Den här fina hunden tog vi hand om idag på eftermiddagen. Han följde efter Anna då hon gick hem från Maddie som bor rakt över gatan men vem han tillhörde visste vi inte. Han var hur snäll och gosig som helst, i gott skick och väluppfostrad också vad det verkade. Johan som ju är hundägare själv hade råkoll på vad vi skulle göra. Efter att ha gett honom lite vatten (han var ganska varm och törstig) ringde vi till City Council - något vi hittade på halsbandet. Vi var lite rädda att han skulle dra vidare ut och kanske bli påkörd av nån bil. Det hade ju börjat skymma dessutom men han verkade trivas hos oss med barnens klappande (även Saras) och hade inga planer på att lämna. Låg snällt framför ytterdörren och vilade även när vi åt vår middag. Det blev lite korv över så det fick han smaska i sig. Antar att det gjorde honom än mindre benägen att flytta på sig. Johan, Mikan och Anna hade gått runt och knackat lite dörr med honom men ingen kände till honom. Långt senare, framåt 9-tiden ringde ägaren. Han var fortfarande på jobbet men kom och hämtade honom lite senare. Det var tydligen inte första gången han hade rymt, stackarn. Vill inte vara ensam om dagarna när husse går till jobbet. Husse var en ganska ung kille som såg ut att jobba på restaurang/bar av uniformen att döma och han bodde bara nått kvarter härifrån. Hunden var en Staffordshire Bullterrier, kanske med nån inblandninga av t ex boxer för den var lite högre och smäckrare än en renodlad bullterrier - en jättefin hund. Mamma - det kanske är nått för dig! Jag blev lite sugen själv för han var så otroligt fin och harmonisk men det är en väldigt stark hund och kanske inte nått som barnen går ut och går med direkt. Ni skulle sett Sara hur hon gick omkring honom, la huvudet på sned och pratade, klappade och gullade med honom. Han såg bara ut att njuta och hon tyckte det var jättekul trots en och annan "puss". Alla barnen uppskattade besöket. Det var bara Nicke som var lite misstänksam. När jag föreslog att vi skulle ta in honom på bakgården så att han inte skulle sticka lagom till ägarna kom, blev Nicke lite orolig att han skulle käka upp vår utemöbel. Men sen drog killarna på bio för att se the Shooter så så himla orolig kan han inte ha varit. Vi får väl se om Mac (som hunden hette) rymmer hit fler gånger, skulle inte bli förvånad om han gör det. Men husse skulle skaffa ett litet elstängsel för hundar och sen lär han nog inte rymma fler gånger.

Johan, som varit på Lone Pine idag kände att han nog pratat mer med djur än med människor idag. Däremot var kön till "koalakuddlingen" alldeles för lång så han fick nöja sig med att klappa kängurus istället. Som vanligt fick båtturen bästa betyg.

I onsdags var det en lovdag - the ANZAC day som är en rememberance day för soldater, ursprungligen dom soldater som slogs och miste livet under första världskriget då dom skulle invardera Turkiet (the battle of Gallipoli). Sen har det utvidgats till att gälla alla soldater som stridit för Australien och har blivit en stor national holiday. Nicke är ju alltid ledig på onsdagar så det var ju lite feltajmat förstås men barnen var lediga och vi tog med Johan ner till Guldkusten och fick en härlig dag på Miami beach med bad och boule. Lunchen tog vi uppe på Marinan den här gången och slapp därmed den usla McD på den stimmiga gågatan. Det var så vi skulle gjort med mamma och pappa förstås men det tänkte jag ju inte på då. Efter lunchen åkte alla utom Sara och jag jetboat och dom fick sig en riktigt blöt tur.

I helgen åkte vi ut till North Stradbroke Island som ligger här utanför Brisbane. Oscar var dock hemma för att inte missa en fotbollsmatch. Vi var på Straddie precis i början av vår vistelse här och det är en fin ö, som liksom Fraser Islang är en sandö - i alla fall till stora delar. Precis som förra gången började vi med en tur till Brown Lake. Det var betydligt varmare i vattnet den här gången och vi fick dessutom vara ifred från turistbussar till bredden fyllda med fotograferande japaner och då kunde man ju ha det riktigt skönt där vid sjön i den kritvita sanden. Tjejerna badade och plaskade och hade det underbart.

