En vecka i Brisbane med Ståhlarna

Vi kom hem från Byron Bay lagom till nyårsafton. Eva och jag var inne i Brisbane på dan och handlade nyårspresenter till alla. Tjejerna var lättast - lite bling-bling går alltid hem, även till oss själva. Men grabbarna var det svårare med. Papporna fick jonglerbollar så dom också kan öva med barnen, och killarna fick Aussiebadlakan.

På kvällen var vi bjudna till Janette och Anthony på cocktail från 20. Men vi började hemma med en riktigt fin middag. Hummer till förrätt och oxfilé till varmrätt. Vissa saker ändrar man inte på...

Hos Stibbards var det massor med folk och fullt ös i baren med massor av fruktdrinkar och annat men om jag ska va ärlig så var det inga vidare bartenders. Alla hade tagit med sig s k "nibbles" - plockmat som kan vara allt från chips och dipp till pajer. Vi hade inte behövt äta vår middag kan man säga men det var bra mycket godare med hummer och oxfilé.

Mikan och Oscar umgicks med sina vänner men de flesta barn som var med på festen var modell yngre. Inga tonåringar för Chrille och Johanna att bekanta sig med. Dom hängde kring de vuxna och fick smaka lite alkoholfria drinkar. Vid tolvslaget delade man ut tomtebloss och små partysmällare. Inget fyrverkeri hos oss men det smällde lite runtomkring oss. Vi skålade och tog ett fint familjefoto (dock utan Sara som sov). Det var knappt Mikan kunde slita sig från sina vänner. Nicke började tröttna på att få "dåliga" drinkar så han tog över som bartender och det gjorde han med bravur. Fick en lektion i hur man skär mango på bästa sätt, av Janette och sen var han kung i baren. Plötsligt blev det kö i baren efter hans fruktdrinkar och man hann knappt dricka färdigt förrän man stod med en ny kombination i handen. Även bartendern smakade på drinkarna och blev mer och mer i gasen.

Efter ett tag förflyttade vi oss ut på gatan (det var ju lite annorlunda mot hemma där man oftast är ute till 12-slaget och sen skyndar sig in i värmen igen) och hos grannarna Sones (Oscars kompis Jack) träffade vi familjen Bate. Dom bjöd hem oss alla på middag senare i veckan. Vi stod länge och pratade skit med dem, så länge att partyt hade i princip tagit slut hos Stibbards. Då var det hög tid att åka hem. Vi hade bestämt att vi skulle åka till det nya vattenlandet White Water World nere på guldkusten tidigt dan därpå. Förhoppningsvis skulle det inte vara så mycket folk där då, tänkte vi.

Gott Nytt År på er alla!

Det var ett mindre under att vi orkade ta oss upp tidigt på morgonen. Men vi struntade i att äta frukost hemma utan tog den när vi kom fram istället. Nicke lät Fredrik köra dit för säkerhets skull. Han var inte riktigt körbar ännu... Vi hade rätt - det var inte alls mycket folk där. Om det berodde på att det var ett vattenland för lite mindre barn eller om det berodde på att det var nyårsdan och alla var trötta, var lite oklart. Vi hade i alla fall en superbra dag och åkte en massa roliga saker. Men Wet'n wild world var bättre.

Vi åkte ner till guldkusten ytterligare en gång med Ståhlarna. Då var vädret inte det bästa så vi badade inte men det åktes jetboat och så tog vi lite familjefoton framför Surfers Paradise. Det blev en bra dag ändå, trots det något ostadiga vädret. Vi tog också en tur upp till Lone Pine Koala Sanctuary och hälsade på kängurus och koalas. Det var första gången jag såg kängurus med små ungar i pungen. Det var inte lika gulligt som Kängu med lille Ru som tittar upp lite näpet. Dom låg verkligen ihopknycklade med olika delar av kroppen som stack ut. Det såg helmysko ut. Barnen hälsade även på krokodiler och ormar. Det var lite läskigt men alla fixade det.

Middagen hos familjen Bate blev väldigt lyckad. Hiroko bjöd på terriyakispett som Rowan grillade och det var mycket skratt och skoj som det alltid blir med den där galna familjen. Dessvärre drabbades Sara av ytterligare ett allergianfall med svullna och kliande ögon så jag tog hem henne lite tidigare. Vi tror nu oss veta varifrån det kommer - förmodligen har hon rört vi en blomma (Frangipani) som kan göra så att det kliar i ögonen. Det vore skönt om det var det som har orsakat hennes reaktion.
Sen var det dags för Ståhlarna att ta sig norr ut mot Cairns och Stora Barriär Revet. Det var vemodigt att vinka hejdå som det liksom alltid är. För vår del så fick vi en dag utan gäster då vi kunde städa och tvätta och ta det lugnt innan det var dags för andra vågen. Claes och Margareta kom dagen därpå.