Äntligen får jag lite andrum och tid att sitta vid datorn och skriva i bloggen om det senaste som hänt. Den här gången behöver jag inte fundera så mycket på vad vi har gjort. Nu är det snarare svårt att veta var jag ska börja.

Kusin Jonas har varit här - han kom som en stormvind och nu har han redan hunnit åka hem. Under den korta tid han var här så hann vi med en massa skoj och Jonas hann även med egna små utflykter. Besökte lite hissfolk och tog sig ner till Byron Bay för att hälsa på Ian som han träffade på flyget hit. Han sitter inte still många minuter den mannen - snarare sekunder. Nicke hade lyckats byta två lediga onsdagar mot en fredag och en måndag och på så vis fått en fyra dagars ledighet. Vi hade bokat lägenhet på Kingfisher Bay Resort på Fraser Island i två nätter. Den tredje (fast första) natten tog vi i Noosa på vägen upp.

I Noosa spanade vi in Main Beach och Hastings Street. Vi hade tänkt ta en surflektion men tyvärr var det fullt. Istället lät vi barnen bada och hoppa i vågorna. Det var inte tillräckligt varmt för Jonas att bada. Han låg istället och tittade på strandlivet och betraktade hur surfkillarna limmade på brudarna. :-) Anna hittade ett par Oakleybrillor i vattnet. Ett bra fynd!

På vägen till vårt hotell/resort passerade vi en båtuthyrare. Det kunde vi inte motstå så vi hyrde en liten motorbåt och tuffade runt i vattnet kring Noosa och tittade på alla schyssta hus. Tuffade var ordet så det var inga problem att låta alla barnen styra, förutom Sara förstås. Hon ägnade sig mer åt att dra ut dödmansgreppet.


Vi bodde i en lägenhet i Noosaville och där badades det också, i den uppvärmda poolen medan Nicke och Jonas handlade och tankade bilen. Saras första bad i uppvärmd pool. Det var varmare i vattnet än i luften. Hon tyckte det var ljuvligt - det var det också. Ingen ville gå upp men vi skulle ju äta middag. Hittade en bra thairestaurang intill floden som vi åt på. Sen var det bara hem och i säng. Följande morgon styrde vi kosan mot River Heads där vi skulle ta färjan över till Fraser Island. En otroligt stressig bilfärd för vi var inte ensamma på vägarna och det bjöds nästan inga tillfällen att köra om. Det var på håret att vi hann. Som tur var hade vi förbokat biljetter.

På Fraser Island bodde vi i en s k villa på Kingfisher Bay Resort. Jonas läste förstås på om hur vi skulle bo och frågade mig (reseledaren) om vi hade spa on deck. "Det måste vi ju ha!" Jag blev helstressad - tänk om vi inte hade spa on deck så det var det första jag frågade när vi checkade in. Phu... det hade vi. Och där badade barnen efter första dagens utflykt.

Eftersom vi kom mitt på dagen så hann vi med både att äta en god lunch på hotellet och en liten skumpig tur till Lake McKensie - den fantastikst blå sjön. Det finns många små fina sjöar på Fraser som man gärna badar i. Men för Jonas var det fortfarande för kallt. Vi andra badade och lekte i vattnet. Underbart!!!

Det finns inga vägar på ön, bara 4WD-tracks som är precis hur skumpiga som helst. I början är det rätt kul men när man har skumpat omkring i en timme med bara skog, skog och åter skog så blir det rätt trist. Vi tog oss i alla fall över på andra sidan ön den andra dagen och åkte på stranden. Det var läckert men fy vilken rallyåkning det är - rena E4:an.
Vi åkte maxhastigheten 80 km/h och ändå blev vi omkörda hela tiden, t o m av bussar. Längs med stranden campar man och fiskar. Men man badar egentligen inte i havet p g a hajar och det finns inte hajnät utsatta.

