Nu har vi en liten tvååring i familjen för Sara fyllde år i lördags. Hon har inte riktigt fattat det själv än och kan inte visa med fingrarna hur gammal hon är. Hon envisar med att säga "Nej jag är Shasha" när jag säger att hon är 2 år och håller upp tummen och pekfingret så att hon kan göra efter. Men hon vägrar. Så då skulle jag vara lite pedagogisk och visa att Anna är 5 år (med fem fingrar i luften) och Sara är 2 år (med två fingrar i luften). Men då började hon förklara att hon minsann också är 5 år. Gullungen!

Vi firade henne med sång, tårta och presenter vid köksbordet för hon vaknade ju förstås först av alla och ville ha välling. Så nått uppvaknande till "Ja må hon leva" vid sängen blev det inte. Men hon var glad ändå. Fick god hjälp av Anna både att blåsa ut ljusen och att öppna presenterna. Hon fick en docka, lite kläder, en mjukis sköldpadda samt en bok om Ludde från farmor och farfar. Så nu går hon omkring och bär på sin lilla docka och bäddar för den osv. Det är jättegulligt att se.

Själva dagen ägnade vi mycket åt att titta på Mikaela när hon spelade fotboll. Det var säsongens första cup. Dom vann sina matcher på lördagen och gick vidare till spel på söndagen också. Mikan hade ett riktigt häftigt friläge som hon tyvärr missade men hon var glad ändå. Jag stod vid kanten och skrek och hoppade som vanligt. "Mamma - jag hörde dig hela tiden".

På söndagen vann dom första matchen på straffar men åkte ut i semifinalen mot ett mycket bättre lag (6-0) som var duktiga och samspelta. Dom var ett bra lag redan förra året. Mikans lag är helt nytt och det är flera som aldrig spelat fotboll förut. Det här var första matchen nånsin för laget. Dom har inte ens övat matchspel på stor plan så regler som offside och sånt var också nytt. För flera föräldrar är det här med fotboll också nytt. Man kunde höra kommentarer som "tackel her" och "aim for the legs" vid sidan om men jag tror att det där sista var lite på skämt. Jag hoppas det i alla fall. :-)

Det var jättekul att titta och Mikan spelar och kämpar på ett helt annat sätt än förra året när hon spelade med killar och hon är intresserad av att lära sig mer om spelet som sådant. Det verkar vara ett riktigt bra tjejgäng där alla tjejerna är trevliga, vänliga och glada. Tränarna är också toppen - kunniga, pedagogiska och peppande - också låter dom alla spela. Egentligen är dom lite många i laget men när det är så här varmt som det var i helgen så är det skönt att ha flera spelare att kunna byta av med. Men dom har en hel del av fotboll att lära, några basic-regler som dom måste ha i ryggraden och det är t ex att aldrig passa bollen framför eget mål (det gjorde dom hela tiden så det blev ständigt mål i sista matchen), alltid söka sig mot kanterna (det gjorde dom aldrig) och att sprida ut sig på plan och inte vara 4 som jagar bollen ihop och när dom äntligen får tag på bollen så finns ingen att passa för alla står i klunga runt bollen.

Förutom fotboll har Oscar och Mikan jobbat med sina projekt i helgen. Mikan hade dels spellingläxa kvar - den är nästan omöjlig även för Nicke och mig (det är inte bara att kunna stava orden utan även att kunna varenda betydelse av ordet) och hon tragglar med den hela veckan och över helgen - och dels en muntlig presentation om ett djur som hon inte hade påbörjat ens men som ska hållas på tisdag. Sen har Mikan ett projekt som pågått i flera veckor om hjärnan som ska vara färdigt nästa vecka men det får bli fokus på det i veckan istället. Hon har gjort en bit - en 3D modell av hjärnan i lera. Jättefin - ja hon har ju fått lite hjälp förstås.

