I helgen fick vi en föraning om värmen och hur det kommer att vara ett tag framöver.

Oscar tog hem en kompis, Evan efter skolan i fredags - a sleepover. Jag och Anna fick vänta på Mikan då hennes buss var försenad med 45 minuter. Sara var hemma med Nicke som tog ut lite komp för jobb på onsdagen. Det var ganska varmt och skönt men inte för soligt och det fläktade bra. Mikan hade varit iväg och spelat T-ball (blandning av brännboll och baseball om jag förstått det rätt). Varje fredag eftermiddag i 5-6 veckor framöver åker skolans barn (y 5-7) iväg och möter andra skolor i nån sorts turnering i olika sporter som man får välja mellan. Oscar har valt att spela basket och Mikan T-ball. Oscars lag förlorade med 40-4 medan Mikans hade vunnit. Oklart med vilka siffror dock.

Vi tjejer gick till parken dock efteråt och hade som vanligt en härlig eftermiddag. Där var massor med mammor och massor med barn. Janette tog på sig att arrangera en ny girls-night-out kväll som kommer äga rum den 9/11. Då kommer säkert en svensk mamma, Helena komma med. Hon bodde i vårt hus innan Annertz och var väl de som införskaffade bohaget som vi nu har som tredje familj. Hon och hennes två barn är här i två veckor över höstlovet. Barnen gick i Morningside och en av dem hade t o m Mikans fröken. Förra girls-night-out var jättetrevlig så det ser jag fram emot. Dessutom har jag hört så mycket om Helena så det ska bli spännande att ses.

En annan av mammorna har dessutom bjudit in oss alla på lunch den 7/11 då det är Melbourne Cup - en stor galopptävling i Melbourne som är så stor att det är en ledig dag i Melbourne. Tydligen är det en stor dag för övriga landet också för alla vill fira den på nått sätt. Det är klänning som gäller och helst hatt. I Melbourne är det definitivt hatt men jag tror inte det är lika viktigt här. Allas barn går sen gemensamt hem till dem efter skolan och fikar och leker.

På kvällen var det ganska varmt och barnen badade i poolen. Evan var en riktig badkille förutom datanörd som Oscar och alla hans vänner är. Så barnen värmde upp med kull och kurragömma - blev sen så varma att dom bara hoppade i poolen och badade länge.

Nästa dag var det ännu varmare och barnen låg mer i poolen än var uppe ur den. Jag tog tjejerna med mig till leksaksaffären på Oxford Street för Anna skulle på kalas till Victoria med temat sjöjungfru eller fé. Det var grymt varmt och svettigt. Där hade vi kunnat handla upp hela affären. Så mycket gulligt rosa och glittrigt att det var svårt att välja. Våra grannflickor Maddie och Catherine skulle också till samma kalas och mamma Sonia hade lovat att Anna kunde få låna nån fin utstyrsel att ha på sig. Vi hittade i alla fall lite grejer till Victoria och även till Signe som fyllde år på måndagen efter.


Väl hemma satte Anna på sig en vacker lite gammelrosa klänning med tyllkjol och jag satte upp hennes hår med en stor ros och hon hade ett litet féspö i handen. Den tjejen kommer bli farlig om några år... Det var det mest välordnade kalas jag nånsin varit på. Hela hemmet var pyntat med ballonger och annat - allt i blått, grönt och silver. Alla lekar och presenter hade vattentema, t o m maten hade vattentema (nästan hela vägen). Och tårtan - kolla in tårtan som mamman Heather hade gjort själv. Alla tjejerna fick sen ett litet kit med pärlor och tråd så fick man trä sitt eget mermaidhalsband i rosa. Och sen när man gick hem så fick man med sig en liten tygpåse med ens initialer påklistrat med glitterlim fylld med godis och mer smycken. Phu... Behöver jag tillägga att mamman inte jobbar? Öhhh det gör inte jag heller kom jag just på... Men hon har bara två barn!!!!



