Det blir inte alltid som man tänkt sig

Fredagkväll och vi har just avnjutit tacos som smakar ungefär som hemma förutom att gurkan fått utebli. Gurkan - om det finns nån att få tag på är nämligen alldeles för dyr. Vet inte om den är för dyr av samma skäl som bananerna - Stormen Larry (eller vad den nu hette) som härjade kring jul har nämligen skördat alla bananplantorna och det tar ca 1.5 år för dem att återhämta sig. Och eftersom Australien har egen bananproduktion så importerar de helst inte och då kostar bananerna 60:-/kg om det överhuvudtaget går att få tag på. Dom är otroligt rädda att få ohyra till sina plantor. Om man kör från söder till norr så finns det t o m nån sorts "banangräns" där man blir stoppad och dom går igenom bilen på frukt och färskvaror som man inte får köra vidare med.

Idag har vi tillbringat eftermiddagen i parken - som vanligt kan vi väl säga nu efter 3:e gången. Och äntligen lyckades vi få med Oscar. Han hade ju lärt känna Alec på AFL-dagen, han visserligen är några år yngre än Oscar men en cool kille och grymt sportintresserad. Det var kul! Det var en underbar eftermiddag med varm sol och inte så blåsigt vilket hade lockat många mammor till parken. Några nya ansikten för mig. Småtjejerna underhölls av Sofie, Mikan och Megan i lekparken. Jag kunde lämna dem helt i de större tjejernas vård och Oscar var med grabbarna "on the oval" och spelade fotboll. Såg honom bara ibland, svettig och dan, när han hade vätskepaus. Det bådar gott inför kommande fredagar tänkte jag.

Men så plötsligt kom han och ville gå hem. Jag förstod på hans blick att något hade hänt och undrade om nån av grabbarna varit dum mot honom. Det visade sig att han hade blivit utskälld av någon av mammorna (Michelle, en av de nya ansiktena) då han först blivit sparkad av hennes son och när Oscar i samband med det föll så puttade han till killen så att han också föll. Då kom Michelle och skällde ut Oscar. När Oscar ville förklara vad som egentligen hade hänt så tyckte hon inte att det spelade nån roll vad hennes son hade gjort. Man knuffas inte! Nähäpp men sparkas får man tydligen göra.

Sen när Oscar kom till mig så hade Michelle gått hem så det var inte så mycket att göra eller utreda. Oscar gick hem och jag började packa ihop - det var ändå dags att bryta upp. Hörde då att Alec återberättade för Janette vad som hänt (och bekräftade Oscars version) och han berättade med en grimas vad han tyckte om Michelle som hade skällt ut Oscar. Men då fick HAN på nöten av Michelles gamla bästis - sådär säger man inte om Michelle! Janette försökte också förklara vad som hade hänt, att Steven faktiskt hade sparkat Oscar först. Nä - det spelade ingen roll. Jag sa ingenting och tackar gudarna för att jag lyckades knipa mun för en gång skull. Det är så lätt att det blir en höna av en fjäder. Till nästa gång kommer det vara glömt hos alla utom Oscar. Jag tvivlar på att han kommer följa med nästa gång. Vi får väl se.

Igår hade Mikan sin första och sista gång i kören. Tyvärr föll det inte alls väl ut och allt beroende på några tjejer som inte kunde uppföra sig och vara schyssta mot henne när hon inte förstod vad som skulle göras. Hon var otroligt pirrig och förväntansfull när vi åkte dit. Tjejen som är platsansvarig där, Amy var urgullig och introducerade henne för körledaren men hon var väl inte nån supertrevlig fröken precis. Hälsade knappt på oss utan satt bara kvar i sin hörna och... satt. Bemödade oss knappt med en blick. Jag frågade Amy (för fröken var helt ointresserad av oss) om dom var medvetna om Mikans problem med språket. Jajemensan bedyrade Amy. Så jag lämnade kvar Mikan i rummet och satte mig utanför och språkade med Amy och nån annan mamma under den 1.5 timma som träningen pågick. När den var över såg jag direkt på Mikan att det inte hade varit bra. Det var inte långt till tårarna. Trist! för jag tror egentligen att det hade kunnat bli rätt bra.

