Det blev alltså tidig revelj på söndagmorgon för att hinna med bilfärjan till Moreton Island. Vi fick en härlig färd över vattnet som dessvärre var fyllt av jellyfish. Det var verkligen helt fullt - ur äckligt. Men väl framme vid MI så hade de försvunnit. Vi landadet vid några gamla rostiga vrak på stranden. Körde av båten och började köra på stranden mot Tangalooma Resort. Vi hade ingen karta som visade hur vi skulle åka så vi tänkte att det nog bara var att följa stranden. Men så enkelt var det inte - mja egentligen var det enklare för skulle bara ta av från stranden direkt så kom man till parkeringen. Istället så körde vi fram på stranden för att hamna i ett återvändsläge. Sanden på stranden var riktigt mjuk och det var svårt att köra. Det blev ju inte enklare när det visade sig att vi måste vända bilen. Så mycket riktigt - vi körde fast "got mugged". Vi skulle just börja putta bilen när en gammal man kom promenerandes och tipsade oss om att backa bilen ett par meter. Det brukar gå bra. Tur att ni inte fastnat djupare. Han hade naturligtvis rätt och vi var mycket tacksamma för hans hjälp.

Vi hade hyrt en s k beachvilla som låg direkt på stranden. Ett riktigt bra boende. Vi hade faktiskt inte riktigt kollat in vad som fanns och inte fanns på resorten. Det enda jag visste jag verkligen ville göra var att mata vilda delfiner. Så jag störtade iväg och bokade upp oss för matning på måndagkvällen då det inte skulle vara lika mycket folk. Nicke hade kollat in 4-hjuls motorcyklarna som man kunde köra med på sanddynorna. Men där fanns även parasailing som Nicke, Oscar, Mikan och jag åkte iväg på. Det såg härligt men läskigt ut. Johanna var barnvakt åt Anna och Sara som var för små för att åka. Vi satt i tandemselar. Nicke och Oscar var först ut. Oscar såg lite ansträngd ut när dom släpte iväg fallskärmen men han såg väldigt glad och avslappnad ut när de kom tillbaka. Då var det nog inte så farligt trots allt.


Mikan och jag hade det underbart där uppe ca 130 m över vattnet. Utsikten var fantastisk och vi såg sköldpaddor simma i havet nedanför oss och blev doppade på vägen tillabaka. Dom var vänliga nog att fråga om där fanns några jellyfishes just där men det fanns det inte. Det var häftigt! Resten av den dagen badades det i havet och i poolen. Tangalooma ligger på insidan av ön så det är inte mycket vågor att tala om men barnen hade det roligt i vattnet ändå. På kvällen provade vi på bufférestaurangen men det var verkligen under all kritik. Gick hem tidigt och slöade framför Kommisarie Frost. Några somnade framför TV:n. Vi var ganska trötta.

Nästa dag hade vi tänkt åka över till andra sidan och ta oss upp till fyren på nordspetsen och kanske hinna med ett dopp i the Blue Lagoon. Det kändes lite som att åka på Fraser Island, lika skumpig bilfärd över ön men inte lika långt. Sanden var mycket mjukare och kändes betydligt mer osäker att åka på. Väl framme vid foten till fyren mötte vi en bil på väg ner. Föraren där sa att vägen upp är ruff men ni kan nog ta er upp. Vi tog det säkra före det osäkra och ställde bilen och började gå uppför. Men det var varmt och Anna var inte på humör för att gå hela vägen upp så vi bestämde oss för att vända om och vänta där nere. Nicke, Sara och Johanna hade gått i förväg men Nicke hann i kapp oss på vägen ner. Han hade bestämt sig för att vägen inte alls var så farlig som den där föraren hade sagt. Så vi tog bilen upp helt utan problem. Från fyren hade vi fin utsikt och vi kunde så båda sidorna av ön. Och tittade man ner i vattnet kunde man se massor av sköldpaddor simma omkring. Det var blåsigt men fint.


På vägen tillbaka till resorten tog vi vägen förbi the Blue Lagoon men det var nära på vi inte kom dit för vi hade svårigheter att ta oss över sandbanken mellan stranden och "vägen". Men vi lyckades på det sista försöket och kom fram till en liten sjö som var ljuvlig att bada i. Inte lika vacker som Lake mcKensie på Fraser Island men väl så skön att bada i. Vi badade så länge vi vågade innan vi var tvungna att ta oss tillbaka för att inte fastna i tidvattnet.

Väl tillbaka på resorten hade det blåst upp ordentligt. Det blåste så att det gick riktigt stora vågor för att vara på insidan av ön. Barnen ville naturligtvis bada och hade hur kul som helst i vågorna. Nicke och jag turades om att ta en liten löptur på stranden upp till vraken och tillbaka. Sen var det dags att göra sig redo för delfinmatning. Vi hade fått rådet att ta på oss kläder vi kunde bli blöta i. När vi tittade på delfinmatningen kvällen innan så hade man blivit lite våt om shortsen så jag tog på mig bikinibyxor under en strandklänning. Det hade börjat bli mörkt när det var dags och man hade tänt strålkastarna på bryggan. Massor med folk hade samlats och en av delfinskötarna berättade om hur det skulle gå till. "You're gonna get wet tonight!!!" Eftersom det är vilda delfiner så kan man inte vara helt säkra på att det verkligen kommer komma några men under de senaste 5 åren har de bara uteblivit 7 gånger. Ganska säker kan man vara och just i kväll kom det 7 stycken varav 2 kalvar. Man kan särskilja dem åt på ryggfenan men det var svårt tycker jag.

Först ut var Anna som blev buren ut av en skötare. Hon hade en fisk i handen men han hade en hel magväska fylld med fler fiskar som han öste ur medan han gav en kort berättelse om just den delfinen vi matade. Det kan inte ha varit helt lätt att bemästra vågorna med en 5-åring på armen och samtidigt mata en delfin men dom lyckades. Det var delfinen Bobo vi fick mata, 20 år gammal och han hade varit försvunnen ett tag så man befarade att han strukit med men nu var han tillbaka till allas glädje. Vi blev alla fullkomligt översköljda av vågorna men det vara bara roligt för är det nått delfiner gillar så är det vågor. Dom lekte och simmade omkring oss och tog fiskarna ur händerna på oss. Det var urhäftigt!!! Tänk - nu har jag matat vilda delfiner, tittat på vackra valar och simmat med sköldpaddor. Allt har varit magiskt!

Dagen efter hade det blåst ur och nu var havet riktigt lugnt. Vi åkte lite bananbåt och alla utom jag och Sara tog en tur på 4-wheel quad bike, dvs små fyrhjuls motorcyklar.


T o m Anna lyckades hänga med på en liten färd över sanddynorna. Det gillade hon. Man var visserligen tvungen att vara 6 år men det låtsades vi att hon var. Lite oroliga var vi för hon nådde inte riktigt runt att krama om bromshandtagen så hon bumpade in i guiden hela tiden men det verkade inte bekymra honom så mycket. Sen var det i princip dags att åka hem. Ett litet dopp i havet respektive poolen hann vi med innan avfärd. Sen delade vi färja med helgens sopor - det var inte lika angenämt. Vi var i alla fall glada att vi inte hade åkte hem dagen innan i stormen.