När Anna och jag kom hem från kalaset låg barnen fortfarande i poolen. Händer och fötter som russin. På kvällen hade vi bjudit hem familjen Bate vars barn Sam och Kisaki är jämnåriga med Oscar och Mikan och dom går väldigt bra ihop. Mamman - Haroko tror jag hon heter - kommer från Japan och pappan - Rowan - kommer från Nya Zeeland. Ett härligt färgstarkt par. Kvällen var underbart varm och vi satt ute och åt. Grillade förstås. Vi bjöd dem på sill och nubbe till entré - spännande! Så lördagen var verkligen så som det kommer vara ett tag framöver - mycket bad och grill. Det ser vi fram emot. Det enda som var lite synd var att av nån anledning så fick barnen skavsår/blåsor på tårna efter allt badande. Tror att det är botten i poolen, som är lite ruffig i ytan, som gjorde det.

På söndagen var vi lite dagen efter men efter en stunds velande så mobiliserade vi i alla fall ihop familjen och åkte upp till Mooloolaba för att kolla in det hus som vi eventuellt tänkt att hyra med Ståhlarna. Ingen av barnen var särskilt förtjusta över att åka iväg men väl där uppe var det ganska bra. Vi kollade in huset som i o f s såg schysst ut men dessvärre inte hade det bästa läget. Det gjorde oss lite fundersamma över om vi verkligen ska hyra det. Det kostar ändå 5000 AUD/veckan. Vi åkte runt lite i krokarna och stannade på Esplanaden i Mooloolaba för att äta lunch. Sen badade vi på stranden nedanför. Det var ganska blåsigt och mulet men ändå rätt varmt. Hela beachen var fylld med människor och vilka vågor!!! Det var de högsta vågor jag nånsin badat i. Först ut var Anna, Mikan och Nicke. Dom gick ut i 3 olika nivåer. Anna längst in i de lägsta vågorna, Mikan i mitten och tog de mellersta vågorna och Nicke dök och bodysurfade på de riktigt stora vågorna. Jag vågade mig aldrig dit ut. Oscar hade ont i fötterna sen gårdagens badande i poolen så han skulle först inte bada men sen kunde han inte motstå vågorna. Det var jättekul och riktigt skönt i vattnet.


Men det där med huset gjorde oss lite fundersamma. Så nu är jag ute och surfar efter nya hus att hyra i jul. Kanske ska vi se om vi kan få något i Noosa. Det var en trevligare ort.

Idag är det Halloween och Anna ska snart över till grannflickorna på Halloweenparty. Mamma Sonia kommer från Canada så hon har den traditionen. Annars firar man inte Halloween här egentligen. Skönt! Dessutom är det en myt att man måste vara utklädd till något hemskt och läskigt. Anna är Askungen. Buuuu!!!!!

Idag har jag varit i Annas pre-school och berättat lite om Sverige, lärt dem sjunga Broder Jakob på svenska, säga hej och hejdå, visat bilder på svenska flaggan och på kungafamiljen i vackra kläder och i kontrast till dem - även visat bilder på Sverigedräkten. Anna avslutade med att bjuda alla på "Annas pepparkakor" som finns att köpa på IKEA. En given succéavslutning! Hur man lyckas med en barnföreläsning. Det var jättemysigt, alla barnen var väldigt vetgiriga och när jag berättade om snön så ville alla att vi skulle åka på utflykt dit nån dag. "Please, can you take us there?" undrade dom. Det var lite gulligt. Det fanns en jordglob där så jag visade dem hur långt bort Sverige ligger och att det tar en dag och en natt att åka dit. Men dom stod på sig. Till snön ville dom.

Förra veckan var Minakos föräldrar där och lärde dem lite japanska och nästa vecka kommer dom lära sig lite franska och förmodligen Broder Jakob på franska från Olivias mamma och sen kommer ytterligare en mamma från nått land som jag inte har koll på. Det tycker alla är jättespännande.

