Del 2 - resten av julveckan i Byron Bay

Inser att så mycket har hänt under semestern att det bara går att få med det vi gjort i stora drag. Här kommer del 2 av vistelsen i Byron Bay med Ståhlarna.

Vår fortsatta julhelg bjöd på mycket blåst och en del moln och regn. Lite sol kom fram då och då men mest molnigt. Vi försökte trotsa blåsten och bege oss ut på stranden ändå men det var för blåsigt. Sanden piskade på skinnet att det sved. Det var ffa inget nöje för de små barnen. Då var det bra att ha en pool på tomten.







Vi bestämde oss för att ta en tur med bilen upp i bergen istället för strandliv. Vi hade blivit tipsade om en "hippiestad" och den tog vi som mål för utflykten. Eva och jag hade sett att det skulle finnas ett vattenfall på vägen (nästan på vägen) och kände att vi absolut måste dit och titta. Vi blev ganska besvikna för eftersom det inte har regnat något den senaste tiden så fanns det inget vatten där. Några små droppar kastade sig modigt över kanten men det var också allt. Men vi såg en Kokaburra i ett träd vid parkeringen. Alltid något.

Nimbin hette hippiestaden och den söta röklukten slog emot oss så fort vi klev ur bilen. Vi åt lunch på ett café där som dessvärre inte fick servera alkohol. Dom hänvisade oss till spritaffären tvärs över gatan för det. Vi uppfattade det som att det var en BYO (bring your own - alkohol alltså) och köpte därför med oss några öl som vi tog med oss in. Servitrisen informerade oss när vi fick in maten att de inte hade något tillstånd för alkohol men lät oss dricka upp ändå. Hon var dock snabb att ta undan tomflaskorna när vi var klara. Vi undrade lite stillsamt om dom hade tillstånd för de cigaretter som folket runtomkring oss rökte? I övrigt var det en trevlig uteplats vi satt på och maten var den bästa på länge. Sen gick vi omkring i de suspekta affärerna som alla luktade konstigt på olika sätt - av rökelser, örter och annat. Hela tiden såg vi rastasymboler och färger, regnbågsmärken, cannabisblad etc. Och folket som rörde sig på gatorna var kvarlevor från 60-70 talet när det begav sig. Jag var alldeles fascinerad och glömde helt bort att ta foton av livet på gatan. Oerhört intressant studie och det var väl värt ett besök. Nimbin är också känd för sina organiskt odlade produkter. Det är bra!





När det blåsiga vädret tog slut - på onsdagen - var det också möjligt att surfa och vi hade bokat in surflektioner på Style Surfing för alla utom Nicke och småtjejerna. Nu var det min tur att få surfa vilket jag såg fram emot mycket. Det var perfekt nybörjarväder/vågor och det var bara vi i gruppen. Läraren, en ung snygg surfkille som jag inte kommer ihåg namnet på (han var surflärare i BB halva året och snowboardlärare i USA andra halvan - vilket liv) sa att vi var den bästa grupp han haft. Ingen släntrade efter, utan alla kom upp och började surfa genast. Några började t o m svänga och styra brädan och några tog även sina egna vågor dvs kom upp utan hjälp från honom. Vi hade urkul och kolla in vår "style surfing". Eva surfade goofy - dvs med höger fot fram medan vi andra hade vänster fot fram.













Onsdagen var också Nickes sista lediga dag och på eftermiddagen tog han bussen hem till Brisbane för att jobba. Sen kom förstås det vackra vädret. Är inte det typiskt men det var ju bra att det kom nån gång. Chrille började oroa sig för sin solbränna. Det skulle han göra senare också men av andra skäl.

Eftersom jag hade ringt ett antal gånger och försökt få till surflektioner under julhelgen så hade jag blivit riktigt bundis med Gary - surfskoleägaren och vi fick låna brädor gratis om vi ville. Det nyttjade vi ett par dagar men hyrde också några brädor som var lite svårare. Vi tog oss ner till favoritstranden Wategobeach nedanför fyren. En mycket populär beach och där var fullt med familjer och surfare. Men vi var även på Clarkes beach och gjorde stranden osäker. Men alla surfade inte hela tiden. Det tar på krafterna att paddla så mycket. På kvällarna spelade vi spel eller läste och tog det lugnt.













Barnen tog ytterligare en lektion näst sista dagen sen orkade dom inte mer. Sista dagen innan vi skulle åka hem var alla barnen utom Anna som trasor och ville inte ens bada. Eva badade dock med Anna och sen badade jag och Fredrik och försökte få till bodysurfing utan brädor. Det är ganska svårt faktiskt. Det är lättare att få till surfing med bräda.

Men barnen satt istället i skuggan (eftersom alla barnen hade bränt sig rejält och var insmorda med zinkpasta) vid Main beach och tittade på livet i BB. Där fanns alla sorters människor; hemlösa aboriginer som spelade gitarr och sjöng, backpackers i rastaflätor, surfbums med den färgglada folkabussen som bostad, coola välbärgade undgomar, familjer och pensionärer. Eva började prata med en kille som hade korgen full av jonglerbollar. Han lät den som ville prova på så alla barnen utom Sara försökte sig på att jonglera och några lärde sig till och med och kunde impa på brudarna. Vi avslutade vår vistelse i BB med en stor fet glass och sen åkte vi hem till Nicke.