Mama Mia vilken kväll...

Oj vilken seg dag det har varit idag... Igår var det avskedsfest med ABBA-tema hemma hos Bates. Det hade varit något hektiskt på dagen då Anna hade sin fotbollsmatch som vanligt kl.8 på morgonen sen kom Maddie och Sonia över och tjejerna lekte medan mammorna snackade lite. Under tiden stack Nicke iväg med Mikan långt bort över halva stan till hennes fotbollsmatch. Oscar skulle ha sin match lika långt bort åt andra hållet och han fick skjuts med sin tränare. Anna skulle sen efter lunch leka hos Meghan. När jag kom hem efter att ha skjutsat dit henne kom våra grannar över och betalade ytterligare 500 AUD för matsalsbordet och stolarna. David passade samtidigt på att provsitta och godkänna. Sen kom några grannbarn och köpte Mikans och Oscars cyklar och var totallyckliga efteråt. Efter det tvingade jag Sara att sova middag så att hon skulle hinna vakna innan vi skulle till Bates vid 4. Hann precis slänga i mig lite yoghurt o flingor innan det var dags att göra sig ABBA-fin.
Jag hade klippt ut katter i filt och pyntat dem med guldglitter som jag sen sydde på våra klänningar. Vi tjejer hade alla randiga klänningar. Killarna var inte så utklädda. Min klänning var röd och jag tog mina röda skor med kilklack som man knyter en bit upp på benet och sen hade jag min röda siden morgonrock på mig som extra glamour. Det fick duga. Vi hade valt att sjunga Mama Mia och låten gick varm hela dagen så att vi skulle kunna öva på texten. Oscar kom inte hem förrän vid 4-snåret så vi blev väl 30 minuter sena sisådär. Sones var ytterligare 30 minuter efter oss, minst. Inga andra var scenklädda som vi när vi kom men det gjorde inget.
Kvällen innan hade jag målat en tavla att donera till "the Carina-Hawthorne-Sweden association". Den gick i abo-stil med prickar och symboler och var en bild med de tre familjerna samlade. Liknade lite en blomma på håll. Den blev helt OK. Tanken var att den alltid ska finnas med när vi tre familjer samlas i Australien. Hehe... så dom behöver inte ha den uppe på väggen men det går inte att kasta den, bara så där. :-) Vi hade en superrolig kväll, pratade och skrattade som vanligt och blandade allvar och skoj - mest skoj kanske. Blandade även alkohol - öl, bubbel, vin, sprit och portvin. Nicke blandade drinkar. Jag skippade de två sistnämnda och drack nästan ingenting efter middagen. Det var klokt av mig. Maken, däremot var inte riktigt lika klok - och han drog med sig de andra grabbarna i fallet också. Efter maten drog vi ner i källaren till Karaokemaskinen. Mammorna körde sten-sax-påse om startordningen. Vi valde att gå ut först och drog loss vår Mama Mia ordentligt. Jag hade väl tänkt att Mikan och jag skulle sjunga och att Anna och Sara skulle dansa omkring oss - vet inte hur jag kunde tänka så.... Sara dansade visserligen som en tok men både Anna och Mikan ville ju hålla i mikrofonerna förstås. Så Mikan och jag delade och då försvann några av mina uttänkta ABBA-moves. Det gjorde inget för Nicke släppte loss totalt vid pianot/keyboarden och likaså Oscar på gitarr så ingen tittade på oss tjejer i alla fall. Rowan var tvungen att stoppa Oscar från att trasha gitarren totalt. Den måste ju vara i ett stycke till sista framförandet. Sen körde Sones sin låt - Does your mother know. Deras scenkläder var något kryptiska men jag tror att det hade nått att göra med att man sjunger bäst i duschen så alla hade duschmössor på sig och mimade. Och sist men inte minst kom Bates med sitt framförande. Hiroko sa att det var så svårt att välja låt för det var så mycket ord och dom sjöng så snabbt tyckte hon. Hennes engelska är ju