Nu är det slut... nu blir det inget mer

Såååå, det här blir nog det sista inlägget i min blogg från Australien. Det känns lite vemodigt. Nu börjar slutet på riktigt. Helgen var en långhelg och den var som vanligt fylld med fotbollsmatcher. Annas lag vann för första gången nånsin och Oscar förlorade för första gången på länge men mot serieledarna dock. Redan efter fyra minuter stod det 0-4 och vi trodde att det skulle bli en mindre katastrof men det blev "bara" 1-5. Mikan hade prestigematch mot the Wolves och vann dem med 3-1. Några av tjejerna i laget och tillika skolkamrater gick till the Wolves i början av säsongen men Southsides har klått dem vid båda mötena. Det känns skönt. Nicke var jour så vi hade inte så mycket inplanerat egentligen. Jag hade min tjejmiddag på fredagen och vi hade väldigt trevligt. Tyvärr var Hiroko sjuk och kunde inte komma. Men vi sågs istället på söndagen då jag tog med barnen tillsammans med familjen Bates till New Farm Park Powerhouse, en konsert/kulturlokal där det var lite konserter. Vi lyssnade på några gitarrister som var grymt duktiga och musiken svängde ordentligt. Sara släppte loss ordentligt och dansade omkring precis som under ABBA-kvällen. Det var inte så många runtomkring oss som tittade på musikerna. Sen gick vi iväg och köpte lite fish'n chips och åt den i parken. Barnen spelade fotboll med Rowan en liten stund och sen gick vi tillbaka till konserthuset och såg några låtar till av ett annat band innan vi åkte hem till Nicke och tog ett par öl ihop.
På måndagen var det national holiday och ledigt från jobb och skolor. Man firar nämligen drottningens födelsedag. Hon fyller visserligen år en helt annan dag och månad men det är bestämt att man ska fira hennes födelsedag och man har valt den dagen att göra det på. Kanske är det drottning Victorias födelsedag. Hur som helst så ville vi göra nått sista kul med barnen innan vi åker så vi köpte biljetter till Movieworld - en funpark neråt Gold Coast. Vi skulle ha gäster på kvällen men det här skulle vi nog hinna med om vi kom iväg ordentligt på morgonen. Sagt och gjort förstås och vi hade en härlig dag där nere. Mikan och Nicke gick ut hårt och satte sig i Superman Escape. En helt livsfarlig berg och dalbana (förstås - det är dom alla) där man sköts igång dvs Stålmannen skulle hjälpa till och putta igång tåget, i kanonfart uppför en brant backe med ett smalt krön och lika brant backe följde efter. Oscar vägrade börja på det viset och tog med Anna på Road Runner istället en berg o dalbana för barn och fega mammor. Den var just över min nivå. Sara var nöjd att få klättra omkring och gå balansgång. Det är hennes största nöje för tillfället - balansgång på stenar. Hon fick åka lite karusell med sina syskon också. Sen drog de andra iväg och åkte Spooky Scooby Doo coaster. Sara gick balansgång och upptäkte en liten ödla som hon tittade noga på. Hon gick och hämtade lite andra barn för att visa den. Hon var jättegullig och det samlades folk omkring henne och ödlan. När de andra kom ut ville Anna åka Scooby Doo med mig och hon försäkrade att den inte alls var läskig. Som Blå tåget på Grönan. Mikan och Oscar hängde också på. Lite tveksam var jag men dom försäkrade dyrt och heligt att det inte skulle vara läskigt. Vi satte oss i en vagn om 4 säten och åkte iväg. Det var inte alls läskigt och jag kände mig glad och nöjd att jag också vågade åka nått. Så körde vagnen in i en hiss och vi åkte uppåt. Väl däruppe så ropade Oscar att jag var "luuuurad"!!!!! Vagnen backade ut ur hissen och nerför en backe och sen uppför - gjorde en helomvändning och drog sen iväg på en "Vilda musen"-färd i mörker med blinkande neonljus. Inte riktigt Blå tåget...
