Surfers Paradise och Miami Beach

Igår var det national holiday. Just nu pågår en stor festival i Brisbane som heter Ekka (www.ekka.com.au) och då är det shower, utställningar, marknader och tivoli i stan. På onsdagen i the Ekka week så är det lov och alla besöker the fair. Det är fullständigt packat. Vi såg nog framför oss att vi skulle behöva gå på den när Nicke ändå var ledig. Men så hörde vi om hur sjuka alla blir, vi blev till och med rådda att inte gå dit med de små, och dessutom kostade det så himla mycket pengar så vi tvekade. Jag kollade med barnen hur dom ville göra och marknadsförde väl inte Ekka så värst bra precis. Vi ställde Ekka mot en utflykt till kusten med Printzarna. Valet blev lätt och enigt så Nicke och jag andades ut.

Printzarna har ju varit i Brisbane flera gånger och känner till vart man bäst ska åka med barn. Dom har t o m hyrt ett hus söder om Surfers för ett tag sen och kan området rätt bra. Vi följde dem tätt i hälarna den dryga timmen söderut som det tar att åka. Vi åkte förbi Dream World och nått som vi tror var Wet and Wild World på vägen. Dit måste vi åka nån gång också. Vilka ställen!

Stranden vi åkte till ligger söder om Surfers Paradise men är liksom samma strand bara längre bort. Stranden löper längs med hela kusten men det som var bra med Miami Beach förutom att den ligger lite avsides och därmed inte ligger mitt i jetset livet var några klippor där man kunde få lä och lite skugga. Och lä behövde vi för det blåste ganska mycket och en ganska sval vind dessutom. Det såg upptaget ut på de bästa platserna men just när vi kom gjorde några sig redo för att gå. Vilken tur! Vi fick därmed en plats i lä. Vi kunde se skyskraporna i Surfers Paradise från där vi var. Dom är byggda hela vägen ner till stranden och man bygger hela tiden fler. Inflyttningen till Brisbane med omnejd är helt enorm. Det sägs att det är en av de snabbast växande städerna i världen just nu.

De stora barnen (Mikan, Oscar och Isak som är 7) började genast bygga sandslott och hade en ojämn kamp mot vågorna men det bekymrade dem inte alls. Signe och Anna tog sina pappor bort mot flaggorna för att bada med kroppsbrädorna. Signe och Simon kom ganska snart tillbaka. Vattnet hade varit lite för kallt men det hade inte Anna och Nicke några problem med. De stora sprang också iväg så småningom och badade i vågorna. Trötta, blöta och kalla kom de sen springandes tillbaka. Fortsatte sen med att spela strandtennis och lite annat bus och kul.

Stranden var inte lika djup som den på Straddie och eftersom det blåste så väldigt så var vattnet betydligt tuffare och Sara kunde inte alls sitta i sanden och bara låta vattnet skölja över henne som hon gjorde på Straddie. Hon var inte intresserad faktiskt men det gjorde henne inte mindre lätt att övervaka. Hon struttade omkring överallt, hälsade på hundar, klättrade, plockade skräp och stoppade i munnen osv. Men hon älskade det. Den här gången lyckades jag få på henne bikinibyxor men hatten var lönlös att försöka få att sitta kvar. Måste nog skaffa hatt med snöre under hakan. Som tur var hade jag med mig flera bikinibyxor eftersom vi efter ett tag kände en viss doft där nerifrån. Det är sånt man får räkna med. Men vi ska nog skaffa både henne och ev de andra barnen riktiga badkläder med solskyddsfaktor i. Det hade Printzarnas barn och det verkade bra.

Vi hade en riktigt skön dag och åt vår picnick tillsammans och det var precis lika sandigt som det alltid är på stranden. Allt vi åt knastrade lite i munnen och vi hade sand överallt. Men om vi inte hade stått ut så fanns där en dusch som vi hade kunnat skölja av oss i - inte maten kanske men väl oss själva. Ingen ville dock prova på den och det kan jag väl förstå för den var inte direkt privat utan fanns i anslutning till parkeringen ute i det fria. När dagen var slut och det började bli lite kyligt så packade vi ihop. Printzarna undrade om vi ville fortsätta hemma hos dem efteråt och bara äta nått litet enkelt. Det ville vi gärna. Eva hade köttbullar i frysen till barnen och Simon snodde ihop en härlig pasta med tonfisk, sparris och svamp. Men när klockan närmade sig 20 så var vi helt slut.

Idag är det torsdag och barnen är lediga från skolan och vi har inget inplanerat. Nicke är dock på jobbet som vanligt. Typiskt att the national holiday skulle infalla med hans lediga dag. Vi planerar dock för en valskådningsutflykt i helgen. På min tjejmiddag jag var på i tisdags så fick jag höra att det tydligen är hysteriskt mycket valar i området just nu. Eftersom nästa helg är bokat för diverse fotbollsavslutningsaktiviteter och helgen därpå är Nicke jour så ville vi inte riskera att valarna försvunnit tills vi fått tummen ur. Så därför ska vi se om vi får till det i helgen. Det bästa stället att åka till är förmodligen Harvey Bay som ligger innanför Frasier Island en bit up the coast. Ca 4 timmars bilresa så det blir i så fall med övernattning och det kanske är lite häftigt. Det utgår ju båtar från Brisbane också och valarna ska ju ändå passer här på vägen till Harvey Bay. Jag ska kolla olika alternativ idag.

Frasier Island ska vi nog göra också men jag vet inte om man ska kombinera de två utflykterna till samma tillfälle bara över en helg. Frasier Island är en av de största sandöarna i världen och tydligen fantastisk. Jag får väl läsa på vad man gör där. Eva berättade att man kan få göra de mest fantastiska sköldpaddeäventyren där. Hon har fått vara med att se jättesköldpaddorna komma upp, gräva gropar och lägga ägg. När äggen är lagda lämnar honan gropen och äggen åt sitt öde. För att rädda äggen från rovdjur så flyttar man äggen bort till skyddat område där de får kläckas i fred. Vid varje grop sätter man en skylt så att man har koll på när det är dags för kläckning. När sköldpaddorna är kläckta - vilket man kan få titta på om man har tur - så får man ta de små liven och sätta ut i vattnet. De söker sig tydligen mot månljuset och simmar bort. Det måste vi också göra.