Efter att ha stekt oss en stund i solen med en öl i handen tog vi vuxna oss också ett bad. Jag tycker verkligen att det är skönt att bada i sötvatten, ffa efteråt. Slipper allt salt som klibbar efteråt.

Man märker att det nästan är vinter och att solen inte tar lika mycket längre, för ingen av oss - förutom Johan förstås - hade solskyddsfaktor på. Småtjejerna hade inte ens badtröjorna på sig och blev inte brända. Lite konstigt är det allt att det ska vara sån skillnad för solen känns fortfarande väldigt stark.

Efter Brown Lake drog vi vidare till Point Lookout som är ett litet samhälle på en höjd med ett par restauranger och affärer. Där åt vi lunch innan vi gick ner på stranden och bodysurfade. Nicke och Anna provade på att tandemsurfa men det gick trögt. Sen fick Anna syn på en man som fiskade genom att slänga ut nät från stranden. Hon gick dit och pratade med honom och följde honom vart han än gick i vattnet och kastade ut sitt nät. Hon var väldigt nyfiken på vad eller om han skulle få nått. Men det blev inte så mycket och om det berodde på störande moment vet jag

inte. Mikan och Sara byggde sandslott medan killarna badade med brädorna. Det var några

riktigt märkliga vågor ute till havs som liksom rundade en klippa och på så vis gick längs med stranden. Tror att man kan se i bakgrunden på fotot med Mikan och Sara. På stranden låg det mängder av vackra snäckskal, det ena finare än
det andra och flickorna samlade med sig en hel del hem. Under färjan hem började det skymma och det blev en vacker tur hemåt. Nicke och Johan satt mest och pratade jobb. Johan är en av två sökande till klinikchefsposten på SÖS röntgen och det finns mycket att prata och diskutera kring det. Det vore väl roligt om han fick den

tjänsten.

Just nu är Johan på RBWH och föreläser för röntgen och kärlkirurgerna där. Efter det ska han och Nicke störta iväg och hämta upp Oscar för att klättra på StoryBridge igen. Tyvärr är det en rätt molnig dag så det blir förmodligen inte lika läckert som förra gången. Dessutom har dom

spått regn framåt kvällen. Hoppas att det inte drabbar dem. Jag tar med mig tjejerna till parken som vanligt. Tror att det kommer komma några fler mammor den här gången, t ex Magdalena - Evies mamma. Då kommer jag nog få förklara varför vi inte ska följa med ut och

campa nästa helg. Det är en långhelg och hela gänget ska campa vid Mt Warning som ligger i

höjd med Byron Bay, inte långt från Nimbin - den lilla hippiebyn vi besökte med Ståhlarna när dom var här. Men det var bara för svårt att få ihop allt praktiskt. Kände att vi egentligen borde anstränga oss och verkligen försöka hänga med men nu när vi bestämt oss för att inte åka med så känns det som en stoooor lättnad. Då kanske vi kan ta med barnen till Australia Zoo istället, något vi inte har gjort än. Kanske Bindi (Steve Irwins dotter på 11 år) är där och har en show.

Nu har jag lagt ut hela vårt bohag på e-Bay och Trading Post och vi har redan fått förfrågningar på att få plocka russinen ur kakan, dvs folk har visat intresse för vårt matsalsbord och stolar. Kanske blir det för svårt att sälja hela hemmet och det hela kommer sluta med att vi får sälja russinen för sig och skicka resten till Röda Korset. Vi har i alla fall sagt upp vårt kontrakt på huset, telefonen och bredbandet samt banken. Det känns lite konstigt att det bara är några veckor kvar - sju närmare bestämt. På söndag, just när Johan har åkt, kommer en svensk familj hit och fikar. Dom ska flytta till Brisbane i augusti och kommer till Australien en kortis för att hitta bostad och kolla in skolorna. Det är familjen Molin från Lund där pappan jobbar för Sandviken som tydligen har 2 fabriker här i Australien. Ingen ny läkarfamilj alltså men kontakten har förmedlats via familjen Annertz som ju också kommer från Lund. Det verkar som att dom kommer att bosätta sig här i området. Förhoppningsvis kommer barnen in på CHAC - om dom inte lessnat på oss svenskar by now.

