En bättre dag på pre-school

Det var som om Mrs Stewart hade läst mina tankar igår för idag mötte hon mig i dörren när jag kom med Anna i handen och Sara på höften (en Sara som var dopad med Alvedon). Hon undrade, med en önskan i rösten, om jag skulle lämna Anna idag. Hon trodde att det skulle vara bäst för Annas möjligheter att integrera med gruppen och hon har förmodligen rätt. Men eftersom jag inte hade förberett Anna på att lämna henne direkt, bara att jag kanske måste lämna henne så småningom p g a Sara så kom vi överens om att jag skulle vara kvar till första lunchpausen.

Det var en helt annan Anna som kom till pre-school idag. Hon gick själv och satte sig till samlingen, långt ifrån mig. Hon hälsade "Goodmorning mrs Stewart" och hängde med i planeringen för dagen medan Sara och jag höll till en bit därifrån. När dom lekte utomhus så lekte hon med Teyha (en söt liten flicka som mrs Stewart tänkt att para ihop Anna med och få Teyha att ta hand om Anna). Sara och jag lekte fort och riddare med den mest introverta killen Zac och han och jag bondade. Det var första gången jag såg Zac skratta och hörde honom säga någonting men det tog ett tag. Snart kom den nye killen Anton också och lekte. Efter en stund kom Anna med sina byttor fyllda med sand och bjöd på soppa. Den tredje introverta killen, Jacob kom då också med i den leken och där satt alla barnen som inte pratade så mycket (av olika anledningar) och lekte för fullt. Tänk va lite som behövs för att lätta upp. Ingen av de vuxna är nånsin med i barnens lekar eller pratar särskilt med dem.

Jacob och Anna satt bredvid varandra på lunchen idag och han bjöd Anna på små nallekex vilket Anna uppskattade jättemycket eftersom hennes stränga föräldrar inte låter henne få så mycket kex och godsaker i lunchboxen. Hårda bud i Mellerud.

Annas dag hade bara varit positiv idag vilket gjorde att när det var dags för mig att gå så var hon inte alls ledsen. Hon hade t o m räckt upp handen och sagt flowers då mrs Stewart undrat vad mer man kan rita på sin husteckning. Jag blev alldeles varm i hjärtat. Hon satt och ritade just den husteckningen när jag sa hejdå. Då visste hon precis vad som skulle hända resten av dagen och mrs Stewart hade tänkt låta Anna och några flickor (bl a Teyha) spela ett spel för att Anna skulle känna att hon var med i en lek med andra barn. Det såg Anna fram emot. Gud va skönt det var att lämna en flicka som kände att hon hade medvind.

När jag nattade henne ikväll så förberedde jag henne på att jag skulle lämna henne hela dagen imorgon. Lite läskigt var det allt men jag tror hon fixar det.