En vecka i Brisbane med Ståhlarna

Vi kom hem från Byron Bay lagom till nyårsafton. Eva och jag var inne i Brisbane på dan och handlade nyårspresenter till alla. Tjejerna var lättast - lite bling-bling går alltid hem, även till oss själva. Men grabbarna var det svårare med. Papporna fick jonglerbollar så dom också kan öva med barnen, och killarna fick Aussiebadlakan.

På kvällen var vi bjudna till Janette och Anthony på cocktail från 20. Men vi började hemma med en riktigt fin middag. Hummer till förrätt och oxfilé till varmrätt. Vissa saker ändrar man inte på...

Hos Stibbards var det massor med folk och fullt ös i baren med massor av fruktdrinkar och annat men om jag ska va ärlig så var det inga vidare bartenders. Alla hade tagit med sig s k "nibbles" - plockmat som kan vara allt från chips och dipp till pajer. Vi hade inte behövt äta vår middag kan man säga men det var bra mycket godare med hummer och oxfilé.

Mikan och Oscar umgicks med sina vänner men de flesta barn som var med på festen var modell yngre. Inga tonåringar för Chrille och Johanna att bekanta sig med. Dom hängde kring de vuxna och fick smaka lite alkoholfria drinkar. Vid tolvslaget delade man ut tomtebloss och små partysmällare. Inget fyrverkeri hos oss men det smällde lite runtomkring oss. Vi skålade och tog ett fint familjefoto (dock utan Sara som sov). Det var knappt Mikan kunde slita sig från sina vänner. Nicke började tröttna på att få "dåliga" drinkar så han tog över som bartender och det gjorde han med bravur. Fick en lektion i hur man skär mango på bästa sätt, av Janette och sen var han kung i baren. Plötsligt blev det kö i baren efter hans fruktdrinkar och man hann knappt dricka färdigt förrän man stod med en ny kombination i handen. Även bartendern smakade på drinkarna och blev mer och mer i gasen.

Efter ett tag förflyttade vi oss ut på gatan (det var ju lite annorlunda mot hemma där man oftast är ute till 12-slaget och sen skyndar sig in i värmen igen) och hos grannarna Sones (Oscars kompis Jack) träffade vi familjen Bate. Dom bjöd hem oss alla på middag senare i veckan. Vi stod länge och pratade skit med dem, så länge att partyt hade i princip tagit slut hos Stibbards. Då var det hög tid att åka hem. Vi hade bestämt att vi skulle åka till det nya vattenlandet White Water World nere på guldkusten tidigt dan därpå. Förhoppningsvis skulle det inte vara så mycket folk där då, tänkte vi.

Gott Nytt År på er alla!

Det var ett mindre under att vi orkade ta oss upp tidigt på morgonen. Men vi struntade i att äta frukost hemma utan tog den när vi kom fram istället. Nicke lät Fredrik köra dit för säkerhets skull. Han var inte riktigt körbar ännu... Vi hade rätt - det var inte alls mycket folk där. Om det berodde på att det var ett vattenland för lite mindre barn eller om det berodde på att det var nyårsdan och alla var trötta, var lite oklart. Vi hade i alla fall en superbra dag och åkte en massa roliga saker. Men Wet'n wild world var bättre.

Vi åkte ner till guldkusten ytterligare en gång med Ståhlarna. Då var vädret inte det bästa så vi badade inte men det åktes jetboat och så tog vi lite familjefoton framför Surfers Paradise. Det blev en bra dag ändå, trots det något ostadiga vädret. Vi tog också en tur upp till Lone Pine Koala Sanctuary och hälsade på kängurus och koalas. Det var första gången jag såg kängurus med små ungar i pungen. Det var inte lika gulligt som Kängu med lille Ru som tittar upp lite näpet. Dom låg verkligen ihopknycklade med olika delar av kroppen som stack ut. Det såg helmysko ut. Barnen hälsade även på krokodiler och ormar. Det var lite läskigt men alla fixade det.

Middagen hos familjen Bate blev väldigt lyckad. Hiroko bjöd på terriyakispett som Rowan grillade och det var mycket skratt och skoj som det alltid blir med den där galna familjen. Dessvärre drabbades Sara av ytterligare ett allergianfall med svullna och kliande ögon så jag tog hem henne lite tidigare. Vi tror nu oss veta varifrån det kommer - förmodligen har hon rört vi en blomma (Frangipani) som kan göra så att det kliar i ögonen. Det vore skönt om det var det som har orsakat hennes reaktion.
Sen var det dags för Ståhlarna att ta sig norr ut mot Cairns och Stora Barriär Revet. Det var vemodigt att vinka hejdå som det liksom alltid är. För vår del så fick vi en dag utan gäster då vi kunde städa och tvätta och ta det lugnt innan det var dags för andra vågen. Claes och Margareta kom dagen därpå.