Oscar skulle dels göra färdigt sitt matteprojekt om syracuse sequences (vet ni vad det är för nått?), inlämning måndag och dels göra färdigt sin powerpoint presentation om rökning med inlämning på torsdag. Han satt gärna och ändrade själva utseendet på bilderna och hitta riktigt läskiga bilder på lemlästade kroppsdelar orsakade av cancer men att bygga på ett bra innehåll var inte lika viktigt. Och nån hjälp från mig ville han inte ha, bara att jag skulle beundra hans vackra färggranna bakgrunder. Men efter lite sparring från pappa också, så har det blivit en riktigt bra presentation av den med. Han har kämpat bra med den också tycker jag och kontentan av det hela är att han aldrig kommer börja röka säger han - vilket man ju kan hoppas.

Och som grädde på moset för min del så har Anna bytt dag för sina muntliga presentationer till måndagar istället för torsdagar så dom måste förberedas under helgen. Det kom jag ju inte ihåg förrän jag skulle natta Anna på söndagen. Hon ska visa lite bilder från när hon var liten men några sådana har vi inte med oss från Sverige så det fick bli lite andra bilder istället. Sen talar Anna om vad hon vill säga till bilderna så skriver jag ner det bakpå pappret och under själva presentationen så läser hon det jag skrivit. Hon läser ju så bra så det blir en bra presentation. Till hennes första presentation så försökte jag få henne att lära sig texten utantill men det blev lite för mycket. Syftet med presentationen är att dom ska öva i att våga stå framför klassen och prata. Hon är så duktig.

Anna lekte också med en massa kompisar i veckan. Först var det bio med Hannah på torsdagen efter skolan. Sen hem till Sarah tillsammans med Hannah på fredagen. Direkt efter leken skulle tjejerna gå på disco i skolan och hade gjort sig fina. Anna ville inte ha sina egna kläder och lånade från Sarah så hon såg så tuff ut. Mikan skulle också på discot men de större barnen började lite senare så jag lämnade Mikan när jag hämtade Anna. Mikan var också farligt fin. Alla säger att vi har så vackra barn - t o m papporna säger det på sitt sätt. Wow! Has she got an older sister, eller Wow! Nick, you need to get a shotgun osv. Nicke är väl medveten om det och ser bekymrad ut.

Sara har också fått leka med andra barn den senaste tiden. Jag har börjat ta henne till en playgroup (typ öppen förskola) på tisdagarna tillsammans med en mamma från tennisen som bor här i närheten. Den håller till i kyrkan vid Oxfordstreet så det är inte långt att gå. Det är bara ett enda stort rum med ett barkök i ena änden också tar man fram en massa leksaker från ett förråd som barnen kan leka med. Alla tar med sig lite frukt och kex till barnen som dukas fram på ett bord "for share". Någon av föräldrarna samlar ihop några dollar och beställningar på kaffe till dom vuxna och ibland har någon tagit med sig kaka eller liknande till föräldrarna att mumsa på. Det är fullständig kaos där inne och första dagen jag var där så härjade barnen fritt vid matbordet vilket gjorde att där såg ut som fan och hans moster. Barnen slängde sig över allt på bordet, hällde ut, smakade och stoppade tillbaka, sprang iväg med mat och dricka till övriga rummet osv. Mammorna stod och pratade med varandra nån annanstans i en hörna där dom slapp se barnen. Phu... det var inget vidare. Jag beslöt att ge det en chans till och att ha Saras mat på eget ställe nästa gång. Det funkade mycket bättre men några av mammorna struntade fortfarande i vad barnen gjorde. Helt otroligt! Men Sara tyckte det var kul att leka med alla grejerna så jag kommer nog gå dit fler gånger. Det är bra för henne att få träffa en massa andra barn och slåss om grejer. ;-) Hon ska ju snart börja på dagis.

I tisdags skulle Nicke iväg på möte på kvällen och Oscar hade fotbollsträning så jag tog tjejerna själv till SwimClub. Måste ju kolla in Mikans butterfly som alla pratat om så mycket. Anna skulle också simma och sattes upp på freestyle och breaststroke. Det var hennes första race så hon var inte riktigt van vid startbeepet och höll på att tjuvstarta. Hon dök i och kom tvåa. Jättebra! Andra racet så dök hon också i men då åkte glasögonen ner runt halsen och hon kom av sig. Stannade för att rätta till dem men sen simmade hon på, med dem hängandes runt halsen.

