Fotbollsstart och annat skoj

Ny fotbollssäsong är på gång och de tre stora vill alla spela. Dvs om Mikan kan gå med i ett tjejlag så vill hon gärna spela. Annars nöjer hon sig med simningen. Vi var lite sena att anmäla dem så det var nära att dom inte fick plats. Oscar hade inte fått plats om han valt att spela med sin årskull men han träffade Josh (tränarens son från förra året) när vi var där nere och ville spela med U14 (ett år äldre) även i år. Där fanns det plats och dom var glada att han honom till laget.
Mikan fick plats i U12 med flickor som är mellan 9 och 11. Passar henne utmärkt och Megan Stibbard skulle vara med i laget så då känner hon någon. Vi har visserligen inte fått 100 go på att Anna har en plats men det verkade så. Hon kommer nog förmodligen spela i blandat lag. Kan tänka mig att hon inte är så bekymrad över det. Som vanligt måste vi iväg och handla nya skor för säsongen till ffa Oscar. Mikan kunde ha Oscars gamla. Så Nicke åkte iväg i söndags med barnen och handlade bl a skor. Oscar kom hem med ett par kritvita Nike, Mikan med ett par blåa Crocs (!) och Anna hade handlat ett födelsedagspaket till Maddie som skulle ha kalas på eftermiddagen.

Nicke erbjöd sig att skjutsa till kalaset men jag sa att jag kunde göra det. Maddie har börjat rida och hon skulle ha kalaset på ett litet stall med miniponnies - Mini Mates. Det låg en bit bort så jag kollade upp på kartan vart vi skulle och drog iväg med Anna. Vi var bara lite sena... Men jag körde ju naturligtvis fel och normalt brukar jag kunna hitta rätt med hjälp av kartan men det bara gick inte den här gången - eller, jag var på rätt väg och vid rätt nummer men det fanns inget stall där. Efter att ha irrat omkring i 20-30 minuter så föreslog Anna att jag kunde ringa dem och fråga om vägen. Vilken idé!!! Det visade sig att vägen vi kom på, som var den rätta vägen, delar på sig vi ett ställe och då fortsätter samma väg åt ett håll och den andra vägen antar ett annat namn för att lite längre bort återta namnet. Helt absurt!!! Stackars Anna kom till kalaset nästan en timme för sent och all ridning hade hon missat. Vilken usel mamma... Men ägarinnan lovade Anna att hon skulle få rida en sväng efter kalaset. Anna hade väldigt roligt och träffade sin gode vän från pre-school, Victoria där och dom sprang omkring, ryktade hästarna och hade roligt hela tiden. Anna gjorde mig riktigt stolt när hon gav Victoria hälften av det godis dom hade fått när dom slagit sönder en papphäst som var fylld med godsaker. Victoria hade varit för blyg att "gama" och slänga sig över marken som alla dom andra barnen. Efteråt fick Anna sin hästpromenad. Det visade sig vara samma arrangör som familjen Printz hade haft på Signes födelsedag och dottern i huset var väldigt god vän med Eva. Det var ju lustigt - men jag kände igen mannen på hans något speciella gång. Vägen hem var mycket lättare att hitta. Kanske kan hänga ihop med att jag följde efter Maddies bil.

I helgen hade vi familjen Bates och Sones hemma på middag. Det var väldigt lyckat på alla fronter. Sones har också fyra barn varav den yngste, Ben går i Annas klass. En supergullig och lekfull kille och dom hade hur kul som helst. Jack är ju jämnårig med Oscar och går på CHAC och sen har dom en kille till som heter Tom. Han är ett år äldre än Mikan men han var på annat kalas. Också har dom en flicka i fyran som heter Brooke och som lätt hängde med Mikan och Kisaki. Vi såg inte röken av barnen - inte ens Sara så mycket - under hela kvällen. Det var bara ett tillfälle när de stora killarna smög sig på och skrämde Ben och Anna som satt och lekte som det blev lite gnälligt. Dvs Anna blev inte så rädd men Ben var nästan otröstlig.