Vi körde upp till Eli Creek, ett litet vattendrag som man kan flyta med nedströms mot havet. Det var roligt och trots att det var det kallaste vattnet hittills så badade faktiskt Jonas. Nåja... doppade sig och sen sprang han nerför hela strömmen medan de andra försökte flyta med utan att gå på grund. Vi såg en carpetsnake liggandes i ett träd ovanför vattnet. Den tillhör pythonsläktet och är därför inte farlig för oss. Skönt...

Sen hade vi läst att det skulle finnas ett häftigt vrak på stranden nån kilometer norr om Eli Creek men det var inte så häftigt alls så vi brydde oss inte ens om att ta oss ur bilen (förutom fotografen förstås) utan vände bara och åkte hemåt. Dessutom började tidvattnet komma in och vi fick lite bråttom. På vägen tillbaka till Kingfisher så skumpade vi även förbi Central Station där det växer riktig regnskog. Hade vi haft tid och ork så lär det finnas trevliga promenadstråk där. På Kingfisher hägrade poolen. Det blev härliga kvällsbad där och sista dagen då vi skulle ta båten vid halv två så låg vi också mest vid/i poolen. Sen rallykörde Jonas oss hem.

På kvällen kom farfar Claes och det var rena julafton när han kom. Böcker, tidningar, godis m m fanns i hans reskväska. Mikan fick en massa skolböcker som hennes fröken Erika skickat med. Dessutom hade alla hennes klasskamrater skrivit brev till henne som dom hade satt in i en pärm. Vilka underbara kompisar och vilken fröken som fixar det! Mikan läste i pärmen om och om igen.

Kanske är det så att vardagen har tagit vid ordentligt, när jag börjar fundera på vad vi egentligen har gjort den senaste tiden och inte kan komma på någonting. Både Anna och jag har haft våra tennisträningar, Anna med sin Signe och jag med mina mammor. Sara har varit bland en massa barn och fröknar och varit glad för det mesta. Men idag var hon tydligen inte alls glad men så var det också första gången som jag inte bara försvann när hon var upptagen med nått annat. Idag bestämde jag mig för att säga hejdå innan jag gick och det var helt fel. Hon var ledsen och låg ända fram till morning tea. Sen blev hon mycket gladare och fick dansa och gå på hinderbanan. Jag märkte ju förstås ingenting, jag spelade ju min tennis och den var hur kul som helst. Mina servar har blivit mycket bättre men det är uppkastet jag misslyckas med. Hur svårt kan det vara? kan man tycka. Tro mig - det kan vara hur svårt som helst att kasta upp bollen så att den hamnar just precis där man vill ha den för att få till en serve.

Barnens simning fortlöper också som den ska och faktum är att nu börjar även de stora barnen tycka att det är roligt att simma. Freestyle och butterfly är roligast. Häromdagen visade Anna upp för Nicke att hon kan crawla. Jag tänkte att det här kommer ju aldrig gå men hon tog sig faktiskt crawlandes över till andra sidan, utan armpuffar eller annat flytetyg. Hon andades visserligen inte men hey - vad kan man begära av en 5-åring. Ungen kan nästan crawla.

Sara har haft en släng av mul och klöv sjukan men inte varit så bekymrad av den. Det tog ett tag innan jag fick besked om att det var den. Det var när vi hade Janette och Anthony här på middag (en middag som går under namnet Katastrofmiddagen) och jag visade Janette några blåsor under Saras fötter som jag trodde hon fått på Bribie Island tidigare. Det visade sig vid närmare granskning att Sara hade blåsor även på händerna och förmodligen i munnen också. Ja ja så kan det gå när man börjar träffa andra barn ordentligt.

Anna har också varit sjuk. Hon skulle haft sin sportsday och springa fortast av alla men hon insjuknade med feber kvällen innan och kände sig inte kry morgonen därpå så hon fick vara hemma med mig istället. När dagen var slut så kunde jag kallt konstatera att hon hade absolut kunnat vara med på sportsday. Hon hade nog bara varit morgontrött.