inte så bra och därför valde dom I do, I do, I do, I do. Kisaki hade en blond garnperuk och Sam en blond mustasch. Dom var jättefina också fick Rowan trasha gitarren istället vilket han var mycket nöjd med. Efter showen fortsatte vi att sjunga en stund i karaokemaskinen allihop men det lät verkligen inget vidare och rösten tog snabbt slut. Fortsatte gjorde dock tjejerna - dom höll på hela kvällen till grabbarnas förtret. Killarna ville ju sitta i lugn och ro vid datorn och spela spel. Det gick ju inte. Sara, hon dansade och skuttade runt hela kvällen och slocknade i pappas famn nån gång framåt 12-tiden. Så hon lär väl sova gott tänkte jag - tänkte nog vi alla. Vi åkte hem framåt ett - halv två och kom väl i säng vid två. Somliga slocknade ganska snart. Just när jag skulle somna in så vaknade Sara och stökade. Hon hade ont nånstans lite oklart var. Efter nån timme kom jag fram till att det kanske gjorde ont i nått öra eller så. Gav henne lite alvedon och framåt 4 somnade hon och jag med. Phew... det var kämpigt. Det hade visserligen det goda med sig att hon inte vaknade förrän framåt halv tio.
Egentligen skulle vi ha varit på morning-BBQ med Mikans fotbollslag men vi bara orkade inte ta oss upp till det. Nicke orkade definitivt inte. Han kom inte upp ur sängen förrän vid halv ett och då efter att Anna hade väckt honom. Då hade han varit uppe en vända och duschat men kraschat igen och somnat om. Ja så därav den otroligt sega dagen idag. Vi har inte gjort många knop inte.
Mikan hade gjort upp med en kompis om att gå på Pirates of the Carribean och Oscar var snabb att göra detsamma. Då blev Anna ganska deppig. Hon ringde runt till en massa kompisar för att hitta nån att leka med men ingen var hemma. Så då bestämde jag att vi också kunde gå på bio och se Pirates-filmen. Hon såg ettan för ett par veckor sen och har tjatat om att få se ytterligare en film ända sen dess. Men det var alldeles för komplicerat och långt insåg jag efteråt. Den höll ju på i 3 timmar(!) och handlingen var väldigt svår att förstå eftersom den utspelar sig i olika världar - riktig värld, det dödas rike och nånstans där emellan. Och man kan se levande ut fast nån har skurit ut hjärtat på en... ja jag hade också ganska svårt att hänga med måste jag säga. Skådespeleriet däremot var det inget fel på. Hade glömt bort att både Stellan Skarsgård och Keith Richards skulle vara med i den. Det var kul! Men bäst är ju ändå Johnny Depp som Captain Jack Sparrow.

Annars har det varit en ganska vanlig vecka. Mikan hade ett framträdande med skol-kören i Cannon Hill shopping center. Nicke och jag var där och lyssnade. Dom sjöng jättefint. Jag har haft min tennis som vanligt - dvs inte riktigt som vanligt för vår tränare (som läser till jurist) har examensperiod så vi hade en annan tränare istället. Det var Rod Lavels brors son Ken. Rod Lavel var en stor tennisspelare på 70-talet, vann väl Wimbledon och så där. Ken var väl inte riktigt vår tekopp som typ men hans träning var bra så vi har haft kul och har blivit rejält svettiga. För andra gången i rad lämnade jag Sara utan att hon gjorde minsta antydan till att gråta så det känns jätteskönt. Hon till och med gillar sin "nennis" som hon säger.

Nästa vecka är vår näst sista... Nicke är jour hela veckan och jag ska ut med olika tjejgäng. På onsdag är det tennistjejerna och på fredag är det några mammor från ffa Mikans klass men jag tar med mig Lea och Magdalena också. Parkmammorna ordnar en middag/fest den sista lördagen. Då har vi flyttat ut ur huset så det kan nog bli rätt bra. Nu däremot ska jag gå och sova. Annars orkar jag aldrig imorgon.