Mikan hade kvalat in till 50 m freestyle tack vare bra tider förra gången. Trots att hon simmade bra på fjärilen förra gången så räckte tiden ändå inte till att simma 50 m fjäril. "Tur det för jag tror inte jag orkar 50 m fjärilsim" sa Mikan glatt. Jag satt och babblade med Janette uppe på läktaren men som tur var hade Katrina koll på Mikan och sa åt mig att titta när hon simmade. Hon var jätteduktig men tiden blev inte riktigt lika bra som förra tisdagen. Förra tisdagen hade hon också missat att simma sitt favorit simsätt - bröstsim så då fick hon inte simma 50 m den här gången. Det måste man kvala in i på tid vilket hon ju klarade av lätt när hon väl simmade den här gången.

Det var massor av folk på läktarna och barn som sprang omkring som tokar i baddräkter och badmössor så det var lite svårt att höra när det var ens race och vilka tider det blev. Men då har man satt upp en OH-kanon mot en vägg där tiderna kommer upp och lite annat smått och gott. Janette och Anthony för protokoll på sina barns tider så att dom kan se om det blir nån utveckling. Dom hade koll på Mikans tider från förra veckan också så vi kunder jämföra.

Det är ju rätt läckert att man kl.7 på kvällen kan springa omkring nybadad och blöt utan att frysa det minsta. Den här typen av väder kommer man ju sakna där hemma helt klart. Det blir ju så enkelt allting. Också finns där en canteen och grill som serverar korvar, hamburgare, kebabs m m. Några föräldrar äger en turkisk restaurang på Oxford Street och dom brukar ta med en köttgryta med ris också. Allt i princip till självkostnadspris. Det är världens kommers. Ordföranden i swimclub är Mikans fotbollstränare och han är där varje tisdagkväll och roddar runt. Vissa föräldrar är verkligen engagerade. Det är beundransvärt! Även om det finns ett engagemang från föräldrar hemma också så är det skillnad men så lever vi ett annat liv hemma med båda föräldrarna som jobbar oftast. Jag hoppas att Nicke kan följa med nästa gång.

Den här veckan kommer nån Anticimex motsvarighet och sanerar huset och trädgården på kackerlackor och ffa redbackspiders. Borde ha gjort det för länge sen men jag visste inte om att man kunde göra det förrän nån berättade om det härom veckan. Nicke har nu haft ihjäl en redback inomhus så då känns det extra angeläget. Dom kommer på tisdag. Annars rullar väl veckan på som vanligt till helgen då skolan har en fundraising kväll och anordnar en Trivia Night - middag och Trivial Persuit. Vad vi inte visste när vi sa att vi skulle gå, var att man skulle klä ut sig också. Vi sitter på nerd-bordet (nördar alltså). Då kanske vi inte behöver klä ut oss så väldigt mycket. Mr Morrisson - den galna gympaläraren - håller i kvällen och det blir nog jättekul. Sen kommer mamma och pappa på söndag. Det ska bli väldigt roligt - dom är efterlängtade.

Tänk! det är vårdagjämning på onsdag. Undrar om det är vårdagjämning över hela världen på samma dag? Det måste jag googla på.

En vardagsvecka utan kamera

Veckan som gick var en vardaglig vecka i stort, så vanlig att jag inte ens har tagit några fotografier. Det var fotbollsträningar varje kväll och vädret var lite instabilt, så för några av barnen var det t o m träning i regn. Det händer inte så ofta. Men det var inga mängder precis. Mikan blev uttagen i lag A i sin träningsgrupp vilket var roligt förstås. Men dom behöver en extra tränare och det kan bli svårt att få till. Vi får väl se vad som händer. Nästa helg är det fotbollscup för Mikan. Så kommer det nog att se ut framöver med helgerna fullbokade med fotboll.

Mikan hade sin simträning som vanligt på tisdagen och hade ingen lust att gå eftersom hon var trött också har hon en häl som gör väldigt ont ibland när hon simmar eller springer. Jag fick i alla fall iväg henne dit ändå och jag lovade att stanna en stund för att se hur det gick. Det gick ganska bra och sen ville hon stanna kvar och simma races i simklubben också. So much for that heel. Men hon har faktiskt ont så jag hade bokat in henne hos en fotdoktor på Oxfordstreet.