Vi har just inlett vår besöksperiod. Hela våren (hösten för er del) är nästan uppbokad med diverse gäster. Igår kom kusin Jonas hit på besök. Vi var väldigt glada att han kom - av flera skäl. Han kom nämligen via Bangkok just när militären skulle till att göra statskupp. Men Jonas märkte ingenting, han satt glad i hågen på flygplatsen när hans gode vän Joppe ringde upp från Sverige och berättade att det åkte omkring stridsvagnar på gatorna i Bangkok. Det verkar dock ha gått rätt fredligt till så Jonas kom iväg som han skulle.

Nu har vi precis avnjutit en god middag på en av Oxford Streets restaruanger. Nicke och Jonas gick vidare och tog en drink medan jag tog hem barnen till sängarna men Nicke blev portad från den ena puben p g a sandaler och på nästa ställe så blev Jonas nedstänkt av servitören så det tog dom som ett tecken på att det var dags att gå hem.

Imorgon väntar en 4 dagars utflykt - först till Noosa där vi ska se om vi kan ställa oss på surfbrädan och sen drar vi vidare till Fraser Island och Kingfisher Bay Resort. http://en.wikipedia.org/wiki/Fraser_Island

På måndag åker vi hem lagom till att pappa Claes kommer. Då börjar nästa gästperiod.

Veckan började i moll för Australien när landets mest populäre och välkände krokodiljägare, mr AustraliaZoo Steve Irwin dog när han blev filmad simmandes med en rocka och rockan dödade honom med sin gadd, förmodligen för att han simmade för nära eller så. Ni har säkert redan hört om det - det var stora rubriker över hela världen. Och nu igår dog ytterligare en stor australiensisk profil - Peter Brock en legendarisk rallyförare krockade med ett träd. Väldigt sorgligt.

Trots detta så har vi haft en väldigt bra vecka. Anna hade en utmärkt tennisträning utan Signe som var i Cairns. Anna verkligen älskar sin tennisträning. Det är ju så mycket mer än bara tennis för henne.
Jag har också haft tennisträning med barnpassning. 2 timmars träning och Sara märkte knappt att jag var borta och hon var helt slut efteråt. Det var jag också. Allt som allt var vi 10 mammor som spelade med 2 tränare. Jag och en annan tjej, Karen var nya. Hennes dotter var exakt lika gammal som Sara och dessutom var dom nyinflyttade och bor bara ett kvarter härifrån. Kul! Trots att jag och Karen var nyast och nybörjare båda två så var vi inte sämst men jag måste nog öva lite på min serve. Den gjorde t o m tränaren narr av. Sen gav han mig och Karen en extra körare och vi var helt slut. Men vi hade haft väldigt kul.

Annas riktiga fröken (som hon aldrig har haft) kom tillbaka efter 8 veckors semester. Mrs Courtney - och hon verkar jättebra. Jag var lite nervös att Anna skulle falla tillbaka och bli ledsen igen när jag och Sara lämnade henne men det har inte varit några problem. Hon har funnit sina vänner och sin trygghet och är nu riktigt glad trots att jag går. Det känns bra!

Oscar hade sin första breakdanceträning i onsdags och Mikan följde med för att titta. Det var jättekul och även Mikan kände sig sugen att börja. Så blir det troligen också. Anna vill börja i balett. Jag har lite dåligt samvete att jag inte har kollat upp nån dansskola än. Men jag har i alla fall numret.

I fredags var det Art-show i skolan (alltid händer det något) och alla barnen visade upp teckningar och annan konst det gjort under terminen. Nicke hoppades kunna hinna hem i tid men det gick inte att komma ifrån tidigare tyvärr. Oscar ville inte gå så jag gick dit med tjejerna och dessutom hade vi med en kompis till Mikan, Hollie vars mamma skulle komma senare. Jag hade inte tänkt att vi skulle stanna så länge för vi var alla trötta och hungriga men det blev inte riktigt som jag tänkt mig.