Del 2 - resten av julveckan i Byron Bay

Inser att så mycket har hänt under semestern att det bara går att få med det vi gjort i stora drag. Här kommer del 2 av vistelsen i Byron Bay med Ståhlarna.

Vår fortsatta julhelg bjöd på mycket blåst och en del moln och regn. Lite sol kom fram då och då men mest molnigt. Vi försökte trotsa blåsten och bege oss ut på stranden ändå men det var för blåsigt. Sanden piskade på skinnet att det sved. Det var ffa inget nöje för de små barnen. Då var det bra att ha en pool på tomten.







Vi bestämde oss för att ta en tur med bilen upp i bergen istället för strandliv. Vi hade blivit tipsade om en "hippiestad" och den tog vi som mål för utflykten. Eva och jag hade sett att det skulle finnas ett vattenfall på vägen (nästan på vägen) och kände att vi absolut måste dit och titta. Vi blev ganska besvikna för eftersom det inte har regnat något den senaste tiden så fanns det inget vatten där. Några små droppar kastade sig modigt över kanten men det var också allt. Men vi såg en Kokaburra i ett träd vid parkeringen. Alltid något.

Nimbin hette hippiestaden och den söta röklukten slog emot oss så fort vi klev ur bilen. Vi åt lunch på ett café där som dessvärre inte fick servera alkohol. Dom hänvisade oss till spritaffären tvärs över gatan för det. Vi uppfattade det som att det var en BYO (bring your own - alkohol alltså) och köpte därför med oss några öl som vi tog med oss in. Servitrisen informerade oss när vi fick in maten att de inte hade något tillstånd för alkohol men lät oss dricka upp ändå. Hon var dock snabb att ta undan tomflaskorna när vi var klara. Vi undrade lite stillsamt om dom hade tillstånd för de cigaretter som folket runtomkring oss rökte? I övrigt var det en trevlig uteplats vi satt på och maten var den bästa på länge. Sen gick vi omkring i de suspekta affärerna som alla luktade konstigt på olika sätt - av rökelser, örter och annat. Hela tiden såg vi rastasymboler och färger, regnbågsmärken, cannabisblad etc. Och folket som rörde sig på gatorna var kvarlevor från 60-70 talet när det begav sig. Jag var alldeles fascinerad och glömde helt bort att ta foton av livet på gatan. Oerhört intressant studie och det var väl värt ett besök. Nimbin är också känd för sina organiskt odlade produkter. Det är bra!





När det blåsiga vädret tog slut - på onsdagen - var det också möjligt att surfa och vi hade bokat in surflektioner på Style Surfing för alla utom Nicke och småtjejerna. Nu var det min tur att få surfa vilket jag såg fram emot mycket. Det var perfekt nybörjarväder/vågor och det var bara vi i gruppen. Läraren, en ung snygg surfkille som jag inte kommer ihåg namnet på (han var surflärare i BB halva året och snowboardlärare i USA andra halvan - vilket liv) sa att vi var den bästa grupp han haft. Ingen släntrade efter, utan alla kom upp och började surfa genast. Några började t o m svänga och styra brädan och några tog även sina egna vågor dvs kom upp utan hjälp från honom. Vi hade urkul och kolla in vår "style surfing". Eva surfade goofy - dvs med höger fot fram medan vi andra hade vänster fot fram.













Onsdagen var också Nickes sista lediga dag och på eftermiddagen tog han bussen hem till Brisbane för att jobba. Sen kom förstås det vackra vädret. Är inte det typiskt men det var ju bra att det kom nån gång. Chrille började oroa sig för sin solbränna. Det skulle han göra senare också men av andra skäl.

Eftersom jag hade ringt ett antal gånger och försökt få till surflektioner under julhelgen så hade jag blivit riktigt bundis med Gary - surfskoleägaren och vi fick låna brädor gratis om vi ville. Det nyttjade vi ett par dagar men hyrde också några brädor som var lite svårare. Vi tog oss ner till favoritstranden Wategobeach nedanför fyren. En mycket populär beach och där var fullt med familjer och surfare. Men vi var även på Clarkes beach och gjorde stranden osäker. Men alla surfade inte hela tiden. Det tar på krafterna att paddla så mycket. På kvällarna spelade vi spel eller läste och tog det lugnt.













