Kanske är det så att vardagen har tagit vid ordentligt, när jag börjar fundera på vad vi egentligen har gjort den senaste tiden och inte kan komma på någonting. Både Anna och jag har haft våra tennisträningar, Anna med sin Signe och jag med mina mammor. Sara har varit bland en massa barn och fröknar och varit glad för det mesta. Men idag var hon tydligen inte alls glad men så var det också första gången som jag inte bara försvann när hon var upptagen med nått annat. Idag bestämde jag mig för att säga hejdå innan jag gick och det var helt fel. Hon var ledsen och låg ända fram till morning tea. Sen blev hon mycket gladare och fick dansa och gå på hinderbanan. Jag märkte ju förstås ingenting, jag spelade ju min tennis och den var hur kul som helst. Mina servar har blivit mycket bättre men det är uppkastet jag misslyckas med. Hur svårt kan det vara? kan man tycka. Tro mig - det kan vara hur svårt som helst att kasta upp bollen så att den hamnar just precis där man vill ha den för att få till en serve.

Barnens simning fortlöper också som den ska och faktum är att nu börjar även de stora barnen tycka att det är roligt att simma. Freestyle och butterfly är roligast. Häromdagen visade Anna upp för Nicke att hon kan crawla. Jag tänkte att det här kommer ju aldrig gå men hon tog sig faktiskt crawlandes över till andra sidan, utan armpuffar eller annat flytetyg. Hon andades visserligen inte men hey - vad kan man begära av en 5-åring. Ungen kan nästan crawla.

Sara har haft en släng av mul och klöv sjukan men inte varit så bekymrad av den. Det tog ett tag innan jag fick besked om att det var den. Det var när vi hade Janette och Anthony här på middag (en middag som går under namnet Katastrofmiddagen) och jag visade Janette några blåsor under Saras fötter som jag trodde hon fått på Bribie Island tidigare. Det visade sig vid närmare granskning att Sara hade blåsor även på händerna och förmodligen i munnen också. Ja ja så kan det gå när man börjar träffa andra barn ordentligt.

Anna har också varit sjuk. Hon skulle haft sin sportsday och springa fortast av alla men hon insjuknade med feber kvällen innan och kände sig inte kry morgonen därpå så hon fick vara hemma med mig istället. När dagen var slut så kunde jag kallt konstatera att hon hade absolut kunnat vara med på sportsday. Hon hade nog bara varit morgontrött.

Vi har just inlett vår besöksperiod. Hela våren (hösten för er del) är nästan uppbokad med diverse gäster. Igår kom kusin Jonas hit på besök. Vi var väldigt glada att han kom - av flera skäl. Han kom nämligen via Bangkok just när militären skulle till att göra statskupp. Men Jonas märkte ingenting, han satt glad i hågen på flygplatsen när hans gode vän Joppe ringde upp från Sverige och berättade att det åkte omkring stridsvagnar på gatorna i Bangkok. Det verkar dock ha gått rätt fredligt till så Jonas kom iväg som han skulle.

Nu har vi precis avnjutit en god middag på en av Oxford Streets restaruanger. Nicke och Jonas gick vidare och tog en drink medan jag tog hem barnen till sängarna men Nicke blev portad från den ena puben p g a sandaler och på nästa ställe så blev Jonas nedstänkt av servitören så det tog dom som ett tecken på att det var dags att gå hem.

Imorgon väntar en 4 dagars utflykt - först till Noosa där vi ska se om vi kan ställa oss på surfbrädan och sen drar vi vidare till Fraser Island och Kingfisher Bay Resort. http://en.wikipedia.org/wiki/Fraser_Island

På måndag åker vi hem lagom till att pappa Claes kommer. Då börjar nästa gästperiod.