Vilken tjej!

Promenerade till skolan med barnen idag. Det var andra gången sen dom började och jag kände mig otroligt nöjd att tiden inte var så knapp att jag måste köra dem de några hundra metrarna (fågelvägen) det är till skolan. Backarna gör att det ffa känns betydlige längre. Oscar ropade till sina polare Jack och Anthony som hängde över staketet, redan innan vi kom fram till skolan och vips hade han försvunnit. Mikan försvann nästan lika snabbt med sina kompisar Hollie och Kasaki och några fler. Jag följde med Anna in på pre-school och hon visade inga tecken på att vara nervös eller ledsen. Vi möttes av Mrs Stewart och Anna gick in, vände sig om och vinkade hejdå. Vilken tjej! Den som blev mest ledsen var Sara (som f ö är frisk nu).

Jahapp... det var det det. Jag bestämde mig för att ta en promenad i området och var ute nån timme i morgonvärmen. Perfekt promenadväder och Sara somnade efter en stund. Bestämde mig för att gå hem när jag började bli lite varm och klibbig. Hade inga problem att hitta tillbaka till huvudgatan och lokaliserade Main Avenue som är den gatan som huset ligger intill (vi har en hörntomt mellan Main Ave och Bunowang St). Svängde in på Main Ave och såg backen... Äh den är nog inte så jobbig att gå uppför. Det var den. Särskilt med vagn. Den vägen ska jag aldrig ta igen. Nicke har försökt att cykla uppför den men det går inte. Tänk er "Väggen" i Sälen och lite värre. Annertz sa i och för sig att dom alltid brukar åka in nån gata innan eller efter Main Ave så att man slipper - backen. Och då har dom ändå bilen...

Sara sov en hel del under dagen, hon har ju precis blivit frisk så jag hade en lugn och lite öde dag hemma men på nått sätt rinner tiden iväg. Plötsligt var klockan 14.40 och Sara sov fortfarande. Upp! med henne och rusa iväg till skolan. Och där mötte jag den gladaste lilla Anna och jag var den mest lättade mamman. Det mest graverande som hänt under dagen var att hennes vattenflaska hade kommit bort. Fröknarna hade försökt få Anna att beskriva hur den såg ut men inte riktigt fått klart för sig det. Anna kan färgerna på engelska men det gick ändå inte riktigt. Och det var väl klart att det var svårt att förklara, den var ju genomskinlig. :-) Dom letade överallt men den var spårlöst borta. Jag hittade den sen inuti Annas lunchlåda istället för i det för flaska avsedda facket på utsidan. Vi skrattade gott åt det efteråt, Anna och jag.

Anna var i alla fall väldigt glad och stolt. "Jag har inte varit ledsen en enda gång men jag har spillt på min nya tröja." På morgonen hade hon tydligen fått prata med en mamma till en av flickorna i den andra gruppen, Delfinerna. Annas grupp heter Lejonen. Mamman är svensk men flickan kan nästan ingen svenska alls. Evie heter flickan och dom hade lekt under dagen. Så dom ska vi ringa och leka mer med.

Efter skolan träffade vi Janette och hennes två jättesnälla barn. Det var dom som gick till Hawthorne Park varje fredag och fikar. Oscar hade gjort illa benet så han ville gå hem men tjejerna var pigga på att hänga på parkgänget. Sagt och gjort, Oscar tog nycklarna och travade hem medan vi gick till parken. Där var fullt med barn i alla åldrar och en 7-8 mammor som bullade upp med snacks, kaffe och champagne. Allt i en salig blandning och for share alltihop. Där fick man ju reda på allt möjligt värdefullt om skola, aktiviteter, resor och annat. Så förutom att det var ett gäng jättetrevliga och roliga mammor och en massa värdefullt vetande så fick barnen kontakt med ännu fler barn ifrån skolan. Och jag hade ännu mer tur med att det fanns ett par tjejer som var babycrazy och gungade Sara hela tiden så att jag fick snacka i fred med mammorna.

En av döttrarna går i nån kör men det finns tydligen inga körer i närheten så det tar väl en 20 minuter att åka till den men det kan det väl vara värt om det är kul. Förmodligen skulle det finnas plats för Mikan också. Hon var pigg på det. Så det blir väl nästa veckas mission.