Megan, Emely och några andra tjejer skulle också stanna så det gick bra att Mikan stannade med dem och hon skulle få skjuts med Megans pappa hem. Själv rushade jag hem till middagslagning och läxläsning för de andra barnen. Det hade gått ganska bra för Mikan och hon var nöjd när hon kom hem men gick direkt och la sig och sov i 12 timmar. Ganska trött!

Hon fick sovmorgon på onsdagen för vi skulle till fotdoktorn kl.10.00 och dels kolla upp vad man kan göra åt hennes Hallux Valgus men också kolla vad den onda hälen beror på. Nicke var tvungen att täcka upp för någon på sin lediga onsdag, tyvärr men inte förrän efter lunch så jag slapp ta med mig Sara. Doktorn gav oss lugnande besked ang hälen. Det är ett problem för någon som växer, kallas Sever's disease/syndrome. Hon ska få ett inlägg för hälen som förhoppningsvis ska göra den bättre. Skulle hon få ont under eller efter träning eller fysisk aktivitet ska hon försöka kyla ner den snabbt. För sin Hallux Valgus fick hon några skenor som hon ska ha på om nätterna och på kvällarna när hon är stilla och t ex tittar på TV eller gör läxorna. Dessutom ska hon få inlägg för att stötta hålfoten och därmed få stortån att inte snedda mot mitten så mycket. Det blir nog bra.

Jag hade min tennisträning som vanligt på torsdagen och det var grymt kul. Vi var bara 4 tjejer och det är precis lagom för att man ska hinna spela lite och få tid med tränaren. Vi övade volley och dubbelspel och jag var precis slut efteråt. Svimfärdig helt enkelt men det var ganska varmt också. Inte bara dåligt tränad. Sara var inte helt förkrossad när jag lämnade henne och sen noterade jag att hon inte var ute på hinderbanan vid mellanmålet som hon brukar och som hon älskar. Det visade sig att hon sov - bara 1.5 timme för tidigt. :-( Där gick min lugna eftermiddag... Mikan började på Drama and speach tillsammans med Jasmine och Kisaki på torsdagen direkt efter skolan. Det är något man alltid behöver träna på och blir en bra balans till alla sporter hon håller på med.

Vi gick till parken som vanligt på fredagen och eftersom Oscar hade free dressday (man behöver inte ha uniformen på sig) den dagen så behövde vi inte svänga hem först och svida om från uniformen utan vi kunde åka direkt. I parken hoppade några av mammorna på mig och överöste beröm för Mikans simning i tisdags, ffa hennes fjärilsim. "Herregud hon har ju bara simmat fjärilsim i några månader och är redan bland de bästa. Helt otroligt!!!" "What a natural." Så nu blir det nog simklubben varenda tisdag skulle jag tro men det blir bra för henne och det var väldigt roligt att få höra!

Vi har tagit det ganska lugnt i helgen. Nicke var sen hem på fredag kväll så vi hade redan ätit när han kom. Men barnen tog sig ett kvällsdopp med pappa efteråt som var härligt. Det har inte blivit så mycket kvällssim som man kanske skulle kunna tro men det är himla skönt.

På lördagen var Anna hos sin kompis Meghan och lekte hela dagen i princip. Det hade varit väldigt bra. Oscar hade en träningsmatch mot U13 som egentligen är hans årskull. Dom vann och han hade fått spela topp och spelat fram till två mål. Han var nöjd. Nicke tittade på.

Medan Sara sov på dagen passade Mikan och jag på att börja med hennes projekt om hjärnan som ska vara färdigt den 26:e mars. Alla har fått välja bland ett antal rubriker som är kopplade till hjärnan och Mikan har valt Exercise and the brain. Hon ska antingen göra en poster i ämnet eller en OH-presentation och bli en s k expert i ämnet gentemot sina kompisar som valt andra rubriker. Hon har valt att göra en poster. Dessutom ska dom göra en 3D hjärna och markera alla de olika delarna. Man skulle kunna tycka att detta är Nickes område men jag är rädd att det blir jag som får göra't med Mikan. Och det hade kunnat vara riktigt kul om Mikan bara kunde koncentrera sig och själv anstränga sig det minsta. Åter igen ser jag mig själv i hennes ålder men dessvärre vet jag inte hur jag ska komma runt det. Vi satt i 2.5 timmar (det är inte så ofta man får chansen att sitta så länge ostört med bara ett barn) och jag tycker inte vi gjorde nånting. Mja, det stämmer inte för vi googlade och hittade en bra webbsida i ämnet som tog upp, inte bara motion av kroppen och hjärnan utan även hur man kan motionera hjärnan. JAG tyckte det var jätteintressant men jag lyckades aldrig få igång Mikan. Men det är bara att traggla på.