Vi betalade en entréavgift (en guldpeng) och fick var sin lott för det. Mikan och Hollie försvann i mängden och jag gick omkring med småtjejerna och försökte hitta barnens teckningar. På vägen träffade jag en massa trevliga föräldrar som jag försökte prata lite med men det var inte helt enkelt med Anna som stod och drog i mig och Sara som satt i vagnen och var frustrerad. Där var så mycket folk att det inte var läge att släppa loss henne på egen hand och ljudnivån var hög så jag blev bara tröttare och tröttare och hungrigare och hungrigare. Så till slut gav jag efter för tjejernas tjat om att stanna längre och ta nått att äta. Hollies mamma verkade dessutom bli riktigt sen. Så jag ställer mig i matkön och när det är min tur och jag försöker bestämma mig för hur många kycklingspett resp sushirullar jag ska ha när Mikan drar i mig och frågar om mitt nummer. Hon tror att vi har vunnit nått. Well I'll be damned - Anna hade vunnit första pris i lotteriet på entrébiljetten.

Kvällen artade sig ganska bra, särskilt efter några tuggor på ett kycklingspett och jag träffade många trevliga människor. Synd att inte Nicke kunde komma för han träffar aldrig några föräldrar.




All konst som visades där den kvällen var otroligt fin. Det märks att skolan jobbar med en riktig bildlärare och konstnär. Oscar som normalt hatar bild tycker att det är jättekul med art. Han hade ritat ett hus med perspektiv och två apelsiner i kol med olika teknik. Mikaela hade gjort en undervattensvärld med sjöjungfrus och Anna en fin prinsessa med ett hjärta. Men där fanns allt - egengjorda dockor, små flygplan gjorda av klädnypor och glasspinnar, kollage i tyg m m. Det var kul att titta på allting och jag kände mig oerhört inspirerad att skapa själv.

Idag har vi varit ute på Bribie Island som ligger ca 45 min nordöst om Brisbane. Där åkte vi till öskkusten och en lång fin lugn strand. Vågorna var lugna och det var inte så mycket folk. Oscar hade med sig en kompis, Jack och det blev en dag med mycket sol, bad och sand. Alla känner sig nog lite mosiga nu på kvällen. Mikan, Sara och jag har bränt våra lår lite grand men inget allvarligt. Det bara hettar lite.

Nu sitter vi och tittar på film som vi hyrt. Kvällens TV-program består av valvaka eller av rugby alt AFL. Själv ska jag ställa mig i duschen.

Vilken skillnad det var för Anna den här veckan i pre-school. Hon hade ju lekt med Olivia M i helgen och i tisdags hade vi blivit medbjudna till Lollipops (typ lekpalatset Nickis i Täby) av Victorias mamma Heather. Jag lyckades tajma in det så att Sara sov när vi kom så att jag kunde koncentera mig på att Anna hittade rätt. Men det var ju helt onödigt för när vi kom in så satt Victoria i en liten karusell och ropade på Anna. Sen lekte dom oavbrutet hela tiden, sprang omkring som galningar och var helt sjöblöta när vi gick hem flera timmar senare.

Jag hade tänkt att Anna och jag skulle äta nån kycklingmacka eller så från cafeterian när det var dags för lunchpaus men Heather började med att köpa muffins och pommesfrittes till båda tjejerna redan när vi kom så då var den tanken förstörd. Vi träffade även Kristian som går i Annas grupp och hans tvillingbror Jackson som går i den andra gruppen. Dom är enäggstvillingar och otrooooligt lika, förstås. Kristian hör till en av de gulligaste killarna i klassen och hans mamma var också väldigt rar. Hon är smyckesdesigner och har tagit fram ett eget märke som heter Mad-Molly. Mad fick hon för alla tyckte hon var galen som skulle driva upp en egen verksamhet med ett par tvillingkillar hemma. Lösningen var nattarbete.

