Campingliv

Vi är redan inne i mars och nu är det verkligen höst här i Australien - yeah right.... Varmt och fuktigt så det förslår. Man hoppades att det höll på att bildas en cyklon ute till havs norr om Fraser Island. Det har inte kommit någon cyklon på väldigt länge och det skulle lösa en hel del av Queenslands vattenproblem, i alla fall kortsiktigt. Men nu hörde jag på morgonen att den verkar ha upplösts till ingenting. Trist!

Jag hörde om cyklonen i helgen när vi var ute och campade med ett gäng familjer som har barn i Morningside skolan. En av papporna är meteorolog och han berättade att dom bevakat ett oväder som höll på att bildas men det blev alltså inget med det. Det var Deb som hade arrangerat campingen och vi har varit sugna på att prova på att campa eftersom det verkar vara nått man gör här. De flesta av familjerna som umgås om fredagarna i parken är campare. Några mer entusiastiska än andra, men helt klart att alla har tält och luftmadrasser, gasolkök etc. Sen har några riktiga campingvans. Vi fick låna rubb och stubb av familjen Stibbard - Janette och Anthony som inte skulle följa med, tyvärr.

Vi var hemma hos dem på fredagen på middag och hämtade grejerna samtidigt. Oerhört generöst av dem. Vi sov tills vi vaknade på lördagen och drog sen upp mot Boreen Point vid elvasnåret. Deb skulle ordna middag till oss alla så det behövde vi inte fundera på. Vi hade med oss frukost och lunchmat samt en dubbel sats med kanelbullar som jag bakat. Sånt brukar kunna gå åt. Det är svårt att veta vad man ska ha med sig när man inte gjort nått liknande förut. Förutom mat och dricka så tog vi med oss lite kläder och badkläder, kuddar och lakan, ett par filtar och handdukar, myggmedel och ficklampor. Vi skulle nog överleva.

Vi kom dit som sista familj. Boreen Point ligger vid en stor grund sjö ca 2 timmar norrut just precis förbi Noosa. Cherry och Deb tog emot oss och tillsammans såg vi ut en bra plats att sätta upp tältet på. Det gick ganska lätt och smidigt. Tältet hade två rum och var lagom för oss. Vi hade fått med oss två dubbel luftmadrasser som blåstes upp med en automatisk pump som man kopplade in i bilen. Lätt och smidigt! Dom skulle barnen få ligga på. Nicke och jag skulle ligga på ett par campingbäddar som mer såg ut som sjukhusbårer än sängar. Det är ju bara för en natt tänkte jag. Bakom vårt tält, ca 15 meter ifrån låg sanitetshuset med duschar, toaletter och diskhoar samt en kran med sötvatten - allt annat vatten kom från sjön som var mer salt än söt p g a sin närhet till havet. Skönt att där fanns riktiga toaletter och duschen var också skön.

Det var oliiiidligt varmt och när vi hade satt upp tältet såg vi fram emot ett uppfriskande dopp i sjön. De stora barnen försvann som en avlöning till resten av barnaskaran. Dom andra barnen hade invaderat en liten ö som man kunde vada ut till. Sara gick med oss och hon blev alldeles salig när hon gick ut i vattnet. Vart hon än gick så var det sandbotten och det blev inte djuparen än till midjan på henne och det bästa av allt, vattnet var fesljummet!!! Det tyckte väl kanske inte Nicke och jag var direkt skönt. Faktum var att det t o m var för varmt för att vara skönt. Jag tror aldrig att jag badat i något så varmt naturvatten. Som tur var fläktade det lite vid vattnet så vi blev lite avkylda men inte mycket. Det fick fungera som ett jättebadkar.