Rowan var sitt vanliga lekfulla jag och ställde en massa intrikanta frågor som gjorde att vi alla lärde känna varandra bättre. :-) Typ när var du stupfull senast och vad hände då? Tror du på UFO:n? Tror du på the good and evil? Den sistnämnde är faktiskt inte helt lätt att svara på och vi hade ganska olika åsikter några av oss.
Vi bjöd på grillad fisk - Nicke hade handlat nån udda fisk Muimui eller så och en stor Snapper. De var perfekt grillade. Till det serverade vi tabouleh som var ovanligt lyckad, stor sallad med sparris och avocado också lite romsås. Barnen fick tacos på begäran. Lee Sones (mamman) hade tagit med sig efterrätt till barnen (choklad, glasspinnar och doughnuts) och Hiroko tog med sig till oss vuxna. Men jag hade glömt bort, när jag gav henne uppdraget, att dom är barnsligt förtjusta i Pavlovatårta - som bara består av söt hårt vispad äggvita och lite frukt på toppen. Riktigt sötsliskig... Och det kom dom med förstås även den här gången. Dom skar upp den fint tillsammans och gav oss rejäla bitar. Phu... Tur att jag hade riktigt starkt kaffe till som kunde balansera det söta.
Innan bjöd vi bara på lite tilltugg till vinet alt ölen. Lite fyllda oliver, soltorkade tomater, grissini med prosciutto virad om i ena änden (det hade dom aldrig ätit förut) etc. Vi hade verkligen en superkväll med mycket skratt och skämt.

Kvällen innan hade det varit BBQ på killarnas skola - i resp House som dom tillhör. Sam och Oscar är i samma House - the McKlays. Jack tillhör nått annat så Sones satt någon annanstans. Skolan bjöd på BBQ:n och alla skulle ta med sig antingen efterrätt eller en sallad. Jag hade gjort två ridkakor och lite vispgrädde. Dom tog slut först såg jag. :-) Vi fick alla namnlappar när vi kom. Rowan hette Handsome och Nicke fick heta Pretty. Jag tror det var Rowan som valde Nickes namn. Han tråkar ju Nicke rätt rejält för att inte ha hoppat bungyjump på Nya Zeeland. Tror han tänkt arrangera ett eget hopp (från en pall) åt honom nästa gång vi kommer hem till dem. Kanske får han en T-shirt också. :-)

Vi satt tillsammans med Bates och hade även då en riktigt kul kväll. Elever i y12 hade ordnat en Triviatävling som vi naturligtvis gick in för med hull och hår. Men vi vann inte, vet inte hur det gick till? Vi som kunde nästan allt och även påpekade att tävlingsledningen hade fel på sina ställen. Varifrån skulle ni säga att världens första president kommer ifrån? Men det var nog den där frågan om en kvinnlig australiensisk cyklist - världsrekordhållare - som fällde oss. Vi var ju alla utlänningar i gruppen! Hur skulle vi kunna veta nått om nån cyklist? Och vad är det för sport i alla fall? Dom skulle ha frågat vem som blev världsmästare i golf? Halvvägs in i middagen kom Sones förbi och sa hejdå. Dom hade urtråkigt och ingen pratade med någon annan och det var helt dött. Vilken tur vi hade då!

Annars har vi tagit det ganska lugnt i veckan. Solat och badat lite i poolen som blir svalare och svalare nu märker vi. Men det är fortfarande inte kallt! Men häromdagen fick jag knappt i Oscar och Mikan för det var så iiiiiiiiiiskallt i vattnet. Så kallt kan det inte ha varit, jag badade juh.

Det har också varit en hel del skolarbete i veckan. Oscar har börjat få läxor igen vilket är bra. Gitarr ska han träna på 5-10 minuter varje dag och det är inte så svårt att få honom till. Hans lärare gav honom en Green Day - låt som första låt och Oscar bara älskar Green Day så det var kul. Sen har han ofta matteläxa men även småprojekt som löper en lite längre tid. Det är lite jobbigt med matten för jag kan oftast inte hjälpa honom med den för jag själv är lite osäker. Kommer ju inte riktigt ihåg hur det var med det där - också vill jag inte lära honom fel grejer. Så det får vänta tills Nicke kommer hem, men det kan bli rätt sent ibland.

