Japaner, japaner - överallt japaner... eller?

Hela båten ut till Tangalooma Resort ute på Moreton Island var full med vad vi först, lite fördomsfullt, trodde var japaner. Gruppbeteendet, kamerorna och det hysteriska fotograferandet, tjattret osv tydde på det. Men det stämde inte riktigt ändå och om man lyssnade noggrannt så kunde man höra på språket att det inte var japanska, dom talade ett mjukare språk. Och modet var inte heller riktigt japanskt. Japanerna är väldigt moderiktiga och det är bara märkesvaror - läs kända dyra märken - som gäller. Dom här var snarare ganska dåligt klädda. Så vad var dom då? Vi satt uppe på toppdäck, i solen och försökte klura ut deras nationalitet. Båtresan tog en dryg timme så vi hade gott om tid att ägna åt detta. Till slut kom jag på det.

Och nu kommer dagens gåta - dom kom från landet "nötkreaturs utförsäljning". Vilket land är det?

Det tog en stund för de andra att lösa gåtan men snart hade även dom löst den. En tant skulle absolut bli fotograferad med Oscar och Mikan. Hennes man höll i kameran. Plötsligt tog han ur batterierna ur kameran och slängde dem helt sonika rakt ut i vattnet. Jag blev helt paff men fann mig ändå ganska snabbt och sa till honom att han hade kunnat använda papperskorgen precis bakom. Tror inte att han riktigt förstod vad han höll på med.

Hur som helst - vi var på väg ut till Tangaloma Resort för att sen åka vidare ut på Whalewatching utanför Moreton Island. För 35 år sen åkte man till Tangalooma för att titta på hur man styckade valar som man fångat. Idag är Tangalooma snarare ett rädda valarna ställe och en fin resort. Som tur var skulle de flesta av resenärerna stanna på Tangalooma och inte vidare för att titta på valar. Så det skulle bli plenty of room for whalewatching lovade de.

Utanför Brisbane finns en "skärgård" med ca 365 öar som gör att det inte finns vågor i området närmast Brisbane. De finns några större öar varav Stradbroke (som vi var på förra helgen) är en och Moreton Island är en annan. Utanför dessa öar vandrar knölvalarna förbi så här års och parar sig, äter och leker. Och i år lär det vara rekordmånga valar i området. Men här pratar man alltid om att det är rekord mycket, rekord varmt, rekord torrt osv. Man får ta det med en nypa salt. Men vi hade ju sett att där fanns valar utanför Straddie så nog skulle vi väl kunna få se några på närmare håll om vi åkte ut i båt.

Båten var en stor katamaran med jetmotorer i tre våningar. Vi hade bänkat oss på toppdäck förstås men det var vi ju inte ensamma om. Vägen ut var ganska blåsig och guppig. Mikan blev lite sjösjuk men det gick över ganska snart tack och lov. Plötsligt blev det liv och rörelse på däck - man hade skådat några valar. Båten smög sig fram till dem och där var dom. Två stycken som simmade omkring, kom upp till ytan, blåste luft och dök ner igen med sina stora vackra stjärtfenor ovanför vattnet. Vilka gratiösa djur. Dom höll sig kring båten och rullade runt och kelade med varandra. Guiden sa att det vi såg nu var ganska ovanligt, kan hända t o m att dom parar sig för dom är väldigt gosiga med varandra och nära. Jättehäftigt - nästan lite magiskt.

Vi tittade och tittade och såg dem komma upp till ytan, dyka ner, försvinna en liten stund och bara lämna sina avtryck på vattnet och sen dyka upp nån annanstans. Ibland nära ibland lite längre ifrån. Det kom fler valar och som mest hade vi 6 stycken runt båten. Vi hoppades på att få se dem hoppa - sådär som man sett på naturprogram och som vi faktiskt såg på långt håll från Straddie. Men det fick vi inte den här gången. Tydligen hoppar dom upp sådär och splaschar ner i vattnet för att bli av med parasiter och skräp på kroppen. Jag som trodde hoppen var glädjeyttringar.

Det var naturligtvis stor trängsel uppe på däck och barnen hade svårt att kunna se. Det var ju inte så precis att man gjorde rum för de små. Nicke och jag turades om att ta hand om Sara. Båten rullade en del och det var svårt för henne att gå omkring utan att ramla. Hon var inte så intresserad av valarna kan man säga. Anna tyckte också att det var ganska långtråkigt. Hon tittade lite men sen ville hon leka kurragömma. Oscar och Mikan tyckte det var häftigt en stund men sen var dom också uttråkade och lekte kurragömma med Anna. Dom hade nog trott det skulle vara lite mer action men Nicke och jag kunde titta i evigheter. Jag hade nog i o f s också trott att det skulle vara med action i form av hopp och sånt men det här var häftigt ändå. Jag var mycket nöjd med min födelsedagspresent.

Efter en halvtimmes tittande så var toppdäck ganska tomt och barnen kunde leka omkring en hel del. När jag gick en runda med Sara till de 2 nedre däcken så upptäckte jag att alla asiaterna låg och sov överallt. I fotöljerna, på borden, på golvet. Ganska typiskt - dom hade fått sina foton och nu var det tråkigt så då la dom sig att sova. Vi var där ute i ett par timmar säkert och följde dom där valarna. Så himla fina!

Vi åkte via Tangalooma Resort på vägen tillbaka till Brisbane. Stannade där i ca 1 timme för städning av båt, omlastning etc. Det var en ljuvlig eftermiddag och alla utom jag var badsugna. Vi hade visserligen badkläder men inga handdukar men tänkte att det nog går att torka i solen.
Kan bara konstatera att en timme går ganska fort så det var bara att byta om till kläder ståendes i kön till båten, bland alla indiskreta asiater. Oscar och Mikan var lagom roade vilket man kan förstå.

Till Tangalooma kan man åka fler gånger och kanske hyra ett hus. Då finns det möjligheter till att mata vilda delfiner (det har Printzarna gjort), åka fyrhjulingar i sanden, surfa på sanddynorna (det är sanddynor stora som skidbackar man åker nerför på brädor), parashuting efter båt (det bara MÅSTE Oscar och Mikan göra - vi får se om de är gamla nog), dyka, segla hobiecat osv. Låter hur läcker som helst. Nån som hänger på?

Hela helgen har varit varm och skön och i lördags tog jag med mig familjen till Southbanks efter att Oscar spelat sin sista match för säsongen. Det var så nära att dom vann den här gången men i sista slutsekunden (jag överdriver inte) lyckades det andra laget fibbla in ett mål så det blev lika. Det var så snöppligt! Nu beror det på övriga lags resultat om dom blir kvar i div 2 eller åker ner till 3:an igen.

Southbanks var fullpackad denna lördag och sista dagen av Ekka Week. Oscar hade med sig Jahson som sovit över och Mikan hängde med dem. Sara njöt som vanligt av att kunna strosa omkring i strandkanten och plaska och Anna roade sig själv i vanlig ordning.
Nicke och jag hade det riktigt lugnt och behagligt, men sandigt. Som förra gången avslutade vi besöket med en glass på Cold Rocks. Men Nicke och jag tycker inte att glassen är så fantastisk som det sägs. Rätt vattnig och inte så stark i smakerna. Tror att det är ganska aussielike att inte ha det så smakstarkt. Men barnen tycker det är fantastiskt gott - särskilt om man blandar i godis. Jag kan tänka mig att blanda i färsk frukt men godis... mja.