Men jag överlevde. Efter det var det lunchdags för Sara. De andra skulle bara åka the Wild West först och kom tillbaka dyngsura. Tur att det var soligt för det torkade ganska fort. Sen tryckte vi i oss lite mat och medan Anna åt färdigt sin kyckling passade Nicke och de stora barnen på att åka Letal Weapon som inte Anna var lång nog att åka. Det var också en berg o dal bana där man satt i stolar som hängde ner under själva rälsen så fötterna hängde fritt. Så åkte man i loop med korkskruv. Den var tydligen den värsta - well, I wouldn't know. Jag vågade inte ens titta. Men dom var nöjda efteråt.
Jag tog med mig småtjejerna in på the Police Academy show som var en humoristisk stuntshow. Vi var där ca 30 minuter innan det började men väntan var allt annat än långtråkig. Där stod en kille utklädd till polis, utrustad med tuta, visselpipa, vattenpistol och banan och imiterade folk som gick in för att sätta sig eller busade med dem på nått sätt. När Nicke kom med en kopp kaffe i handen hintade han om att Nicke var kladdig på kinden varpå Nicke förstås gjorde en ansats att torka av sig - till alla stora förtjusning. Nicke kom dock lindrigt undan jmfr med många andra. Han var grymt skicklig och det roligaste var nästan att se hur alla reagerade när man skojade med dem. De flesta skrattade med men en del klarade inte av att man skrattade åt dem. Trista människor...
Sen började showen och det var bland det roligaste jag sett för man lyckades totallura publiken när man tog upp 4 volontärer som skulle få vara med och hålla utkik efter "bovarna". Det var bara det att den 4:e personen ingick i showen. Men innan vi insåg det så var allting bara så väldigt kul, hur man försökte driva med den där killen men han lyckades alltid driva lite mer tillbaka och skoja med dem. Precis lite lagom, jag trodde kanske att han var lite berusad men att han ingick, trodde jag aldrig. Jag köpte grejen hela vägen enda tills han trillade ner från balkongen. Hjärtat stannade en kort sekund innan jag insåg att han faktiskt ingick. Det var grymt proffsigt.
Efter showen gjorde vi lite fler grejer, köpte lite t-shirts, Nicke och Oscar drog iväg på Stålmannen medan vi tjejer stannade och tittade på en (enligt min mening rätt trist) Streetparade med en massa filmfigurer. Sara somnade - hon tyckte tydligen också det var rätt trist men Mikan och Anna gillade det. Dom ställde sig också i kön till en aktivitet som tog lite för lång tid så vi missade en Shrek 4D show. Det hade varit lite kul att gå på men vi var tvungna att skynda hem till gästerna. I utgången ville Anna hälsa på Batman men vågade inte riktigt så storebror hängde med. Vilken lycka! eller vad säger du Oscar?
Vi kom hem precis i lagom tid för att hinna förbereda middagen med ett par av Nickes kollegor. Dels Hyun och Michael från Tyskland där Hyun är radiologen och Michael medföljande make som försöker komma igång med ett arbetsliv och dels Nick och Melanie. Michael bodde tidigare i Brügge och jobbade mot EU så det kan bli lite tricky men han verkar väldigt driftig så det ordnar sig nog. Dom skulle f ö köpa vår utemöbel och BBQ. Allt var klappat och klart men när dom kom ut och tittade på det igen insåg dom att det var för stort så dom backade ur - väldigt skamsna. Lite trist var det ju eftersom jag vet flera som varit intresserade av att köpa just det men det var ju sålt, eller i alla fall bortlovat.
Men det ordnade sig för det andra middagsparet ville ha det istället. Det var Nick och hans nyligen ankomna flickvän från Canada, Melanie. Nick är den andre interventionisten på avdelningen. Det var ju tur att det löste sig så smidigt.
Sen tror vi att vi kommer sälja bilen (Pradon) i morgon bitti då det kommer en inspektör p u a av en bilhandlare i Perth och bara ska kolla att allt står rätt till med bilen. Sen får vi pengarna och dom tar bilen och vi har ett problem mindre i världen men också bara en bil....