Mikan har också läxor som hon i större utsträckning än förra året klarar av på egen hand. Problemet med henne är bara att hon är så ovillig att koncentrera sig. Hon sitter och pillar med annat, duttar lite här, drömmer sig bort ett slag osv och får INGENTING gjort. Jag vet vem hon fått det ifrån vilket inte gör mig direkt gladare. Så jag måste sitta med henne för att det över huvudtaget ska hända nått. Hon säger att hon inte förstår men det gör hon. Hon orkar och vill inte. Försöker inte ens. Jag blir gaaaaalen! Särskilt som Anna har börjat få läxor också.

Hon ska läsa en liten bok varje dag - vilket går galant. E och I är de bokstäver som är svårast att få rätt, alla vokalerna är rätt svåra men hon fixar det. Och hon förstår vad hon läser också. Oftast, särskilt om det är bilder med vilket det ju är. Hon ska hålla ett litet föredrag varje vecka med start förra veckan. Då skulle hon rita en bild av sig själv, säga sitt/sina namn, ålder och födelsedag samt berätta vad hon tycker om att göra. Det övade vi mycket på och det gick jättebra. Den här veckan behandlar vi hennes familj och sen är det huset osv. Men hon är inte rädd att stå i rampljuset - hon ska bara veta vad hon ska säga så.

Den här veckan är det fullt med aktiviteter som det kommer att vara hela den här terminen. Anna börjar på tennis idag måndag, Mikan har fotboll. Oscar har fotboll på tisdag, Mikan har simning. Anna har simning och fotboll på onsdag - vi får se om vi måste byta simningsdag. Mikan har också fotboll på onsdag och Oscar har breakdance. På torsdag är det bara Oscar som har fotboll. Jag har tennis på morgonen men det räknas nästan inte. Än så länge har inte matcherna i fotbollen kommit igång men dom blir på helgerna. Dom kommer inte kunna gå på alla matcherna, helt klart. Det är så att man känner att man lever. :-) Egentligen är det ingen skillnad mot hemma om man tänker efter men då hade inte Anna kommit igång med aktiviteter än. Vi får väl se hur det blir nu när vi kommer hem. Det ska bli spännande att se vilken skola Oscar kommit in på och om Sara kommer in på Altorp. Undrar om det inte var nu i februari som man skulle få besked om det.

Fjärde veckan i skolan och det är första tiden på nästan 2 månader som vi inte har besökare. Det känns nästan lite konstigt. Vad ska Sara och jag göra hela dagarna. :-) Det är fortfarande varmt även om man säger att sommaren är över. Vi går alltså in i hösten nu men det är svårt att fatta. Vi har haft några riktigt "sköna" thunderstorms som passerat. En ordentlig när Jeppe och Anna var här. Det är maffigt att uppleva. Dom hade faktiskt lite otur med vädret när dom var här. Cyklonen i Cairns har jag skrivit om men även andra dagar fick dom tillbringa på stan istället för på stranden. Det var lite trist. Men vi hade en perfekt dag tillsammans på Wet'n Wild World sista lördagen här. Tyvärr utan Nicke som hade jour. Vi åkte en massa roliga saker och tävlade mot varandra där det gick.

