Ingen har visat något intresse att köpa vårt bohag eller bilarna. :-( Bilarna ligger dock inte uppe på e-Bay men allt annat. Det blir väl nån form av garagesale sista helgen och sen resten till Frälsningsarmén som tydligen är glada för allt dom får till skillnad mot Röda Korset som är rätt petiga. Vi ska lägga upp bilarna för försäljning på lite sajter och det är nog dags att göra det nu så vi blir av med dem. Nicke har också börjat titta på bilar att köpa när vi kommer hem. Det har jag inte alls tänkt på. Vi sålde ju vår Previa innan vi åkte men nu ångrar vi det lite. Rätt meckigt att köpa bil på distans.
Vi har bokat upp en städfirma som ska komma på måndagen efter vi flyttat ut och dom anlitas av Uthyrningsfirman vilket i praktiken innebär att vi inte behöver bry oss om städfirman gör ett gott jobb eller ej. Vi bara slantar av och lämnar. Skönt att slippa städa de sista skälvande dagarna.
Våra vänner börjar fundera på lite farewellparties - mammorna i parken ska ordna en girls night out tror jag, lite oklart när dock, och Bates har bokat upp den 2/6 då vi ska ha en ABBA-kväll med karaokemaskin och Rowan tvingar oss att sjunga en sång var och klä ut oss till ABBA (till Nickes stora lycka). Kan inte säga att jag har några ABBA-kläder direkt men det löser sig väl.

Vi själva måste ju också ha nått litet avskedsartat - open house eller så. När ska vi få till det tro? Åhhh gud va jobbigt! Nicke funderar på att ta sina kollegor dom som vill ut på en pub eller nått. Verkar bra. Då kan man ta lite syrror, radiografers och läkare blandat och även dem som är lite perifera. De man lärt känna väl tar vi hem.

Parallellt med allt detta praktiska planerandet kring vår hemfärd ska vi ju leva vår vardag också. Idag har Mikaela sprungit typ DM i cross country, dvs 3 km trerräng. Hon har tränat 3 mornar i veckan med en lärare och andra uttagna elever från skolan i ett par månader! Hennes första 3 km sprang hon på 26 minuter för hon fick håll men sen blev det successivt bättre och bättre tider 19-17-16-15 minuter. Men Kisaki sprang alltid om henne i slutet vilket irriterade henne grymt. Men Kisaki är en bättre löpare och har en väldig vinnarskalle så det gör mycket.

Och idag var det alltså den stora tävlingsdagen. Det var bara hon och Kisaki som hade blivit uttagna från hennes åldersgrupp och båda tjejerna var ganska nervösa. Hiroko och Rowan var där liksom Nicke, Sara och jag - och sen flera andra kända mammor, typ Deb, Janette och Catrina. Vet inte hur många skolor som var där med tävlande men det var säkert en 70 barn för respektive årskull och kön. En ansenlig mängd alltså.
Dom började med att gå runt hela banan och sen sprang dom själva tävlingen - killar för sig och tjejer för sig och indelat i åldrar. Det var jobbigt men det gick jättebra för tjejerna. Kisaki kom in på 14:e plats ! eller så och Mikan orkade inte hänga på så hon gled ner till 31. Men hon klådde ett par tjejer från sitt fotbollslag som hade skrutit om hur snabba dom var så hon gick ut som segrare i alla fall. Kul!

Sen skjutsade jag tillbaka tjejerna till skolan. Häromdagen träffade jag Jennie Angus i skolan, läraren i extra engelska som barnen har haft en timme i veckan under hela året. Dvs inte Anna när hon behövde det som mest i pre-school för då fick hon inte ha det, utan bara Mikan och Oscar. Hon berättade att hon håller på att stötta Mikan i sina assignments om bakterier och virus som dom håller på med. Men Anna däremot har hon inte längre. Nehej??? sa jag lite undrande. Nej hon behöver ingen extra engelska för att hänga med i sin årskull. Hon är till och med över sin åldersgrupp i läsning!!! Så då får hon ingen extra engelska. Typiskt! I början när hon behövde hjälp med språket så fick hon inte för hon gick i pre-school som då inte var obligatoriskt och nu när hon har möjlighet att få hjälpen så behöver hon inte. Det är väl i och för sig roligt att det går så bra men känns lite fånigt ändå.

