Det kunde blivit fiasko i Byron Bay

Veckan löpte på efter Halloween och Oscar fick äntligen klippa sig hos frisören. Hon hade nog kunnat ta lite till tyckte han men var ändå ganska nöjd. Ännu nöjdare blev han på vägen till bilen då han hittade 80 dollar på gatan som ingen gjorde anspråk på. Ta det gånger 5.5 så blir det motsvarande svenska. Vi gick annars och tittade lite i affärer på eventuella födelsedagspresenter. Såg en cool skateboard, en WE-tröja, nån plånbok och sådär. Helst vill han dock ha högtalare till sin iPod. Vi ska nog kunna hitta på nått. Nicke hade tjejerna på simträningen så det var bara Oscar och jag. Det var mysigt.

Shopping helt på egen hand fick jag kvällen därpå då jag åkte tillsammans med Eva till Carindale (stort shoppingcenter) som har kvällsöppet på torsdagarna. Men jag hittade egentligen inget till mig. Vet inte riktigt hur varmt det kommer att bli och vad man kommer vilja ha på sig. Förmodligen inget... Idag har det dock varit riktigt varmt. Utan att göra nånting så har svetten bara runnit. Det är väl så det blir antar jag.

I helgen var vi i Byron Bay. Tänkte vi skulle ta några surflektioner och passa på att titta på den klassiska surforten. Vi åkte lördagmorgon och regnet öste ner. Det var ju muntert... Det regnade hela vägen ner så vi hade inte direkt bråttom. Tog kustvägen ner istället för M1. Åkte förbi ett par trevliga samhällen på vägen ner vilket var bra att känna till när vi ska leta boende för jul/nyår.

Väl framme i Byron Bay åkte vi direkt till vår hotell - Byron Bay Beach Resort - där vi hyrt en liten stuga. Oscar kallade det rucklet. Ja - det var väl ingen höjdare precis särskilt inte när man måste tillbringa lite tid inne i den p g a regn. Men i stort så var det väl helt och rent. Det var lunchdags när vi kom ner så vi åkte direkt in till samhället för att hitta nånstans att äta. Byron Bay är riktigt fint med låg bebyggelse, massor med surfbutiker och mååååånga backpackers. I princip rör det sig om en genomfartsgata och 3 tvärgator till den där alla butiker och restauranger ligger. Vi hittade ett litet café som serverade pannkakor till barnen (american style med lönnsirap). Där satt vi rätt länge och önskade att regnet skulle sluta. Vi lekte sten-sax-påse och gjorde om den till ren-pöl-pistol. Man kan leka den leken ganska länge. Andra barnfamiljer sneglade på vår plats och hoppades att vi skulle gå snart.

Så då tog vi en promenad längs med stranden men det går ju inte att gå nått vidare med Sara som insisterar på att gå själv och överallt men inte på gångvägen eller dit vi ska, så det gick ganska långsamt. Faktiskt var det uppehåll då men så började det dugga och vi vände tillbaka. Men så började det ösa ner och Sara (som somnat på min axel) och jag sökte skydd medan de andra hämtade bilen. Tog en liten runda upp till den stora fina fyren som kännetecknar Byron Bay. Utsikten där ska vara enorm - inte just idag dock. Tja det här vart ju muntert... Funderade på vart vi skulle gå och äta middag på kvällen men väl hemma i rucklet så bestämde vi oss för att hämta hem pizza från Earth & Sea. Nicke hade handlat lite chips och dipp och frukostmat och sen åkte jag, Oscar och Mikan iväg och hämtade pizzan och en flaska vin. Kvällen var räddad. Måtte det bli uppehåll imorgon så att vi kan surfa eller åtminstone vara utomhus. Surfskolan hade inte hörts av.

Följande morgon var det sol och vi kunde inte se några moln så vi hade stora förhoppningar om att det skulle bli surfing av. Surfskolan ringde och vi skulle mötas på Belongi Beach kl.10 (dvs kl.11 NSW-tid) nära vårt hotell. Så vi checkade ut och tog oss dit. Det var verkligen en perfekt dag med lagom stora vågor och skön värme efter regnet. Försenade ca 30 minuter så kom äntligen gänget med surfare och lektionen började för Oscar, Mikan och Nicke. Jag tittade på och samtidigt höll ett öga på Sara i strandkanten och Anna som hoppade i vågorna, vågor som var perfekta för henne.

Först hade dom lite teori och landsurfing. Det såg ganska lustigt ut när dom låg där på brädorna på stranden och på given signal samtidigt ställde sig upp enligt 4 steg och såg ut som att dom surfade.


Sen var det dags att prova brädan på riktigt och alla tog sig ner i vattnet och ut till vågorna. Mikan och Oscar fick lite hjälp att ta sig förbi vågorna och sen var det dags. Dom fick också hjälp att välja våg och få lite fart. Mikan ställde sig upp på en gång och surfade hela vägen in. Yeeeeeehaa!!!! Oscar fick också kläm på't ganska snart men Nicke hade svårare att hålla balansen. Det såg jättekul ut och man hörde glädjevrål överallt när nån lyckades stå en längre stund. Mikan hade dock lite jobbigt att paddla ut - hittade inte tekniken riktigt och ägnade sig åt att gå en del vilket inte blir så bra när vågorna kommer. Hon var väl den som snabbast blev trött också. Oscar blev bara hungrig. Ute bland vågorna stod en tjej från surfskolan och fotograferade allihop och fick några riktigt fina bilder. Dom sålde hon sen med bra förtjänst.





Jag tog med småtjejerna iväg från beachen när jag tyckte att dom hade fått tillräckligt med sol och bad och åkte in till Byron. Dels för att ta ut pengar till surfskolan som bara tog kontanter förstås och dels för att se om vi kunde hitta några fina bodyboards. Åkte tillbaka och betalade kalaset och plockade upp dom nöjda surfarna. Det var hög tid för lunch. Efter en macklunch från Subway satt vi i parken ovanför Main Beach en stund. Oscar visste inte om han ville bada mer. Inte Mikan heller. Dom var nog rätt trötta men Anna var inte det minsta trött och ville prova dom fina brädorna vi just inhandlat. Så vi masade oss ner till stranden igen och bytte om till badkläderna igen.


Sen badades det i timmar med de där brädorna och dom ville aldrig sluta. Sara var ute och guppade i vågorna men sen föredrog hon en liten varm lagun som bildats i sanden när tidvattnet gick ut. Men så drog det ihop sig på himlen igen och det började bli dags att åka hem. Det är ju ändå en resa på 2 timmar melan BB och Brisbane. Men först var vi ju tvugna att göra ett nytt besök uppe på fyren och gå till Australiens östligaste fastlandspunkt. Det var en liten promenadväg som snarare var kuperad än lång. Många motionärer använde det som motionsspår - och med all rätta. Utsikten fick dem förmodligen att glömma smärtan uppför alla trappsteg, eller åtminstone lindra den lite. Det var fantastiskt vackert och man kunde se hajar och rockor simma i vattnet nedanför klipporna. Med det på näthinnan åkte vi sen hem.