Sista dagarna med Jeppe och Anna tillbringade vi i Sydney. Oscar, Mikan, Jeppe, Stora Anna och Nicke klättrade på Sydney Harbour Bridge. Det var helt fantastiskt vackert tydligen. Vi bodde precis vid Hyde Park och tog också en promenad genom parken (som inte är hälften så stor som the real Hyde Park) men väl så vacker och fridfull. Där satt folk och åt lunch, gjorde thai chi, matade fåglarna m m precis som i alla stadsparker. Promenaden ledde oss ner till Operahuset och det var ju så häftigt som det ser ut. Vi gjorde ingen guidad tur tyvärr men det var inte läge. Däremot läste vi på i vår guidebok om Operahuset och fick bl a lära oss att hela huset är täckt med kakelplattor från Höganäs. Sen gick vi runt och insöp atmosfären kring Operahuset och det kändes lite som att man stod och tittade ut över söders höjder i Stockholm. Men så vände man sig om och såg alla skyskraporna som ju definitivt skiljer sig från hemmavid. Ute på fjärden åkte miljoner båtar i alla storlekar och former omkring, segelbåtar, katamaraner, färjor, lyxkryssare av den större kalibern (världens största lyxkryssare Queen Elisabeth väntades in följande vecka). Från Circular Quay tog vi färjan till Darling Harbour (nästa vik). Det var en trevlig liten tur på ca 15 minuter. I Darling Harbour finns världens största 3D biograf som vi gick på. Vi tittade på en film om livet i havet. Det var verkligen en märklig känsla av att allt simmade på eller förbi en, men när man sträckte ut handen så kände man inget. Det var flera gånger jag kom på mig själv med att ducka och krypa längre ner i fåtöljen. Inne i viken fanns också en rolig lekpark med klätterväggar, studsmattor, rutschkanor, en spelhall, små trampbåtar, minigolfbana (som jag och småtjejerna provade på medan de andra klättrade på bron - men det var den svåraste bana jag nånsin spelat på. Inte ens när man låg 1dm ifrån så fick man i bollen) samt ett antal caféer och fastfoodställen. På det hela taget en kul park. Från parken kunde man ta ett litet tåg upp till Aquarium och titta på koraller, fiskar, hajar, ett par sälar m m. Jag och småtjejerna tog tåget dit och mötte de andra där. Sen gick vi igenom Aquarium vilket var mycket välskött och välordnat. Det var fint och kul!

Vi hade tur med de restauranger vi hittade på kvällarna. Första kvällen tog en italiensk restaurang i Little Italy (som ligger precis vid ChinaTown) och åt goda tunna italienska pizzor och god pasta. Det var både bra mat och bra service. Andra kvällen tänkte vi gå ner på Oxford Street som Fredrik rekommenderat och hade tyckt var så trevligt. Det var promenad avstånd från hotellet men promenaden gick genom värsta gay-stråken. De stora barnen tittade storögt sig omkring för där gick verkligen en hel del märkliga människor. Och vilka tokiga saker i skyltfönstrena!!! Anna såg så fina glittriga kläder i rött och annat vackert. Vi gick inte in närmare på vad kläderna var till för eller vad de små hattarna egentligen satt på. Väldigt spännande var det allt! Mitt i allt det där hittade vi en jättetrevlig liten kvarterskrog. Och det var tur det för vi höll på att svälta ihjäl. Sara halvsov av utmattning och hunger på Nickes arm. Men med lite mat i magen så höll hon igång änga tills vi kom hem till vårt familjerum för 5 + barnsäng. Maten där var också jättegod i lite italiensk stil. Sista kvällen så hade Jeppe och Anna åkt hem och vi gick ner på Oxford Street igen. Nicke hade spanat in en restaurang som kvällen innan hade varit proppfull. Den måste ju vara bra förstås. Vi fick de sista platserna och satt ute på trottoaren vilket passade oss utmärkt med alla barnen. Det visade sig vara en spansk restaurang och vi beställde in tapas. Allt var inte supergott men de mesta var det.