De andra familjerna hade satt upp sina campervans och tält ungefär vid samma ställe och i mitten hade man en s k lounge där alla ställde upp sina campingstolar, kök, grillar, bord etc. Där dukades det upp med snacks hela tiden och konstant och där samlades alla vuxna och pratade och drack öl. Dvs när vi kom var det bara en pappa där (Debs brorsa Daren) och alla mammorna. Resten av papporna var på puben. Här åker man och campar ut i bushen och ska njuta friluftsliv och gubbarna går direkt till puben. Klockan var bara 12 på dagen dessutom!! När dom kom tillbaka på eftermiddagen var dom rejält i gasen.

Barnen for fortfarande omkring och hittade på mängder med grejer. Mikan var mest ute på ön med ett gäng tjejer. Oscar hittade ett gäng grabbar och dom var ömsom i vattnet med tjejerna eller paddlade kajak, cyklade eller höll till på gräsplan med en boll eller cricketutrustning. Emellanåt kom dom hem till homebase och fyllde på vatten eller proviant. Anna hittade också några tjejer som hon badade med men ibland kom hon tillbaka, halvt utmattad och la sig i skuggan och läste i sina Bamsetidningar.

Framåt middagsdags började Deb steka på maten till barnen. Det gick ganska raskt att utfordra dem och sen försvann dom igen. Jag passade på att bädda för kvällen och när det mörknade tyckte jag att Sara var lite trött så då sövde jag henne samtidigt. Det gick förvånandsvärt bra med tanke på att jag glömt att ge henne välling, att tältet var varmt och hon skulle ligga på en luftmadrass men inte nog med det så var klockan inte ens halv åtta. Hon som brukar lägga sig framåt niotiden. Oj - då blir det en tidig morgon. :-( Men hon somnade och trots allt liv omkring så sov hon som en stock. Det innebar att Nicke och jag fick en lugn kväll och kunde äta i lugn och ro. Deb hade ordnat med ris, en currystark grönsakssås och panerad kyckling samt en grönsallad. Såsen såg ut som en simmig brunsås med morötter i så jag var inte alltför entusiastisk först men den var riktigt god - stark. Sen hade hon gjord grymt goda chokladrutor med mycket choklad i. Tyvärr lite för smuliga men grymt goda. För dom som hellre ville ha nått annat så gick en stor låda full med segt godis runt. Anna bosatte sig vid den och tryckte in den enda sega ormen efter den andra.

Cherrys man Greg samt ytterligare en man tog fram gitarrerna och började spela den ena låten efter den andra. Dom var otroligt duktiga. Den ene av dem, tror det var Greg, hade en tolvsträngad gitarr. Cherry berättade att han sitter på verandan och spelar varje kväll efter maten. Tror jag det att man blir duktig då. Dom spelade både gammalt och nytt men främst gamla klassiker som Moonshadow, Whish you were here osv. Jag fick förstås gåshud. Oscar kom fram och pillade lite på tolvsträngaren vid nått tillfälle men den var svår att spela på. Det var riktigt campingliv. Det enda jag saknade var en öppen eld som man kunde grilla lite korv och marshmallows över. Precis vid vår bil stod dock en allmän grill som nyttjades av några andra campare och dom grillade med ved så dom hade ordentlig med eld. Jag var lite nervös att elden skulle sprida sig, vårt tält stod närmast dem men det gick bra.

Senare på kvällen började en efter en droppa av. De små barnen sov redan. Jag hade fått Anna i säng. Hon var minsann inte trött... Men hon orkade inte borsta tänderna hävdade hon och madrassen var guppig och ojämn och hennes kudde var alldeles sandig. Nog var kudden sandig allt, men det berodde på att hon hade ett kilo sand i hårbotten. Jag tänker inte följa med och campa några fler gånger sa hon bestämt. Men hon somnade ganska snart ändå.