Barnen tog ytterligare en lektion näst sista dagen sen orkade dom inte mer. Sista dagen innan vi skulle åka hem var alla barnen utom Anna som trasor och ville inte ens bada. Eva badade dock med Anna och sen badade jag och Fredrik och försökte få till bodysurfing utan brädor. Det är ganska svårt faktiskt. Det är lättare att få till surfing med bräda.

Men barnen satt istället i skuggan (eftersom alla barnen hade bränt sig rejält och var insmorda med zinkpasta) vid Main beach och tittade på livet i BB. Där fanns alla sorters människor; hemlösa aboriginer som spelade gitarr och sjöng, backpackers i rastaflätor, surfbums med den färgglada folkabussen som bostad, coola välbärgade undgomar, familjer och pensionärer. Eva började prata med en kille som hade korgen full av jonglerbollar. Han lät den som ville prova på så alla barnen utom Sara försökte sig på att jonglera och några lärde sig till och med och kunde impa på brudarna. Vi avslutade vår vistelse i BB med en stor fet glass och sen åkte vi hem till Nicke.

Två veckor går så fort (del 1 - julafton)

Två veckor går så fort - i alla fall när man har roligt och ett fullt schema. Fredrik, Eva, Christoffer och Johanna kom fredagen innan jul och vi åkte till Byron Bay följande dag och installerade oss i det fina huset som vi hyrt en vecka. Eva och jag tog en runda inne i byn och handlade de sista julklapparna. Vi som inte skulle ha så många... De andra utforskade stranden och badade lite. Det visade sig att närmsta stranden låg rakt öster ut och vågorna var något ruffa.

Stränder som ligger i rakt östlig riktning har också ganska mycket "rips" - det bildas stråk i vattnet som suger ut en, en bra bit från stranden. Det kan vara väldigt obehagligt men om man inte drabbas av panik och försöker paddla mot ripen och istället simmar snett ut från den mot stranden så går det bra. Men det är läskigt för suget är så starkt och man kan dras långt ut. Man får vara väldigt försiktig. Vi badade och surfade den här veckan mest inne i bukten (the bay) av den anledningen.

Våra första dagar i Byron Bay (BB) var väldigt blåsiga och lämpade sig inte alls för nybörjar surfing. Surfskolan hade inga lektioner förrän efter annandagen men skulle det mojna och bli surfväder ändå så fick vi gärna komma och låna några brädor från ägaren, Gary. Det var bara att ringa. Schysst!

På julafton tog vi istället en utflykt till fyren efter att ha ätit en tropisk frukost kombinerad med lite pepparkakor och lussebullar. Det var ju trots allt julafton. Ingen av barnen hade funderat över att lägga ut strumpor på kvällen och då hade inte Tomten lämnat några presenter heller och konstigt nog var det ingen som saknade det.


Trots blåsten kunde vi se några sköldpaddor uppe från fyren men inga hajar eller rockor den här gången. Delfinerna älskar när det blåser så vi såg massor av dem hoppa i vågorna. Det var också en hel del erfarna surfare nere på Watego Beach, min favorit strand. Christoffer tittade längtansfullt på dem från kullen. Han har två "missions" den här resan - lära sig surfa och bli brun.




Efter promenaden till fyren gick vi ner på Watego Beach och bodysurfade. Sara somnade dock och sov sött. Det gick ganska höga vågor så det var ingen som hade direkt tråkigt.



På kvällen förberedde vi julmiddagen. Fredrik och Nicke hade svängt förbi fiskaffären på vägen ner till BB och handlat tigerräkor och Moreton Bay bugs som vi tog till förrätt. Det var verkligen supergott!

Sen - hör och häpna - hade Tomten hittat dit trots allt. Han kom med surfbräda i år och alla barnen hade varit snälla. :-)


Vi körde lite julklappsutdelning efter det och som vanligt - jag förstår inte hur det går till - så hade vi för många julklappar. Vi skulle ju inte ha några. Men alla var nöjda och glada och hungriga. Då tände Fredrik grillen och la på Barramundispätten. Mumsigt!




En mycket lyckad julafton i skön avslappnad stämning.