Jeppe och Anna ägnade sin sista dag åt shopping på bl a Oxford Street och Darling Hearst men vi tyckte det var lite väl varmt i city och tog istället färjan till Manly Beach för att bada. Det var en proppad strand med väldigt aktiva badvakter som hojtade i megafoner, sprang omkring och dirigerade folk i vattnet etc. Man blev faktiskt lite stressad. Tyvärr fanns det lite bluebottles (maneter som bränner) i vattnet vilket gjorde barnen lite osäkra. Vi byggde sandslott istället. Sen när vi skulle äta lunch och titta lite i affärerna runtomkring så hittade vi inga duschar. Kunde det vara möjligt att det inte fanns några duschar vid stranden???? Jag frågade en lifeguard som pekade mot ett ställe inte så långt ifrån men vi hittade inga duschar där heller. Salta, sandiga och klibbiga tog vi oss nått onyttigt och snabbt i magen. Och sen tog vi en tur i affärerna. Det var rea och vi hittade en hel del kul som inte var alltför dyrt. Mikan hade ju glömt att packa ner några badkläder i sin väska så hon fick en ny bikini, det fick hon i och för sig innan vi gick ner på stranden. När vi gick ner på stranden på eftermiddagen för att ta oss ett sista dopp innan vi gick hem blev vi riktigt besvikna. Hela havet var fullt av sjögräs så vi skippade det. Däremot hittade vi duscharna och vaskade av oss den värsta sanden och saltet. Vår sista dag i Sydney tillbringade vi mest inne i Darling Harbour. Vi gick på Marine Museum och tittade på krigsfartyg, en jagare och en u-båt. Livet i en u-båt kan inte ha varit kul. Inte på ett krigsfartyg heller men där kunde man i alla fall sträcka ut sig. Fy bubblan! Sen var vi ganska länge inne i den roliga parken där barnen klättrade och hoppade. Det var riktigt varmt och vi stod mycket i solen och köade. Men det var det värt. Sen var det dags att åka hem. Sara fick ett eget säte - hon är ju nästan 2 nu. Stora tjejen!

Sista dagarna av sommarlovet och skolstarten för 2007

Vi hade några dagar kvar av sommarlovet innan skolan började och innan Claes och Margareta skulle åka hem. Då åkte vi bl a ut till Tangalooma över dan för att mata delfiner och ha det skönt. Det var en väldigt skön dag. Barnen låg i badet mest hela tiden och vi vuxna turades om att passa dem. Nicke gick iväg och bokade en tur med squadbiken för Claes, Oscar, Mikan, Anna och mig. Egentligen är Anna för liten men hon har ju åkt förut och då gick det bra. Jag hade sagt till henne att om någon frågar hur gammal du är så är du 6. OK! Och mycket riktigt, när vi samlades så spanade guiden genast in henne och frågade om hon skulle åka. Anna nickade. Hur gammal är du? Fe... sex år, sa hon och började sätta upp ena handen men kom sakta upp med ytterligare ett finger. Alla skrattade och vi var väl egentligen genomskådade men jag berättade att hon hade åkt förut så det var inga problem. Han lät henne följa med. Oscar hade åldern inne för vuxenturer men det verkade som att det skulle bli familjetur för alla trots att gruppen var stor. Det gick väldigt väldigt långsamt och alla åkte lydigt på rad. Men så kom vi upp till en uppåkt bana bland sanddynorna och jag och resten av de vuxna fick frågan om vi ville åka lite fortare än barnen. Självklart! Så Claes och jag "burnade" på som sjutton och hade kul. Barnen och ffa Oscar kastade lååååånga blickar efter oss. Jag insåg att den här banan skulle Oscar lätt klara av och bad guiden låta honom åka med också. Gissa om han sken upp men Mikan däremot - som inte hade åldern inne - blev ännu mörkare i blicken. Nästa gång får hon också gå som 12.

På kvällen matade vi delfinerna igen. Alla utom Nicke matade Storm och Freddie (som är den äldste i gänget och som har varit borta en längre tid). Nicke fick mata bebisarna och eftersom han var sist i matningen så fick han mata 2 delfiner samtidigt. Det var lite orättvist förstås.

Vi hann också med en tur till Caloundra för lite surfing. Vi fick en lärare för oss själva. Det var absolut den svåraste surfingen hittills för vågorna var ganska höga. Men han tyckte vi var duktiga och faktum är att vi surfade på s k green waves som är lite mer avancerat än white waves. Det blev mycket paddling och kämpande för att komma ut till vågorna och lite surfing. Men det var kul. På vägen tillbaka till stranden så hamnade vi i en rip men vi lyckades komma ur den utan att förstå det själva.