Vid 4.30 skulle hon göra sig fin för att gå på Sophies sleepover party med Princess-tema. Som vanligt nämner hon att det är prinsesstema ett par timmar innan kalaset. Hur lätt är det då att förbereda nån utstyrsel? Hur som helst så tittade vi i våra garderober och började först med att tränga in henne i en av Annas prinsessklänningar men det gick ju inte. Annas blå krona skulle hon dock kunna ha. Hon fick bli en indisk prinsessa helt enkelt och så virade jag om henne en vacker blå sari, satte upp håret med en blå klämma där bak, la på ett thailändskt halsband med lite blå pärlor på huvudet som hängde ner i pannan, tryckte dit ett kastmärke, lite blå ögonskugga och en penna på ögonbrynen. Ta-daaaa! Vacker som en dag! Tyvärr hann jag inte ta någon bild på henne men hon var verkligen fin. Annas blå krona struntade hon i. Dom andra tjejerna (ca 8st) hade bara tagit på sig en klänning och en krona motsvarande Annas blå. Så Mikan var helt klart bäst klädd.

Nicke och Oscar hade hyrt en film om 11 september men den var inte alls så actionfylld som de trodde. Snarare ganska snyftig. Vi fick följa 2 poliser som blev fastklämda i det första tornet som rasade - naturligtvis baserat på en sann berättelse. Tänk att man bara lyckades gräva fram 20 levande personer ur massorna! Usch!

Igår var det den varmaste dagen här hittills (dom sa att det skulle bli 34 grader men det blev 38 grader i själva verket) och vi skulle ha gäster. Nicke hade bjudit in sina kollegor på lite casual BBQ från 4-5 tiden. Vi blev väl ca 15 vuxna och 7 barn och det blev väldigt avslappnat och lyckat. Dom första kom vid halv fem och de var också sist hem vid niotiden. Det var oliiiidligt varmt hela dagen. Det blev ju inte bättre förstås av att vi skulle baka ridkakor och bröd så ugnen var igång nästan hela dagen. Vår AC orkade inte riktigt att kyla ner huset. Oscar hade Sam här på förmiddagen och alla barnen badade en hel del. Poolen har blivit varmare igen så nu badar Sara för fullt. För bara 2 veckor sen gick hon bara omkring på kanten och doppade tårna för att hon tyckte det var så kallt. Men nu är det fart på henne i vattnet igen. Det är till att ha blivit kräsen.

Nu är det måndag igen och Saras födelsedag närmar sig. Hon ska få en docka och lite kläder och jag har beställt en australiensisk sagobok - Waltzing Matilda med en CD till så man får höra på sången. Så fort hon ser en docka så grabbar hon tag i den och går omkring med den på axeln. Hon har börjat leka med leksaker nu på ett helt annat vis än tidigare. Hon bäddar för Braatzen och går på promenad osv. Pratar oavbrutet under tiden. Hon tittar fortfarande mycket på filmer och jag måste ransonera TV-tittandet. Men det är ganska imponerande att hon kan sitta och titta på en hel film utan att tröttna. Hennes favoriter just nu är Peter Pan och Björnbröder. Sen gillar hon sång och musik och lyssnar aktivt när vi spelar i bilen. Bästa låten just nu är Opportunity med Pete Murray och jag håller med henne, den är jättebra. Oscar och Mikan har dock tröttnat lite på den. Annars gillar hon också Panic at the disco men när hon ska sova vill hon gärna att jag sjunger Pepparkaksgubbarna. Jag sjöng den nån gång kring Lucia för att variera mig och sen dess har den varit favorit.