Sen måste jag berätta att i måndags var det en stor utmärkelse dag för familjen Nyman då det var skolsamling i Morningside. Först var det Anna som fick ett Cold Rocks Award och blev student of the week för sin klass - ni ser henne som nr 2 i raden. En extra eftertraktad utmärkelse eftersom Cold Rocks är en glassbutik på Oxfordstreet och utmärkelsen genererar en valfri glass därifrån. Sen fick hennes klass ytterligare en utmärkelse för att ha varit den klass som samlat in mest pengar till skolan då det var Swimathon. Då skulle barnen simma så många längder i poolen som möjligt och få grannar, släktingar och andra närstående att ge ett visst belopp för varje längd som dom simmade. Jag blev av med ca 150kr för varje barn. Tänk att dom kan simma så långt!!!! Och sist men inte minst, den måndagen så blev Mikan vald till classcaptain för sin klass. En mycket hedrande utmärkelse som barnen i klassen röstar om men det är också förknippat med en del ansvar. Inget som hon inte skulle klara dock. Ni får väl fråga henne vad det egentligen har inneburit när vi kommer hem. Kanske ser ni den lilla broschen på tröjan?

Jag har också haft förmånen att ha kvartsamtal med både Annas och Mikans lärare. Annas fröken är ju helimponerad av Annas förmåga och mognad - ja det är ju jag med men jag är ju partisk. Det är ju alltid roligt när andra också tycker att ens barn är exemplariska. Att hon kan läsa väldigt bra är det ju ingen som missat och bara det är häftigt men hon läser ju även på engelska - på samma nivå som en andraklassare. Hon som inte sa ett ord på engelska för 6 månader sen!!! Det går fort när det svänger.

Mikans lärare är också mycket nöjd med Mikans skolarbete och Mikan som hatat matte i alla år och tycker det är så svårt och tråkigt har helt ändrat inställning. Nu är det lätt och roligt och hon anses räkna som en calculator av sina kompisar. Det är roligt och bygger självkänsla. Hoppas att nivån är ungefär densamma som hemma så hon inte hamnar efter. Sen är hon en fena på rättstavning men SOM vi kämpar med orden och försöker hitta alla 24 olika betydelserna för dem så vore det väldigt tråkigt om hon inte fick lite utdelning för det.

Vi har inte haft några kvartsamtal med Oscars lärare för vi missade att sätta upp oss för det. Dom ansåg dock att han behövde hjälp med engelskan då han inte gjort så bra ifrån sig på ett rättstavningsprov i början av året. Det var väl i och för sig inte så konstigt om dom tyckte det men det tråkiga är att han då måste byta engelskaklass och lärare. En lärare som han älskar. Den nya klassen kör engelska på en nybörjarnivå och det är helt fel för hans del så han är uttråkad och ganska ledsen. Jag har pratat med skolan och vi får se om han får fortsätta terminen ut med sin gamla klass ändå, vi ska ju ändå åka hem sen. Enligt Oscar så var det så att han inte kunde höra vilka orden var han skulle skriva på provet då tanten som läste upp orden hade en väldigt konstig dialekt. Han har alltid haft väldigt lätt för att stava så lite förvånande var det ändå att han gjorde så dåligt resultat. Men vi får väl se om han får gå tillbaka till Mr Fetherstone eller inte. Idag har dom en s k Activity day då dom dels ska ha lite sociala aktiviteter och lära känna varandra bättre och dels lära sig lite studying skills enligt ett program som dom kör efter. Det ska bli väldigt intressant och se vad det är för nått. Hoppas att han kan lära sig lite för det är ovärderligt att ha med sig i bagaget. Nu ska jag skynda mig att handla lite för helgen.