Imorgon har Anna sitt farewell party. Vi åkte och köpte godispåsar och godis idag. Hon har fyllt dem rättvist och skrivit namn på dem alla. Hoppas att det blir bra det här nu. Phew.... Vet inte riktigt om vi kan få in det men Oscar och Mikan vill också göra nått med sina kompisar. Jag vet bara inte när det ska gå. Det borde ju varit i helgen i så fall. Jag ska se om det går att trycka ihop nått på söndag men jag tvivlar... Eftersom vi bara har en bil dessutom och vi har flyttat in till stan så kan det var svårt att få ihop nått. Jag ska se över logistiken om det går för jag skulle verkligen vilja det. Annas fröken ordnar lite kalas på fredag och Mikan vill ha med sig lite kladdkakor att bjuda sin klass på. Oscar blev lite avtackad idag i skolan i sitt homeroom. På lördag kommer både Annas och Oscars fotbollslag ha lite extra samling efter sina matcher och fira av dem. Vet inte, men skulle tro att Mikans lag har detsamma på söndag när hennes match är. Vi får väl se...
Nu säger jag godnatt och vi ses snart. Bara en vecka kvar... Tänk vad tiden flyger iväg.

Den här veckan har Nicke varit jour men den har hittills varit skonsam. Skönt, eftersom vi har en hel del annat att fixa med. Nu verkar det t ex som att vi håller på att sälja Pradon och eftersom köparen är en bilhandlare i Perth så har vi förstås satt för lågt pris men det blir i alla fall lite mer än vad vi har blivit erbjudna av handlarna här i Brisbane. Det är en stor lättnad att bli av med bilen även om det naturligtvis hade varit roligare om vi kunnat få mer för den. Hade vi haft mer tid så skulle vi säkert kunna få det också men nu är det som det är. Återstår Holden...
I onsdags - nationaldagen (Sveriges) - var det Queenslandday, dvs den dagen då Queensland blev en egen stat. Det blir ju lätt att komma ihåg - samma dag som nationaldagen hemma. Det är visserligen ingen ledig dag här men firades ändå med en cooking competition i skolan där barnen skulle dekorera och baka kakor som dom sen fick köpa bitar av - pengarna gick till skolan förstås - ett typiskt fundraising upplägg. Tänk vad mycket pengar vi skulle kunna dra in till våra skolor om vi gjorde liknande grejer hemma i Sverige. Men på den punkten är det en annan värld... Jag hann dock inte låta mina barn göra några kakor eller liknande, och inte kom jag ihåg att skicka med dem några pengar heller för att kunna köpa nått gott men dom hade så snälla kompisar som fixade kakor till dem istället.
Vi får jämna rapporter hemifrån om det varma och soliga vädret vilket känns lovande inför vår hemkomst och midsommarfirandet. Här är det kallt och blåsigt och det har regnat ganska mycket. I onsdags regnade det konstant i 1.5 dygn och fotbollsträningarna var inställda vilket aldrig har hänt oss tidigare. Man ville inte slita på gräset i onödan var förklaringen. I Södra Australien är det utannonserat naturkatastrof p g a översvämningar och stormvindar. Stora tankfartyg har gått på grund, vägar har spolats bort, gårdar och byar är översvämmade och massor med folk har dött. Det var nån gård som var helt isolerad från omvärlden p g a översvämning, utan dricksvatten och el. Som om inte det var nog - ormar sökte sig till den högsta landpunkten undan vattnet vilket råkade vara den kullen som deras hus låg på. Där kryllade det av ormar och deras labbe hade troligen blivit biten men dom hade ingen chans att ta honom till en veterinär. Stackarn... Det svänger verkligen i det här landet - först är det värsta torkan och nu översvämningar. Domedagen är nära...