Jag har så smått börjat förbereda vår hemkomst. Hemresan är inbokad till den 19 juni så vi kommer den 20 - lagom till midsommar. Vi hoppas förstås på lite fin midsommar med våra vänner. Mikan och Anna har fått besked om att dom är inne i Ekebyskolan igen men dom kunde förstås inte lova att Mikan kommer i Erikas klass. Uj, det hoppas jag verkligen att det blir eftersom vi har haft kontakt med henne under året och så även med hennes klasskamrater. Vi får hålla tummarna. Oscar har kommit in på Sam/Victor Rydberg och är väldigt lycklig för det. Vi har faxat iväg papprena och bekräftat platsen. Sen har jag börjat nysta i lite sommarlovsaktiviteter, läger och sånt. Men jag vet inte om det kommer att bli nånting. Kanske lite nere i Arild men jag skulle vilja hitta nått seglarläger men det flesta ligger i början av sommaren. Vi får väl ordna vårt egna seglarläger på Lögla istället - som vi spånade om för två somrar sen.

Campingliv

Vi är redan inne i mars och nu är det verkligen höst här i Australien - yeah right.... Varmt och fuktigt så det förslår. Man hoppades att det höll på att bildas en cyklon ute till havs norr om Fraser Island. Det har inte kommit någon cyklon på väldigt länge och det skulle lösa en hel del av Queenslands vattenproblem, i alla fall kortsiktigt. Men nu hörde jag på morgonen att den verkar ha upplösts till ingenting. Trist!

Jag hörde om cyklonen i helgen när vi var ute och campade med ett gäng familjer som har barn i Morningside skolan. En av papporna är meteorolog och han berättade att dom bevakat ett oväder som höll på att bildas men det blev alltså inget med det. Det var Deb som hade arrangerat campingen och vi har varit sugna på att prova på att campa eftersom det verkar vara nått man gör här. De flesta av familjerna som umgås om fredagarna i parken är campare. Några mer entusiastiska än andra, men helt klart att alla har tält och luftmadrasser, gasolkök etc. Sen har några riktiga campingvans. Vi fick låna rubb och stubb av familjen Stibbard - Janette och Anthony som inte skulle följa med, tyvärr.

Vi var hemma hos dem på fredagen på middag och hämtade grejerna samtidigt. Oerhört generöst av dem. Vi sov tills vi vaknade på lördagen och drog sen upp mot Boreen Point vid elvasnåret. Deb skulle ordna middag till oss alla så det behövde vi inte fundera på. Vi hade med oss frukost och lunchmat samt en dubbel sats med kanelbullar som jag bakat. Sånt brukar kunna gå åt. Det är svårt att veta vad man ska ha med sig när man inte gjort nått liknande förut. Förutom mat och dricka så tog vi med oss lite kläder och badkläder, kuddar och lakan, ett par filtar och handdukar, myggmedel och ficklampor. Vi skulle nog överleva.

Vi kom dit som sista familj. Boreen Point ligger vid en stor grund sjö ca 2 timmar norrut just precis förbi Noosa. Cherry och Deb tog emot oss och tillsammans såg vi ut en bra plats att sätta upp tältet på. Det gick ganska lätt och smidigt. Tältet hade två rum och var lagom för oss. Vi hade fått med oss två dubbel luftmadrasser som blåstes upp med en automatisk pump som man kopplade in i bilen. Lätt och smidigt! Dom skulle barnen få ligga på. Nicke och jag skulle ligga på ett par campingbäddar som mer såg ut som sjukhusbårer än sängar. Det är ju bara för en natt tänkte jag. Bakom vårt tält, ca 15 meter ifrån låg sanitetshuset med duschar, toaletter och diskhoar samt en kran med sötvatten - allt annat vatten kom från sjön som var mer salt än söt p g a sin närhet till havet. Skönt att där fanns riktiga toaletter och duschen var också skön.

Det var oliiiidligt varmt och när vi hade satt upp tältet såg vi fram emot ett uppfriskande dopp i sjön. De stora barnen försvann som en avlöning till resten av barnaskaran. Dom andra barnen hade invaderat en liten ö som man kunde vada ut till. Sara gick med oss och hon blev alldeles salig när hon gick ut i vattnet. Vart hon än gick så var det sandbotten och det blev inte djuparen än till midjan på henne och det bästa av allt, vattnet var fesljummet!!! Det tyckte väl kanske inte Nicke och jag var direkt skönt. Faktum var att det t o m var för varmt för att vara skönt. Jag tror aldrig att jag badat i något så varmt naturvatten. Som tur var fläktade det lite vid vattnet så vi blev lite avkylda men inte mycket. Det fick fungera som ett jättebadkar.

