Vi hade jättetur!

Det blev en bra avslutning på Mikans fotbollssäsong. Dom vann bortamatchen med 6-0 och Mikan var SÅ nära att göra mål. Fick bollen på fel fot och fick bara iväg en fjuttis med vänstern och bollen rullade mot bortre stolpen. Hade den bara varit lite hårdare så hade målisen inte hunnit fram men det gjorde han, tyvärr. Hon hade några fler chanser men det blev tyvärr ingen utdelning. Hur som helst - laget som inte har vunnit en match så vitt jag vet - vann sin avslutningsmatch. En härlig seger!

Även Oscar vann sin match dock utan att han gjorde nått mål. Dom vann med 2-0 men har ytterligare en match nästa helg. Tror att hans skrikande medspelare var något trevligare - mindre skrikig den här gången. Han var i alla fall mycket nöjdare den här gången, men så vann dom också. När jag och tjejerna kom hem hade han dragit hem till Chris för övernattning.

Vi andra gick ner till Oxford Street för att dels inkassera den rabattkupong till Cold Rock Mikan vunnit vid nått matchtillfälle (som uppmuntran - dom kör inte matchens lirare på det viset). Cold Rock är en mycket uppskattad glassbutik som bl a ligger nere på vår mysiga shopping/restaurang gata Oxford Street. Dels skulle vi kolla om Mikans Vans kommit som vi beställde för några veckor sen.

Glassen var yummie. Mikan tog mangosorbet och citronsorbet med godis i och Anna tog chokladglass och jordgubbsglass med godis i. Sara fick smaka på allt och fick förmodligen mest glass av alla. Skorna som Mikan beställt hade inte kommit i den färg hon ville, svart/vitrutiga utan bara i grönt och vitt. Hon tog dom istället. Vans kostar bara hälften så mycket som hemma så då har vi köpt till dem alla. Mja Sara fick inte även om det faktiskt fanns i hennes storlek. Nån måtta får det vara.

Vi hade en trevlig kväll hemma och tjejerna tittade på Chicken Little (på engelska - tack Jesper och Anna) innan dom gick och la sig. Vi skulle ju upp tidigt nästa morgon. Då väntade en utflykt till Straddie - Stradbroke Island.

Tidig och stressig morgon för att få allt med sig, badkläder, matsäck, ombyten, lite strandgrejer, blöjor etc etc. Phu! Sen plockade vi upp Oscar och Chris på vägen till Cleveland där vi skulle ta färjan till Straddie.

En ganska skruttig liten färja men vi tog oss över. Tog en glass på vägen. Väl på andra sidan började vi med att åka till en av insjöarna, the Brown Lake som fått sitt namn efter färgen på vattnet. Trots färgen är det en härlig sjö att bada i. Det var vi sugna på, särskilt Sara som rusade ut med kläder och allt. Men jag tappade sugen ganska omgående när jag kände på vattnet. Brrr... insjökallt. Dessutom kom det ett stort gäng japanska tonåringar med en galen guide och dom började ta foton på Sara. Då tog jag henne under armen och bytte badstrand. Sen fick vi lite lugn och ro och då badade alla - utom jag förstås.


Chris hade tagit med sig en tunn präda stor som en bred skateboard. Jag trodde det var en bodyboard men det var en bräda som man surfar på strandvattnet, precis i vattenbrynet. Den hade dom roligt med allihop både vid Brown Lake och vid stranden vi åkte till senare. På vägen dit åkte vi förbi Amity Point och lunchade.
Det är en liten by som ligger på insidan av ön så där är vattnet lugnt och där finns ingen sandstrand. Men tydligen kommer det in delfiner lite då och då som man kan mata. Det hade ju varit nice men inte medan vi var där i alla fall.

Vi åkte vidare till Lookout Point, en ort på nordost sidan där man kan se hoppande valar om man har tur. Vi hade tur! Vi stannade på en utkiksplats där det satt några äldre personer och lunchade. Dom berättade entusiastiskt att det hoppade valar där ute. Vi tittade och tittade och låååååångt där ute kunde vi ana valar som hoppade. Alla utom Anna som hävdade att det var omöjligt att se - "jag ser bara hav, hav, hav överallt" överallt sa hon irriterat. Sen klättrade hon på en stubbe istället. Tror inte att Sara såg valarna heller. Hon spanade in det höga gräset runtomkring istället. På vägen dit hade vi åkt förbi Cylinder Beach som såg fin och barnvänlig ut. Men vi åkte vidare till the Main Beach som var bara hur lång som helst. Den ligger helt på utsidan av Stradbroke Island och har riktigt schyssta vågor men för att vara första gången kände vi att dom var nog lite väl schyssta. Så vi vände tillbaka och tog Cylinder Beach istället. Fegade ur helt enkelt. Och det var helt rätt.

Det var en ljuvlig strand med gul/röda flaggor som visade att det var bra badförutsättningar. Långgrunt och lagom stora vågor att guppa i för alla. Alla var i himmelriket. Sara satt oavbrutet i vattenbrynet och kände hur vågorna gröpte ur sanden under henne. Och sanden.... vilken sand! Helt vit och finkornig. Men några badkläder fick vi inte på henne, inte heller nån hatt. Det var säkert chockerande på alla sätt och vis men vi är ju svenskar. Och vattnet var riktigt badbart - även för mig. Det stod att det var 19 grader men vi tror att det var säkert en 21. Annars hade jag inte kunnat ligga i så länge.



Sen är det ju som det är när man har varit på en sandstrand och ska åka hem. Alla har sand överallt och även om man går ner och sandar av sig i havet så är man sandig när man kommer tillbaka och ska torka sig. Eller så är handduken alldeles sandig så man blir sandig bara därför. Det är i alla fall hopplöst sandigt överallt. Och kliigt men det gjorde inget för vi var så hungriga och kände mest hur det kurrade i magen. Vi lyckades stålsätta oss att handla en massa dyr och onyttig mat på båten tillbaka. Precis när vi lagt ut från land hade vi ännu mera tur - där hoppade några delfiner. Inte precis som att mata dem i vattenbrynet men dock.

Trötta, sandiga och hungriga svängde vi förbi Pizza Hut (som ju är mycket nyttigare mat...) på vägen hem. Skönt att slippa ställa sig vid spisen. Tjejerna badade och killarna duschade och nu ska jag ställa mig i duschen. Hoppas att det har hunnit bli varmt i kranen igen.