Sen började skolan. Det var en ganska busy dag kan man säga. Inte nog med att Oscar började ny skola, Anna började skolan med ny klass och fröken och Mikan började i ny klass med ny lärare, så kom Jeppe och Anna från Sverige och Claes och Margareta drog till Sydney. Det var lite hektiskt där ett tag men vi lyckades få till det så att Margareta var hemma med Sara, jag skjutsade först Oscar till skolan (han hade bestämt träff med Sam och Jack och behövde inte ledsagas av mig - helst...). Jag lyckades få till ett foto på Oscar och Sam i sina nya uniformer. Hiroko kom också med på en bild... :-). Under tiden åkte Claes till flygplatsen och hämtade Jeppe och Anna. Sen åkte jag hem och hämtade Mikan och Anna. Anna var först in i klassrummet och valde sittplats. Hennes kompisar Hannah och Sarah satte sig runtomkring så hon kände sig trygg. Hennes fröken, Joanne verkar jättebra och Anna tycker om henne. När det var dags att hämta alla barnen så skjutsade Jeppe sina föräldrar till flygplatsen. Det är inte illa att redan första dagen slänga sig ut i vänstertrafiken och dessutom hitta fram och tillbaka till flygplatsen utan att köra fel.

Första skolveckan avlöpte väl och Anna var glad. Andra veckan inleddes med årets första Parade - vilket är ett tillfälle där hela skolan samlas och går igenom vad som händer i veckan. Man inleder med nationalsången, sen säger rektorn några väl valda ord och går igenom veckans händelser. Därefter delar studierektorn ut veckans utmärkelser vilket kan vara allt från gott uppförande till bra resultat i skolan eller i sport. Jag hade aldrig varit där och hade inte tänkt gå den här gången heller - trodde inte man fick delta men Evies mamma Magdalena tipsade mig om att man fick titta om man ville. Eftersom Margareta var hemma med Sara så passade jag på. Knappt hade dom börjat ropa upp eleverna som skulle få utmärkelse då jag fick höra "Anna Nyman for great effort in writing". Vilken tur att jag gick! Hon var så söt där hon stod framme på podiet och jämförde diplomet med sin kompis Saffron - som också fått för något. Kan man bli stoltare som mamma?

Jeppe och Anna var till stor hjälp den första skolveckan. Dom var uppe tidigt - måste vara jetlagen som spökade - och gjorde matsäck, gav barnen frukost osv. Jag hade fullt upp med att få ordning på alla grejerna, uniformerna, hattar, papper, pennor osv. Nån av dagarna när vi var lediga tog vi CityCaten in till stan och shoppade. Sara njöt av båtturen så hon nästan kiknade. Nån annan dag så åkte dom båten till Lone Pine och svettades. När Margareta (utan Claes som åkte hem några dagar tidigare) kom tillbaka drog vi upp till Noosa över helgen. Det var riktigt lyckat. Vi bodde bra och hade hyffsat väder. Vi höll mest till på beachen men tog oss upp på Hastingstreet för att komma in i skuggan och få oss nått i magen när det var som varmast. Vågorna var jättefina. Plötsligt såg Jeppe lite orolig ut för han kunde svära på att han hade sett en fena där ute. Det är nog en haj... eller är det en delfin? Hörde jag viss oro i rösten... Ingen tvekan, det var en fem sex delfiner där ute, bara några simtag ut. Vi stod länge och tittade på hur dom simmade fram och tillbaka. Vi såg också några sköldpaddor som hämtade luft inte så långt ifrån där vi simmade. På kvällen lyckades vi hitta en trevlig restaurang med bra mat. Det var länge sen båda kombinationerna hängde ihop så vi var nöjda med kvällen. Jeppe, Anna, Mikan, Oscar och jag tog en surflektion på söndagen och det är alltid roligt men vi kan konstatera nu att det är mest övning som krävs. Nästa gång hyr vi brädor. På eftermiddagen var det perfekta vågor för bodysurfing. Margareta stod mest i strandkanten med Sara men när jag erbjöd henne att ta bodybrädan så tog hon den och kastade sig iväg på vågorna. Det var roligt men vågorna blev på nått sätt bara högre och högre och om man inte aktade sig kunde man bli rejält dumpad. Några unga killar bodysurfade längs med vågorna och tog hjälp av simfötter för att få ordentligt med fart. Det såg riktigt läckert ut. Oscar har kommit in i en serie böcker på engelska och kunde knappt slita sig från boken. Han slukar böcker på engelska vilket gör susen för hans ordförråd och stavning förutom att det är roligt att läsa. Efter helgen drog J+A till Cairns för att ta sig ut till revet och upp i regnskogen. Och regnigt var det. Dom hamnade i nån cyklon typiskt nog och åkte hem tidigare. Men dom hann med sina två turer i alla fall.