De andra familjerna hade satt upp sina campervans och tält ungefär vid samma ställe och i mitten hade man en s k lounge där alla ställde upp sina campingstolar, kök, grillar, bord etc. Där dukades det upp med snacks hela tiden och konstant och där samlades alla vuxna och pratade och drack öl. Dvs när vi kom var det bara en pappa där (Debs brorsa Daren) och alla mammorna. Resten av papporna var på puben. Här åker man och campar ut i bushen och ska njuta friluftsliv och gubbarna går direkt till puben. Klockan var bara 12 på dagen dessutom!! När dom kom tillbaka på eftermiddagen var dom rejält i gasen.

Barnen for fortfarande omkring och hittade på mängder med grejer. Mikan var mest ute på ön med ett gäng tjejer. Oscar hittade ett gäng grabbar och dom var ömsom i vattnet med tjejerna eller paddlade kajak, cyklade eller höll till på gräsplan med en boll eller cricketutrustning. Emellanåt kom dom hem till homebase och fyllde på vatten eller proviant. Anna hittade också några tjejer som hon badade med men ibland kom hon tillbaka, halvt utmattad och la sig i skuggan och läste i sina Bamsetidningar.

Framåt middagsdags började Deb steka på maten till barnen. Det gick ganska raskt att utfordra dem och sen försvann dom igen. Jag passade på att bädda för kvällen och när det mörknade tyckte jag att Sara var lite trött så då sövde jag henne samtidigt. Det gick förvånandsvärt bra med tanke på att jag glömt att ge henne välling, att tältet var varmt och hon skulle ligga på en luftmadrass men inte nog med det så var klockan inte ens halv åtta. Hon som brukar lägga sig framåt niotiden. Oj - då blir det en tidig morgon. :-( Men hon somnade och trots allt liv omkring så sov hon som en stock. Det innebar att Nicke och jag fick en lugn kväll och kunde äta i lugn och ro. Deb hade ordnat med ris, en currystark grönsakssås och panerad kyckling samt en grönsallad. Såsen såg ut som en simmig brunsås med morötter i så jag var inte alltför entusiastisk först men den var riktigt god - stark. Sen hade hon gjord grymt goda chokladrutor med mycket choklad i. Tyvärr lite för smuliga men grymt goda. För dom som hellre ville ha nått annat så gick en stor låda full med segt godis runt. Anna bosatte sig vid den och tryckte in den enda sega ormen efter den andra.

Cherrys man Greg samt ytterligare en man tog fram gitarrerna och började spela den ena låten efter den andra. Dom var otroligt duktiga. Den ene av dem, tror det var Greg, hade en tolvsträngad gitarr. Cherry berättade att han sitter på verandan och spelar varje kväll efter maten. Tror jag det att man blir duktig då. Dom spelade både gammalt och nytt men främst gamla klassiker som Moonshadow, Whish you were here osv. Jag fick förstås gåshud. Oscar kom fram och pillade lite på tolvsträngaren vid nått tillfälle men den var svår att spela på. Det var riktigt campingliv. Det enda jag saknade var en öppen eld som man kunde grilla lite korv och marshmallows över. Precis vid vår bil stod dock en allmän grill som nyttjades av några andra campare och dom grillade med ved så dom hade ordentlig med eld. Jag var lite nervös att elden skulle sprida sig, vårt tält stod närmast dem men det gick bra.

Senare på kvällen började en efter en droppa av. De små barnen sov redan. Jag hade fått Anna i säng. Hon var minsann inte trött... Men hon orkade inte borsta tänderna hävdade hon och madrassen var guppig och ojämn och hennes kudde var alldeles sandig. Nog var kudden sandig allt, men det berodde på att hon hade ett kilo sand i hårbotten. Jag tänker inte följa med och campa några fler gånger sa hon bestämt. Men hon somnade ganska snart ändå.