Igår satte vi på AC:n på värme medan vi tittade på nån film med Leonardo Di Caprio i Sydafrika. De oisolerade husen och dessutom ingen centralvärme gör att det blir lite svaaaaalt när natt temperaturen kryper ner mot 9 grader, om man säger. Jag sover med flera lager av täcken och strumpor - mest för att det inte ska vara så himla kallt när jag måste gå upp och ta hand om Sara eller Anna. Fniss... Anna hade en mardröm i natt som hon berättade lite sluddrigt om medan jag bäddade om henne. Den handlade om ekorrar och bin på surfbrädor som jagade henne och gjorde henne illa. Inget vidare men å andra sidan måste det ha sett rätt kul ut med ekorrar på surfbrädor...
Jag var ute med några tjejkompisar igår - som en farväl -get -together. Vi var på en rätt bra restaurang på Oxfordstreet. Det var väldigt, väldigt trevligt men tyvärr var Hiroko sjuk så henne saknade vi. I onsdags var det sagt att vi tennistjejer skulle gå ut och ta en bit mat ihop men tyvärr var det många som fick förhinder. Vi blev bara 4 som dök upp sist och slutligenmen det gjorde att vi hann prata med varandra å andra sidan. Även den kvällen var trevlig och det visade sig att Bernadette är flygvärdinna på Quantas och hon skulle försöka ordna med lite extra service åt oss på hemvägen. Det vore ju mulligt... Om jag känner Bernadetta rätt så kommer hon fixa det.
Vi har haft fler studenter här och köpt möbler. Det är inte så mycket möbler kvar att sälja längre men fortfarande en hel del löst och smått, typ täcken, kuddar, lakan, klädkorgar, sopborstar, dokumentsamlare, häftapparat och annat krafs som man har i ett hem. Det blir nog någon form av garagesale trots allt. Phew, nästa helg blir inte rolig - eller det blir det ju men den är så fullspäckad så det är inte roligt. Egentligen börjar vi redan på onsdagen då Anna har kalas på ett lekställe som kallas för Lollipops. Dom ordnar allt så vi kommer nog rätt lindrigt undan. Sen har hennes fröken ordnat med farewellparty med klassen på fredag. "Bring a plate" upplägget vilket är himla praktiskt. När skolan är slut blir det fredagsparken för sista gången och på kvällen ska Nicke och jag ut med hans kollegor. Lördagmorgon börjar som vanligt med match för Anna kl.08.00 och efterföljande farewell-picnic och sen lagfotografering. Eftersom vi flyttar ut den dagen blir det nog så att antingen Nicke eller jag tar alla barnen till fotbollsplanen och tillbringar dagen där mer eller mindre, medan den andre ser till att packa ihop allt som vi ska ha med oss. Sen kommer alla möbelköparna och hämtar sina grejer - hoppas att vi kan hålla ordning på vem som har köpt vad... Det vi sen inte lyckats sälja ska då märkas upp med pris inför garagesale på söndagen. Även Oscar har match på lördagen, tack och lov hemmamatch. Mikan däremot har sin match på söndagen. På lördagskvällen är det sen farewellparty hos Stibbards. Janette har lovat att köpa hem mango så att Nicke kan göra drinkar men det får bli frusen mango dessvärre. Bartendern får dock inte smaka på drinkarna den här gången för han ska sova kvar i huset och ta emot alla människor som kommer i ottan till vår garagesale. Vi andra flyttar in i en möblerad lägenhet på Kangaroopoint - cirkeln blir därmed sluten eftersom det var där vi började vår vistelse här i Brisbane.
På söndag eftermiddag är det grannarna som ordnar farewellparty hemma hos Sonia och Matt tack och lov. Vi hade tänkt ha dem här hemma på torsdag men när Sonia erbjöd sig att samla ett gäng på söndag eftermiddag så högg vi direkt. Även där gäller "bring-a-plate" upplägget. Sen sover vi väl på måndagen för att på tisdagen checka ut och åka direkt till flyget. Eventuellt kommer Bates att vinka av oss vid flyget - eller som dom säger - se till att vi verkligen lämnar landet. Det kan nog bli lite tårar då... :-(
Just nu sitter Nicke och förbannar Brisbane Lions för att dom inte kan spela Footie. Vi väntar på att Oceans Eleven ska börja.