Nya Zealand (del 3)

Dagen därpå tog vi bilen till västkusten där vi bokat två stugor på en beach farmstay utanför Dunedin. Vi visste inte riktigt vad det var för ett ställe som vi letat upp på internet och jag var ganska orolig att det skulle bli en flopp. Men när vi kom in till Dunedin och gick in på turistbyrån där för att fråga om vägen till Allens farmstay så sken hon upp - Oh that's a really cool place. You'll enjoy it there. - Jag kände mig genast bättre till mods. Dunedin som stad var inte så värst spännande men vi skulle inte bo där utan åka ut på halvön utanför själva stan och det skulle visa sig vara helt rätt. Farmen var en fårfarm med 2000 får, lika många lamm och en del kor som betade på kullarna runtomkring. Vi bodde i två stugor på bondens tomt och det var bara en kort promenad över ängarna ner till stranden där det låg pälssälar (som vi trodde var sjölejonen). Bonden Sam och hans fru Christine ansåg sig numera ha fårfarmen som hobby och livnärde sig främst på turister. Förutom att hyra ut stugorna så kunde man få åka med Sam i hans 4 WD jeep på Wildlife Tour på hans ägor. Det gjorde vi den andra kvällen och fick se en hel del får, fåglar och sälar. Men Sam hade också sjölejon och utrotningshotade gulögda pingviner på sina stränder. Vi hade turen att komma pingvinerna riktigt nära. Dom var inte så vackra men väldigt roliga att titta på och lät förfärligt. En och en kom de upp på stranden från att ha varit ute till havs och fiskat hela dagen. Sen tog dom sig upp till sina reden en bit upp där ungarna pep och väntade på sina föräldrar och på maten. Vi kunde ha stått där jättelänge och bara tittat.
Sam berättade att det var bara för några år sen som han hade insett att pingvinerna som han hade jagat som liten när dom campade på beachen var så ovanliga och vilken kassako som han satt på. Det var tur att dom fanns för priserna på lamm och ull hade gått ner enormt att det inte gick runt längre.

Mikan och jag gick ner på stranden den första kvällen för att titta på sälarna men vi såg inga. Det började bli för mörkt. Men vi anade i skymningsljuset att det rörde sig på några stenar en bit bort. När vi kom närmare så såg vi att det var små små söta pingviner med ungar - blue penguin som är världens minsta pingvin. Dom var så himla gulliga.

