gjorde vår resa ganska lugn. På vägen stannade vi på några ställen och tittade på utsikten, åt lunch och besökte en alpaca-farm. Alla barnen gjorde allt för att få den lilla alpaca laman att äta just deras gräs. Mamma och pappa susade in i affären och hittade en gudomligt fin schal åt mamma i den mjukaste alpacasilk. Uppe på O'Reilleys tog vi en promenad i regnskogen på en s k treetopwalk. Vi tittade på flera hundra år gammal stranglers fig där modersträdet dött och skapat en hålighet inuti och andra tropiska växter. För oss var det mesta känt redan men det var en fin promenad uppe bland trädtopparna. På ett ställe fanns en stege upp på ytterligare en höjd och sen ytterligare en höjd upp. Jag och Gary Sones klättrade upp för dem båda även om jag var nära på att ge upp vid den andra stegen. Den var så brant att man fick luta sig bakåt när man klättrade. Utsikten där uppe var inte alls så "breathtaking" som jag hade hoppats men jag tog ett foto i alla fall för bildbeviset skull. När vi kom tillbaka stod alla och matade papegojor, Rossilas och Kingparrots. Det var urhäftigt! Vi tog en hel del fina gruppfoton innan familjerna Sones och Bates vände hemåt igen. Det var otroligt mycket kallare i bergen än vid kusten och jag hade förstås alldeles för lite kläder med mig. Visserligen fick jag med mig ett par jeans men en ordentlig tröja hade inte skadat, kanske t o m en jacka. På hotellet fanns ett bibliotek med öppen spis där det sprakade en brasa. Mamma tyckte att det påminde henne om hennes barndoms minnen från Trillevallen - en fjällstuga. Så kallt och ruggigt var det och så skönt var det att dricka ett glas vin vid brasan innan middagen medan barnen spelade biljard i ett angränsande rum. Trots att O'Reilleys anses vara ett mycket exklusivt ställe så höll tyvärr inte maten måttet och inte heller vinet som kommer från den angränsande vingården. Dyrt men inte gott men det gjorde inget för helhets intrycket var så positivt.

Vi bokade in oss på lite aktiviteter till nästa dag - Nicke och barnen skulle ta sig till the big swing gungan och mamma, pappa och jag skulle gå en 3-timmars tur och titta på fåglar. Kanske lite väl länge men det blir nog en skön promenad tänkte jag. Vår tur började redan klockan 9 och vi drog iväg efter en härlig frukost. Den lyckades dom faktiskt med. Där åt jag för första gången i mitt liv honung direkt från en honungskaka. Häftigt!Vår guide var en äldre pratsam man vid namn Glen Trelfo och han visade oss allt möjligt spännande i regnskogen. Det var inte alls bara fåglar utan även växter, insekter och andra djur. Han var hur rolig som helst att lyssna på. Lite av en kändis faktiskt för han jobbar för BBC bland annat och har gjort filmer med David Attenborough och blivit intervjuad i talkshows m m. Oavsett hur känd han var så var han en väldigt rolig och underhållande guide. Efter ca 2 timmars guidening kom han på att han skulle visa oss några Frogmouths som häckar en bit därifrån så vi skulle ta en buss dit. Vi hinner precis, och det tog oss bara 3 minuter att ta oss tillbaka till hotellet där han hittade en gammal buss och drog iväg med oss till en glänta där fåglarna satt och glodde på oss. Det var lite märkligt att vi hade varit borta i ca 2 timmar men ändå bara var 3 minuter från hotellet. De andra personerna som var med i gruppen var här för 7:e året i rad och gick på hans guideningar och dom var fortfarande inte "mätta". Varje tur är unik sa dom och det är sååååå roligt. En av damerna kom fram till mig när hon hörde att vi kom från Sverige och berättade att hon hade en faster i Göteborg, i Askim, på Ugglevägen 5 - granne med familjen Inger och Magnus Nyman som bor på Ugglevägen 2 fast det visste inte hon! Är inte det en liten värld ändå????

Barnens stora swinggunga hade varit jättekul och häftig upplevelse. Alla utom Sara hade åkte den. Sen när vi alla var åter efter utflykterna åt vi lite lunch och matade papegojorna igen. Den här gången var det massor av fåglar som landade på oss och jag tror att våra frön var mycket bättre den här gången. Pappa fick rekordet - 3 fåglar och en skit. :-)

På hemvägen åkte vi via vingården och smakade på några viner. Vinsmakningen gick väldigt slarvigt till, samma glas hela tiden och inte alls någon ordning men det gjorde inget för vinerna var ändå inget vidare trots att dom var ganska dyra. Vi köpte inget. Själva vingården däremot låg väldigt trevligt till vid ett vattendrag där det fanns vilda plattypus. Tyvärr såg vi dom inte.

Dom sista dagarna hemma har vi egentligen bara tagit det lugnt. Nicke har förstås jobbat. Jag fick en hel golfdag tillsammans med Oscar då mamma och pappa var hemma med tjejerna. Det kändes lyxigt. Trist bara att golfen inte gick något vidare. Oscar vann lätt... Dagen innan hade pappa och Oscar tagit en tur på golfbanan. Då tog mormor och jag tjejerna in till stan till något som hette Shakespeares Short. En jätterolig teater som framförde förkortade versioner av Shakespears tre kända pjäser: Romeo och Julia, Hamlet och En Midsommarnatts dröm. Varje pjäs tog ca 3o minuter och ropade man in dem encore så körde dom en snabb variant på 7 minuter och ropade man encore ytterligare en gång så fick man den på 3 minuter. Anna och Mikan tyckte det var väldigt roligt när dom inte hann säga sina repliker och ännu roligare när dom inte ens hann sätta på sig sina klänningar utan bara virade dem om halsen lite symboliskt. Ett väldigt lättsamt sätt att lära känna Shakespear på.

Och nu har alltså mamma och pappa påbörjat sin resa hem via en natt i Bangkok. Det känns väldigt tomt redan men vi får ju nytt besök nästa helg - vårt sista besök. Johan Formgren från SÖS kommer och stannar i ca 10 dagar totalt men då gör han också en liten avstickare till NZ där han jobbade i några månader för några år sen. När han har lämnat så är det bara några veckor kvar och hög tid att knyta ihop säcken här nere. Det blir en pärs att få ihop all logistik men det fixar sig på ett eller annat vis.