Mama Mia vilken kväll...

Oj vilken seg dag det har varit idag... Igår var det avskedsfest med ABBA-tema hemma hos Bates. Det hade varit något hektiskt på dagen då Anna hade sin fotbollsmatch som vanligt kl.8 på morgonen sen kom Maddie och Sonia över och tjejerna lekte medan mammorna snackade lite. Under tiden stack Nicke iväg med Mikan långt bort över halva stan till hennes fotbollsmatch. Oscar skulle ha sin match lika långt bort åt andra hållet och han fick skjuts med sin tränare. Anna skulle sen efter lunch leka hos Meghan. När jag kom hem efter att ha skjutsat dit henne kom våra grannar över och betalade ytterligare 500 AUD för matsalsbordet och stolarna. David passade samtidigt på att provsitta och godkänna. Sen kom några grannbarn och köpte Mikans och Oscars cyklar och var totallyckliga efteråt. Efter det tvingade jag Sara att sova middag så att hon skulle hinna vakna innan vi skulle till Bates vid 4. Hann precis slänga i mig lite yoghurt o flingor innan det var dags att göra sig ABBA-fin.
Jag hade klippt ut katter i filt och pyntat dem med guldglitter som jag sen sydde på våra klänningar. Vi tjejer hade alla randiga klänningar. Killarna var inte så utklädda. Min klänning var röd och jag tog mina röda skor med kilklack som man knyter en bit upp på benet och sen hade jag min röda siden morgonrock på mig som extra glamour. Det fick duga. Vi hade valt att sjunga Mama Mia och låten gick varm hela dagen så att vi skulle kunna öva på texten. Oscar kom inte hem förrän vid 4-snåret så vi blev väl 30 minuter sena sisådär. Sones var ytterligare 30 minuter efter oss, minst. Inga andra var scenklädda som vi när vi kom men det gjorde inget.
Kvällen innan hade jag målat en tavla att donera till "the Carina-Hawthorne-Sweden association". Den gick i abo-stil med prickar och symboler och var en bild med de tre familjerna samlade. Liknade lite en blomma på håll. Den blev helt OK. Tanken var att den alltid ska finnas med när vi tre familjer samlas i Australien. Hehe... så dom behöver inte ha den uppe på väggen men det går inte att kasta den, bara så där. :-) Vi hade en superrolig kväll, pratade och skrattade som vanligt och blandade allvar och skoj - mest skoj kanske. Blandade även alkohol - öl, bubbel, vin, sprit och portvin. Nicke blandade drinkar. Jag skippade de två sistnämnda och drack nästan ingenting efter middagen. Det var klokt av mig. Maken, däremot var inte riktigt lika klok - och han drog med sig de andra grabbarna i fallet också. Efter maten drog vi ner i källaren till Karaokemaskinen. Mammorna körde sten-sax-påse om startordningen. Vi valde att gå ut först och drog loss vår Mama Mia ordentligt. Jag hade väl tänkt att Mikan och jag skulle sjunga och att Anna och Sara skulle dansa omkring oss - vet inte hur jag kunde tänka så.... Sara dansade visserligen som en tok men både Anna och Mikan ville ju hålla i mikrofonerna förstås. Så Mikan och jag delade och då försvann några av mina uttänkta ABBA-moves. Det gjorde inget för Nicke släppte loss totalt vid pianot/keyboarden och likaså Oscar på gitarr så ingen tittade på oss tjejer i alla fall. Rowan var tvungen att stoppa Oscar från att trasha gitarren totalt. Den måste ju vara i ett stycke till sista framförandet. Sen körde Sones sin låt - Does your mother know. Deras scenkläder var något kryptiska men jag tror att det hade nått att göra med att man sjunger bäst i duschen så alla hade duschmössor på sig och mimade. Och sist men inte minst kom Bates med sitt framförande. Hiroko sa att det var så svårt att välja låt för det var så mycket ord och dom sjöng så snabbt tyckte hon. Hennes engelska är ju