De stora barnen ägnade den sista stunden tillsammans åt att cykla i cirklar runt campingplatsen, helt i mörker vilket gjorde det extra spännande. Sen var det dags för oss alla att knoppa in. Vi hade det riktigt mysigt men alldeles för varmt i tältet. Tack och lov - inga mygg inne. Jag hade svårt att sova då ett gäng ganska högljudda granncampare i närheten hade fest. Men de andra somnade fort, hörde jag. Efter ett bra tag började även jag falla in i nån sorts dvala som avbröts abrupt av att Anna satte sig upp och började gnälla. Hon yrade nått om sand på kudden igen. Jag var snabbt hos henne för att hyscha ner henne så att hon inte väckte ffa Sara. Borstade av kudden så hon kunde sova vidare - då kräktes hon... Över sin säng, golvet och en bit upp på den andra sängen. Hon hade ätit för mycket godis helt enkelt. Nicke och jag blev ganska klarvakna kan man säga och sanerade tältet under svordomar medan Oscar, Mikan och Anna tyst och sömnigt tittade på. Som tur var hade vi tagit med oss en rulle hushållspapper och en stor dunk med vatten. Jag smög bort till "loungen" för att hitta lite påsar att lägga skräpet i samt för sängkläderna. Kände mig som en inbrottstjuv som var ute och snokade på natten men ingen vaknade tack och lov. Och som tur var hade jag tagit med lite för många lakan så det gick att bädda om med nytt. Under hela tiden vaknade inte Sara nånting - inte ens när jag flyttade över henne till den andra madrassen. Phuuu...

Sen hade jag verkligen svårt att somna om. Låg på helspänn om det var så att Anna skulle kräkas på nytt. Men det gjorde hon inte. Så småningom somnade jag väl men Sara vaknade som förutspått ganska tidigt. Jag vet inte hur tidigt men för tidigt för mig i alla fall. Hon kom över till mig och gosade men att somna om var det inte tal om. Det var för ljust och dessutom höll Kookaburrorna låda ordentligt utanför. Dom låter förskräckligt illa måste jag säga. Hur som helst så låg vi rätt länge och gosade och läste lite Bamse innan det äntligen blev liv i de andra.

Då var de andra mammorna och barnen, samt en del av papporna redan vakna. Det gjordes gemensam frukost med bacon, ägg, korv etc. En fet frukost m a o. Vi fyllde på med lite bröd, frukt och köttbullar. Barnen drog snart iväg på sina äventyr medan vi andra satte oss i loungen och pratade. Några av papporna skulle ut och cykla. Nicke höjde sadeln på en av barnens cyklar och hängde med dem. Jag tog Sara till badet men det var också all action vilket definitivt inte var så mycket eftersom det var för grunt för att simma. Det var fortfarande varmt och jolmigt i vattnet men kanske en aningen svalare än dagen innan. Så avlöpte dagen i sakta tempo och det enda vi gjorde var egentligen att sitta och snacka och äta och dricka. På lördagen drack vi öl och vin och på söndagen drack vi läsk och vatten. Inte undra på att några av dem är ordentligt överviktiga. Mellan måltiderna så var det hela tiden nått annat snacksartat uppdukat - mina kanelbullar t ex gick åt så när som på 10 stycken.

Sen åt vi lunch som mest bestod av mackor med ost, korv, salami, sallad och lite rester om det fanns några. Sara sov och vaknade en stund innan det var dags att åka hem. Vi hade bara väntat på att hon skulle vakna så att vi kunde plocka ihop tältet. Ingen av barnen ville åka - dom tyckte det var jätteroligt. Två av familjerna skulle inte åka hem förrän nästa morgon. Nicke och jag hade också haft trevligt men det var lite för passivt och händelselöst. Om vi hade haft en windsurfingbräda eller en segelbåt så hade det blivit mycket roligare. Sjön var perfekt för småbåtsliv och där var flera brädor och laserjollar ute. Om vi levde det där livet jämt så kanske vi skulle införskaffa sånt att ta med men nu är det så provisoriskt. Det var i alla fall roligt att ha fått vara med. Vi får se om det blir fler tillfällen. Anna undrade i bilen på vägen hem (innan hon somnade) när vi skulle ut och campa igen? Borta var hennes avsky för camping trots nattens bekymmer. Alla barnen utom Sara sov på vägen hem.