Har just kommit hem från vår första aussie BBQ. En av frifräsarläkarna på Nickes sjukhus bjöd in oss och ett gäng andra läkare (alla radiologer) på BBQ tillsammans med fruar och barn. Dom, the Mitchells bodde fantastiskt fint i ett nyrenoverat traditionellt queenslander house, stort och fint, med pool förstås och tennisplan på tomten. Ken är ju privatläkare och tjänar en massa pengar. Det märktes. Ken och Sue har 3 barn, Angus 11, Rosie 9 och Katie 8. Oscar och Angus fann varandra ganska bra och Mikan umgicks med tjejerna och det verkade gå bra trots språket. Sen kom det ytterligare 5 familjer varav 2 något äldre och 3 lite yngre. Vi var nog nånstans mittemellan.

Alla var väldigt imponerade av vår engelska och konstaterade att nästan inga australiensare kan prata ett andra språk så bra som vi pratar engelska. Men så pratar halva världen engelska så dom har väl inte samma intresse av att lära sig heller. I barnens skola har dom japanska som andra språk. Det känns ju väldigt intressant för våra barn att lägga energi på....not.

När vi kom blev vi bjudna på öl, vin eller champagne. Jag gick på champagnen förstås. :-) Barnen lekte och där var så många att dom underhöll varandra. Sara gick antingen runt på egen hand eller med nått av barnen. Ibland kom hon till oss, tyvärr just när vi satt till bords, men annars skötte hon sig själv rätt bra.
Männen flockades runt grillen, och kvinnorna dukade och lagade mat. It's the australian way. Barnen fick mat medan de vuxnas mat grillades. Det bjöds på korvar i flera former till barnen, små minikorvar, korvar med smördeg runtom, och korv i bröd, samt små kycklingvingar. Allt tillsammans med vattenmelon och jordgubbar. Oscar hävdade att han åt massor men på vägen hem ville han ändå ha kvällsis. Det visade sig att vad han ätit var mest vattenmelon. Inte undra på att han var lite småhungrig.

Sen var äntligen vår mat färdig. Vi var var verkligen hungriga. Då vi var bjudna till 3-4 tiden på eftermiddagen så visste vi inte hur tidigt vi skulle få mat så vår lunch hade varit ganska liten. Men vi satte oss inte förrän framåt 7-tiden. Då bjöds det å andra sidan på mängder med mat. Grillad cajunkyckling och steak. Till det fick vi en grönsallad med avocado, en grönsallad med feta och roasted pumpkin också en potatisgratäng. Dessutom hade dom gjort en fantastisk fisk också men den var inte grillad. Den var kokad i buljong och örter. Yummie!

Till efterrätt fick vi nån kaka med kolasås och glass samt custard sauce. Det var gott och sött. Det såg ut som att Sara gillade det också. Gumman glufsglufs. Det enda som saknades var en god kopp starkt kaffe som jag ett tag trodde att jag skulle bli utan men dom hade en espressomaskin som gjorde fantastiskt gott kaffe, det bästa jag fått sen vi kom hit. Pricken över i:t. Tiden går fort när man har roligt och det var hög tid att åka hem. Det hade varit en fantastiskt trevlig kväll för alla. Barnen ville absolut åka tillbaka. Deras trädgård var så stor och fin - vi har ju ingen alls så jag förstår att den lockar.

Vi får hitta på andra saker utanför tomten som de flesta andra. Det blir nog bättre också när poolen är mer badbar. Fast tjejerna var i poolen idag igen och Nicke också. Tokar! Oscar var med några kompisar från fotbollslaget och spelade golf. Det finns en 9-håls korthålsbana inte alls långt härifrån där killarna hänger hela helgerna och även efter skolan ibland. Oscar är jättesugen att hänga på. Annars har han haft Jahson här på övernattning - en supermysig kille från klassen.

Själv ängade jag förmiddagen åt att flänga runt i Carindale shoppingcenter för att handla födelsedagspresenter åt Anna som fyller 5 på tisdag. Hon har skrivit en lååååång önskelista där det mesta är hämtat från en reklamkatalog som kom häromdagen. Det blir nog ett par Braatzdockor och lite annat som är rosa och glittrigt. Hann dock inte riktigt klart så jag måste tillbaka imorgon igen. Då passar det bra att Anna ska spela tennis och leka med Signe efteråt.

Jag ska bara hinna med att titta på när de större barnen har sportsday innan. Phu vad man ska hinna med. Den skulle egentligen ha varit i fredags men den regnade bort. Nya tag imorgon alltså. Då ska vi heja på the MacConnells. Alla barnen delas in i olika hus - MacConnells, Passion eller Rossiter (gula, gröna eller röda tröjor). Syskon hamnar alltid i samma hus också tävlar de mot varandra i friidrott, höjdhopp, längdhopp, kula och löpning (60m, 200m och 800m). Mikan och Oscar är alltså MacConnells och har övat på hejarklacksången. Det blir kul!