inte så bra och därför valde dom I do, I do, I do, I do. Kisaki hade en blond garnperuk och Sam en blond mustasch. Dom var jättefina också fick Rowan trasha gitarren istället vilket han var mycket nöjd med. Efter showen fortsatte vi att sjunga en stund i karaokemaskinen allihop men det lät verkligen inget vidare och rösten tog snabbt slut. Fortsatte gjorde dock tjejerna - dom höll på hela kvällen till grabbarnas förtret. Killarna ville ju sitta i lugn och ro vid datorn och spela spel. Det gick ju inte. Sara, hon dansade och skuttade runt hela kvällen och slocknade i pappas famn nån gång framåt 12-tiden. Så hon lär väl sova gott tänkte jag - tänkte nog vi alla. Vi åkte hem framåt ett - halv två och kom väl i säng vid två. Somliga slocknade ganska snart. Just när jag skulle somna in så vaknade Sara och stökade. Hon hade ont nånstans lite oklart var. Efter nån timme kom jag fram till att det kanske gjorde ont i nått öra eller så. Gav henne lite alvedon och framåt 4 somnade hon och jag med. Phew... det var kämpigt. Det hade visserligen det goda med sig att hon inte vaknade förrän framåt halv tio.
Egentligen skulle vi ha varit på morning-BBQ med Mikans fotbollslag men vi bara orkade inte ta oss upp till det. Nicke orkade definitivt inte. Han kom inte upp ur sängen förrän vid halv ett och då efter att Anna hade väckt honom. Då hade han varit uppe en vända och duschat men kraschat igen och somnat om. Ja så därav den otroligt sega dagen idag. Vi har inte gjort många knop inte.
Mikan hade gjort upp med en kompis om att gå på Pirates of the Carribean och Oscar var snabb att göra detsamma. Då blev Anna ganska deppig. Hon ringde runt till en massa kompisar för att hitta nån att leka med men ingen var hemma. Så då bestämde jag att vi också kunde gå på bio och se Pirates-filmen. Hon såg ettan för ett par veckor sen och har tjatat om att få se ytterligare en film ända sen dess. Men det var alldeles för komplicerat och långt insåg jag efteråt. Den höll ju på i 3 timmar(!) och handlingen var väldigt svår att förstå eftersom den utspelar sig i olika världar - riktig värld, det dödas rike och nånstans där emellan. Och man kan se levande ut fast nån har skurit ut hjärtat på en... ja jag hade också ganska svårt att hänga med måste jag säga. Skådespeleriet däremot var det inget fel på. Hade glömt bort att både Stellan Skarsgård och Keith Richards skulle vara med i den. Det var kul! Men bäst är ju ändå Johnny Depp som Captain Jack Sparrow.

Annars har det varit en ganska vanlig vecka. Mikan hade ett framträdande med skol-kören i Cannon Hill shopping center. Nicke och jag var där och lyssnade. Dom sjöng jättefint. Jag har haft min tennis som vanligt - dvs inte riktigt som vanligt för vår tränare (som läser till jurist) har examensperiod så vi hade en annan tränare istället. Det var Rod Lavels brors son Ken. Rod Lavel var en stor tennisspelare på 70-talet, vann väl Wimbledon och så där. Ken var väl inte riktigt vår tekopp som typ men hans träning var bra så vi har haft kul och har blivit rejält svettiga. För andra gången i rad lämnade jag Sara utan att hon gjorde minsta antydan till att gråta så det känns jätteskönt. Hon till och med gillar sin "nennis" som hon säger.

Nästa vecka är vår näst sista... Nicke är jour hela veckan och jag ska ut med olika tjejgäng. På onsdag är det tennistjejerna och på fredag är det några mammor från ffa Mikans klass men jag tar med mig Lea och Magdalena också. Parkmammorna ordnar en middag/fest den sista lördagen. Då har vi flyttat ut ur huset så det kan nog bli rätt bra. Nu däremot ska jag gå och sova. Annars orkar jag aldrig imorgon.