Ang Oscars extra engelska så fick han gå tillbaka till sin ordinarie klass i engelska den här terminen trots allt och han är nöjd igen. Tycker att det går bra för honom i skolan och han börjar förstå vad som förväntas av honom, hur han ska skriva sina essäer och lösa sina uppdrag. Dom gör ju så roliga grejer så det är inte svårt att hitta motivationen. Han tycker ju att det är så roligt med historia och dom har läst om Mesopotamien och nu om Romarriket, de gamla grekerna, egyptierna och astekerna. Men dom lyckas även göra de andra ämnena intressanta och roliga. Vet inte hur dom lyckas med det.

Gitarren övar han också på lite då och då. Dom ska ha ett framträdande i nästa vecka vilket han inte ser fram emot dock. "Jag är typ sämst..." säger han. Vi får väl se hur det går. Hans framträdande gör han med läraren så det går nog bra.

Mikans lärare har höga ambitioner för barnen, lite för höga tycker jag och den här terminen läser dom om bakterier och sånt. Jätteintressant men deras projekt är alltid så stora och omfattande så det brukar bli föräldrarna som gör hela jobbet, letar information på internet, är kreativa och hittar på temat osv. Jag måste pusha Mikan jättemycket och till slut är det jag som gör alltihop. Jag vill ju så gärna att det ska bli bra och att hon ska bli nöjd - dessutom tycker jag att det är så roligt men Nicke säger att jag måste låta barnen få göra själva. Han har naturligtvis rätt men... Och nu i måndags när det var Labourday och ledigt så satt Mikan större delen av eftermiddagen med en poster som hon skulle göra om hur man ska tvätta händerna efter ett toalettbesök. Den bästa postern ska dom sätta upp på skolans toaletter. Vi fick hem en lapp om det och jag satt med Mikan och spånade om hur hon skulle göra. Man fick inte använda datorn sa hon. OK - fine. Så kom vi fram till att hon skulle klippa ut ur tidningar och göra ett kollage. Hon var lite osäker på om man fick göra så men jag såg ingenstans på instruktionerna att det fanns några sådana begränsningar så vi körde på. Hon var nästan färdig och sen när hon kom till skolan så visade det sig att man inte fick klippa ut från tidningar heller. Tur att vi inte hade väntat till sista dagen med den uppgiften eftersom hon måste göra om allting nu. Lite irriterad blir men ändå. Då får han väl skriva ut på instruktionerna vad man får och inte får göra. Deb var också irriterad för Cameron hade fått uppgiften igår från sin lärare och den ska lämnas in på fredag. Mikan hade åtminstone fått sin i fredags innan långhelgen. Ja - det får bli lite feedback till läraren om det.

I helgen var det långledigt för måndagen var ledig - Labourday. Det var nu alla åkte iväg och campade. Nicke åkte med sina kollegor till Mt Barney ett berg som sträcker sig 1300möh och dom besteg det. Halv fem gick han upp och halv åtta på kvällen kom han hem helt ledbruten och ledbruten i flera dagar. Benen var som stockar. Han somnade på soffan redan kl.20.30. Så det var ett helt rätt beslut att inte åka och campa efter det.

Själv coachade jag Anna i målet på hennes fotbollsmatch. Hon släppte in ett mål och efter halvlek var den nån annans tur att vakta buren och hon släppte också in ett mål. Dom förlorade med 2-0. Ett par timmar senare var det Oscars tur att spela match och dom vann med 4-0. Oscar gjorde första målet. Han har nätat två matcher i rad nu. Kul! Mikan hade sin match på söndagsmorgonen och dom förlorade med 2-1 mot ett bättre lag så det var ändå fair. Nicke hjälpte David att administrera avbytarbänken.

Vi var bjudna på BBQ till Sones från 12 och hade en helt underbar eftermiddag och kväll där. Alla barnen sprang omkring och lekte, åkte skateboard, badade, hoppade studsmatta (särskilt Sara) och vi vuxna hade som vanligt väldigt väldigt roligt. Vi kommer verkligen att sakna dem när vi åker. Dom har ett fantastiskt fint hem och en perfekt trädgård med lite gräsmatta, ett cementerat område där dom har en basketkorg också en underbar pool med vatttenfall i hörnan. Den är dessutom uppvärmd.