På onsdagen när Anna skulle till pre-school så var det flera tjejer som ville leka med Anna, så även om det var lite dystert att skiljas från pappa (det var han som lämnade) så hade hon haft en jätterolig dag berättade hon och fröknarna när jag hämtade henne. Och när jag lämnade henne på torsdagen och fredagen så var det helt utan tårar - tvärtom. Tror att det blev en vändning för Anna.

Nu har det regnat hela veckan men trots det så har vår pool hållit värmen ganska bra. I onsdags så var det inte fullt så regnigt så Nicke och jag badade efter en morgonpromenad ner till parken vid Oxford Street och tillbaka. Sin vana trogen skulle Nicke bada näck och efteråt satt vi vid poolkanten och torkade oss i solen mellan regnmolnen. Plötsligt kommer poolkeepern indrällandes genom grinden vid terassen med nån lärling i släptåg. Jag var ju rätt glad att inte jag också hade badat näck. Nicke drog åt sig en handduk som hängde på staketet intill och låtsades som ingenting. Thihi...

Mikaela hade sin kompis Emelie här igår och dom badade och hade kul. Jag pratade en hel del med Emelies mamma, Cindy. Hon berättade om hur det är med tjejerna i klassen och det är precis så som Mikan har beskrivit läget för mig i sina dystrare stunder. Den flicka som är den sötaste, sportigaste och mest populära tjejen är det som styr alla andra tjejer och hon är inte alltid så snäll. Emelie har tydligen inte haft det så lätt i år med tjejgänget så Mikaela var ett välkommet tillskott till gruppen. Cindy berättade också att en annan av Mikans klasskamrater som hör till de snällare tjejerna, Yasmin bor bara några kvarter härifrån. Vi beslutade oss för att gå förbi hennes hus på väg till parken. Hon följde med oss och nere i parken lekte de tre tjejerna oavbrutet och hade kul. Jag hörde hur Mikan pratade med dem på engelska och det var härligt att höra hur hon faktiskt kommit igång med språket. När det var dags att gå hem (1 timme senare än planerat) så var det fortfarande ingen som ville gå hem men insåg att det nog var dags. Det hade mörknat och snart skulle kvällens höjdpunkt börja. Det var Riverfestival fyrverkerier kl.19.

Våra snälla grannar uppe på höjden (huset ovanför vårt) ringde på dörren en timme innan och frågade oss om vi ville titta från deras balkong. Där stod vi på första parkett och tittade. Fyrverkerierna pågick i en halvtimme så det var lite långdraget för dom små och dessutom var dom hungriga. På vägen nedanför oss, branta "väggen" backen stod bilarna huller om buller och det var hundratals människor på vägen och tittade. Det var ett maffigt fyrverkeri men vi som är vana vid vattenfestivalens fyrverkerier är inte så lättimpade. Dom hade ett par häftiga militärflygplan som inledde och avslutade fyrverkerierna med att åka på låg höjd över floden och med en stor eldslåga baktill.

Nicke har varit jour hela veckan men inte behövt jobba särskilt mycket. Ett par kvällar och än så länge ingenting på helgen. Men det innebär att vi inte har kunnat planera in nån utflykt för helgen. Vi har fått hålla oss hemma så då bestämde vi oss för att öppna det hemliga paketet som vi fick med oss från familjerna Corp och Matthiessen innan vi åkte. Det har barnen längtat efter ända sen vi kom hit.


Vilken festkväll det blev med Ahlgrens bilar, Dajm, lakrits och Hänt Extra! Allt om Runar som stal en likbil och liket trillade ut, Anna Book som räddade Peder Lamm från att brinna upp och om Brad o Angelina som sålt sin baby för 35 miljoner. Allt är mer eller mindre sant men inte desto mindre underhållande. Kaviaren sparar vi till frukostäggen liksom knäckebrödet och "Att angöra en brygga" får vi ta i särskild ordning. Tusen miljoner tack! Det var ett roligt paket.