De stora barnen ägnade den sista stunden tillsammans åt att cykla i cirklar runt campingplatsen, helt i mörker vilket gjorde det extra spännande. Sen var det dags för oss alla att knoppa in. Vi hade det riktigt mysigt men alldeles för varmt i tältet. Tack och lov - inga mygg inne. Jag hade svårt att sova då ett gäng ganska högljudda granncampare i närheten hade fest. Men de andra somnade fort, hörde jag. Efter ett bra tag började även jag falla in i nån sorts dvala som avbröts abrupt av att Anna satte sig upp och började gnälla. Hon yrade nått om sand på kudden igen. Jag var snabbt hos henne för att hyscha ner henne så att hon inte väckte ffa Sara. Borstade av kudden så hon kunde sova vidare - då kräktes hon... Över sin säng, golvet och en bit upp på den andra sängen. Hon hade ätit för mycket godis helt enkelt. Nicke och jag blev ganska klarvakna kan man säga och sanerade tältet under svordomar medan Oscar, Mikan och Anna tyst och sömnigt tittade på. Som tur var hade vi tagit med oss en rulle hushållspapper och en stor dunk med vatten. Jag smög bort till "loungen" för att hitta lite påsar att lägga skräpet i samt för sängkläderna. Kände mig som en inbrottstjuv som var ute och snokade på natten men ingen vaknade tack och lov. Och som tur var hade jag tagit med lite för många lakan så det gick att bädda om med nytt. Under hela tiden vaknade inte Sara nånting - inte ens när jag flyttade över henne till den andra madrassen. Phuuu...

Sen hade jag verkligen svårt att somna om. Låg på helspänn om det var så att Anna skulle kräkas på nytt. Men det gjorde hon inte. Så småningom somnade jag väl men Sara vaknade som förutspått ganska tidigt. Jag vet inte hur tidigt men för tidigt för mig i alla fall. Hon kom över till mig och gosade men att somna om var det inte tal om. Det var för ljust och dessutom höll Kookaburrorna låda ordentligt utanför. Dom låter förskräckligt illa måste jag säga. Hur som helst så låg vi rätt länge och gosade och läste lite Bamse innan det äntligen blev liv i de andra.

Då var de andra mammorna och barnen, samt en del av papporna redan vakna. Det gjordes gemensam frukost med bacon, ägg, korv etc. En fet frukost m a o. Vi fyllde på med lite bröd, frukt och köttbullar. Barnen drog snart iväg på sina äventyr medan vi andra satte oss i loungen och pratade. Några av papporna skulle ut och cykla. Nicke höjde sadeln på en av barnens cyklar och hängde med dem. Jag tog Sara till badet men det var också all action vilket definitivt inte var så mycket eftersom det var för grunt för att simma. Det var fortfarande varmt och jolmigt i vattnet men kanske en aningen svalare än dagen innan. Så avlöpte dagen i sakta tempo och det enda vi gjorde var egentligen att sitta och snacka och äta och dricka. På lördagen drack vi öl och vin och på söndagen drack vi läsk och vatten. Inte undra på att några av dem är ordentligt överviktiga. Mellan måltiderna så var det hela tiden nått annat snacksartat uppdukat - mina kanelbullar t ex gick åt så när som på 10 stycken.

Sen åt vi lunch som mest bestod av mackor med ost, korv, salami, sallad och lite rester om det fanns några. Sara sov och vaknade en stund innan det var dags att åka hem. Vi hade bara väntat på att hon skulle vakna så att vi kunde plocka ihop tältet. Ingen av barnen ville åka - dom tyckte det var jätteroligt. Två av familjerna skulle inte åka hem förrän nästa morgon. Nicke och jag hade också haft trevligt men det var lite för passivt och händelselöst. Om vi hade haft en windsurfingbräda eller en segelbåt så hade det blivit mycket roligare. Sjön var perfekt för småbåtsliv och där var flera brädor och laserjollar ute. Om vi levde det där livet jämt så kanske vi skulle införskaffa sånt att ta med men nu är det så provisoriskt. Det var i alla fall roligt att ha fått vara med. Vi får se om det blir fler tillfällen. Anna undrade i bilen på vägen hem (innan hon somnade) när vi skulle ut och campa igen? Borta var hennes avsky för camping trots nattens bekymmer. Alla barnen utom Sara sov på vägen hem.