Men på halvön hade vi också förmånen att se på väldigt stora fåglar. Världens största sjöfågel, Albatrossen har sin enda häckningsplats på fastland i världen just på den där halvön. Det visste vi inte när vi bokade så det var en bonus. Vi tog en tur upp till the Albatross Center där dom finns och där man ser till att skydda dem mot alltför närgångna turister. Vi satt inne i ett specialbyggt hus/bunker där dom inte kunde se oss och vi fick titta på dem bakom fönster med hjälp av kikare. Vi såg 5 bon där ena föräldern låg och ruvade oavbrutet. När ungarna lär sig flyga så sticker dom direkt ut till havs och stannar borta i 5 år innan de kommer tillbaka till häckningsplatsen för att hitta en partner att bilda familj med. De lever med samma partner hela livet. Det tar ungefär ett år att föda upp en unge och sen måste dom samla krafter i ett år innan de kan ha nya ungar för föräldrarna är helt enkelt utmattade. Vilka majestätiska fåglar som sträcker 3.3 m mellan vingspetsarna. Dom tillbringar större delen av sina liv ute till havs så det är ovanligt att man får se dem över huvudtaget.
Allens farmstay var verkligen ett lyckokast och vi åkte lyckliga mot Christchurch och mot slutet av vår resa efter två dagar. Men vi var tvungna att hinna med ytterligare 2 saker innan det vår resa var slut. I Dunedin finns nämligen världens (enligt Guinnes Rekordbok) brantaste backe/väg. Det regnade när vi kom dit men lät inte det hindra oss från att promenera på Baldwin street som den heter. Först körde vi med bilen uppför och nerför och faktum är att på det brantaste stället, just innan toppen så började hjulen att spinna. Det var ganska obehagligt. Det var också rätt svårt att gå på vägen, särskilt om man skulle snedda över.

Den andra grejen vi inte ville missa var ett gäng runda stenklot som ligger på stranden och i sanden och sandbanken utanför Oamaru. De är en sorts kalkstensklot som skapats i jorden på nått konstigt sätt och blivit alldeles runda. Där regnade det riktigt mycket så jag kände mig väldigt turistig när jag rusade ut ur bilen, ner på stranden, tog mina foton och rusade tillbaka in i bilen igen. ALLT för bilden. :-) Vi hade turen att stanna i en jättefin stad för att äta lunch. Stadskärnan var väldigt gammal och pittoresk. Gamla stenhus med gamla järnskyltar på butikerna och restaurangerna. På ett ställe stod t o m gammeldagsa cyklar uppställda vid väggen, sånna där med ett jättestort och ett pyttelitet hjul. Restaurangen/puben vi åt mat på serverade väldigt god mat det var bara Mikaela som var besviken på sitt lamm och tyckte inte alls att det smakade så gott som lammet hon fick häromdagen. Hon var faktiskt väldigt besviken och petade i maten men fick ändå i sig några tuggor. "Mamma det är liksom så mjöligt". Då anade Claes oråd och smakade på hennes lamm. Ni skulle ha sett Mikans min när han skrattande berättade att det inte alls var så konstigt att det smakar annorlunda - det är lammlever!!!!! Så här i efterhand hade servitrisen tittade lite imponerande på Mikan när hon beställde maten. Gud va vi skrattade - t o m Mikan så småningom. För att ta bort leversmaken gick vi in i en godisbutik och köpte gammeldagsa karameller att ha i bilen resten av vägen.

Vår sista dag på Nya Zealand tillbringade vi på stan i Christchurch, letandes efter souvenirer och annat som vi ville ha med oss hem som minne. Flyget gick på eftermiddagen och det gick förvånandsvärt fort. Kanske gick det extra fort för att Sara sov hela tiden. En flygvärdinna frågade Anna och Mikan om de ville bli ansiktsmålade. Det har jag aldrig varit med om att de varken haft tid eller lust med på andra flyg. Just när vi hade landat började Anna klaga på ont i magen och just innan passkontrollen kräktes hon i en papperskorg. Tappra lilla tjejen. Det hade i och för sig det goda med sig att vi slapp ställa oss i den långa tullkön och få vår packning genomgången. Efter att säkerhestvakten hade konstaterat att vi inte kommit från nån gudsförgäten avkrok och dragit på oss några läbbiga sjukdommar där så fick vi gå i en sidofil förbi alla köer. Dom ville väl inte ha oss i närheten ängre än nödvändigt kan jag tro. Anna tillfrisknade så småningom. Förmodligen hade hon ätit något olämpligt.