Men vi får se det från den ljusa sidan, vi sparar en hel del pengar (årsavgift på 4000 och dessutom måste man införskaffa uniform ink skor - till träningarna) samt att vi slipper ägna 2.5 timmar på kvällen åt skjutsning. Nu måste jag försöka hitta nått nytt åt henne. Det finns ev ett ställe med sång och dans här i krokarna och ev i Corparoo, ca 10 min härifrån. Megan går på jazzdans här och det kan säkert vara något för Mikan också även om det inte är sång. Nya friska tag!

Anna har haft en ganska bra vecka i pre-school även om hon egentligen inte vill gå dit. Jag och Sara har varit med henne den första timmen, för att få igång henne liksom. I torsdag gick det väldigt bra och gulliga Teyha tog hand om henne. Jag hade kollat med fröken vad dom skulle prata om och göra för att förbereda henne på ord som skulle kunna komma. Dom skulle läsa en saga om vänskap vilket var veckans tema. Vems vän skulle du vilja vara och hur är man en god kompis osv. Sagan handlade om en fisk så dom skulle göra fiskar. Fish - kan hon. Sen skulle dom rita händer och i handen skriva namnen på en vän. Så det var hon förberedd på och har nu koll på ordet friend. Hon sken upp på samlingen när hon kände igen orden. Tänk va lite som krävs. Sen har hon också lärt sig "computer". Där satt hon och Teyha när jag lämnade henne.

Idag tyckte jag att det gick ännu bättre. Hon sprang själv iväg till samlingen och satte sig när fröken ringde i klockan och där satt hon och räckte upp handen när fröken frågade efter ord på F (eftersom det var friday som börjar på F). Någon annan sa flower (som hon kunde sen förra veckan) så då tog hon "four" helt utan sufflering från mig. Lilla ungen!

Eftersom det var fredag så var det libraryday och dit ville hon absolut inte gå. Det är väl för mycket ord och för lite action för att hon ska tycka att det är kul, när hon inte förstår vad dom säger. Dessutom är hon lite rädd för Mr Smith som är bibliotekarien. Jag föreslog att hon skulle låna hem en engelsk bok men det ville hon INTE.

Bibliotek är ingen plats för Sara så jag tyckte det var ett bra tillfälle att lämna Anna för dagen men det var inte uppskattat. Mrs Duncan kom till undsättning och satte sig bredvid Anna så att Sara och jag kunde gå. Sen berättade Anna själv att hon varit glad hela dagen, bara ledsen när jag gick. Hon hade lekt med Evie och Evies kompis (som heter som den där stora tjejen i parken med hårband - Megan kom jag fram till) på uteleken men också med Teyha ända tills Teyha fick ont i magen och blev hämtad. Hon kommer mer och mer in i pre-schoollivet och gruppen. Det blir nog bra det här. Jag börjar också tycka att det är ganska bra men det går inte att komma undan att det är en krävande grupp.

Jag var faktiskt förbi kontoret i torsdag och frågade om det möjligen gick att byta grupp och framhöll verkligen att det inte var på grund av missnöje utan endast av den anledningen att Evie finns i den andra gruppen vilket förenklar livet för Anna nu i början. Gruppen är full (25 barn) men hon skulle ta upp frågan med rektorn och trodde nog att det skulle ordna sig. Vi får väl se. Hoppas att det inte blir som att börja om från början med inskolning för jag tror att det inte är långt kvar tills jag kan lämna henne direkt på morgonen utan att "sätta igång henne".

Imorgon är det dags för Mikans sista fotbollsmatch och Oscars näst sista. Lite synd att säsongen inte håller på längre. Det är absolut inte för varmt just nu i alla fall. Oscar ville inte gå på träningen i torsdags vilket var lite överraskande. Hmmm vad är det som händer? undrade jag. Efter ett litet tag kröp det ju fram att en av killarna i laget skriker och klagar så mycket på de andra spelarna, även på Oscar vilket han tycker är så jobbigt. Det var alltså det som Oscar var så störd av på matchen förra helgen - inte alls av förlusten i sig vilket i o f s säkert inte gjorde saken bättre. Det är i alla fall inte värre än att han vill spela matchen imorgon. Sen ska han bli upphämtad av Chris med mamma och sova över där. Chris är en kille i klassen. Kul! Om det blir vackert väder på söndag drar vi till Stradbroke Island och badar. Har vi tur kanske vi får se delfiner och valar. Hoppas att vi har tur.

Här ser ni utsikten från vår kulle - den högsta i området och vi bor näst högst upp. Tjejerna sitter på räcket som leder till "väggen".

Ni ser även några bilder på vår backiga väg till skolan. Den är lika backig hem konstaterade Anna. :-)