Anna har börjat kommunicera så smått i pre-school. Häromdagen hade hon räckt upp handen och ställt nån fråga och återberättat lite från en saga. Fröken var jätteimponerad. Hon förstår nog ganska mycket nu men att prata är en annan femma. Men när hon leker med Evie som inte pratar svenska, bara förstår lite grann så hör jag hur Anna försöker prata engelska och där hon inte kan orden så fyller hon på med svenska ord i engelsk tappning. Det låter väldigt kul men jag måste säga att hon är enormt duktig som försöker. Men fortfarande är det så att hon egentligen inte vill gå till pre-school om dagarna - bara för att hon inte kan prata. Hon saknar sina svenska kompisar helt klart. Tur att vi har Skype så hon kan prata med dem per telefon ibland men det blir mest på helgerna när alla är hemma från dagis.

Nu har simningen dragit igång på allvar både i skolan och i simskolan. Anna har simning varannan vecka och hon är en av dem som simmar bäst. Hon är som en fisk i vattnet. Nu ska vi bara se till att hon börjar med ett riktigt simsätt och det blir crawl. Hon är på god väg. Mikan och Oscar har simning 2 ggr i veckan på skolschemat och då simmar man mest längder, på olika sätt. Mikan klarar nu att simma 4X25 m crawl utan att stanna och Oscar simmar 6X25m. Sen har Mikan dessutom simträning ytterligare 1 gång i veckan då hon får lära sig alla fyra simsätten även om man fokuserar på crawl. Hon har en naturlig talang för simning och är bäst i sin grupp. Det går verkligen jättebra. Enda haken är att håret nu börjar bli grönt.


Oscar ville absolut inte gå på simträning (som är i skolans pool). Men så har han märkt att en av hans bästa kompisar kör simträning - squad - där man mest simmar längder och lär sig lite tävlingssimning, ungefär som skolsimningen. Nu ska han prova på det på tisdag. Tror han kommer fortsätta med det. Annars kör han sin breakdance på onsdagarna. Dom dagarna är lite köriga faktiskt för Annas simning börjar 16.15, Mikans 16.45 och Oscars dans börjar 17.30. Tur att Nicke för det mesta är ledig på onsdagarna.

Nicke var ute och spelade golf förra helgen, för första gången på hur länge som helst. Det var med röntgenavdelningen och dom spelade scramble, dvs alla slår ut var sin boll och så väljer man den bästa bollen att spela vidare på också slår alla ett slag därifrån, också väljer men den bästa bollen av dem att spela vidare på osv. Det hade varit riktigt roligt, hyrklubborna till trots, så nu har han bett våra nästa besökare att ta med sig lite klubbor. Vi får väl se hur mycket spelat det blir. Den närmsta tiden ser rätt fullspäckad ut med besökare i stort sett hela november, december och januari. Det ser vi fram emot!

Vi har bokat in oss ett par nätter på Tangalooma Resort på Moreton Island - en av de stora sandöarna här utanför. Där kan man göra en massa roliga saker, bl a mata vilda delfiner och åka pulka nerför sanddynorna.

Sen är det så gott som klart med ett hus på stranden som vi hyrt över jul och nyår då Fredrik och Eva med barn kommer. Det lär vara som varmast då och ett hus på stranden har alla omkring oss rekommenderat. Vi får väl se om vi kan lära oss surfa då. Det lär vara en hel del paddling innan man får surfa.

Efter nyår har vi bokat in en resa till Nya Zeeland. Det ska vara ett fantastiskt vackert land och vår förhoppning är också att det ska vara lite svalare där än här i januari. Så oroa er inte, vi kommer inte bli uttråkade.

Vackert runtomkring just nu

Vi fick ärva en passionsfruktsblomma från familjen Annertz som i sin tur ärvde den från familjen Morse som bodde här tidigare. Den hade inte tagit sig vidare så det fanns inte mycket hopp för den trodde man. Men jag som gillar utmaningar gav mig 17 på att den där ska jag få ordning på. Läste på lappen om blomman och såg att den gillar sol och ska klänga. Så jag flyttade ut den från muren där den stod och lät den klänga på staketet istället och gav den på så vis mer klängstöd dessutom. Kolla va fint den blommar nu. Hoppas att det kommer frukter också.



Jakarandan blommar också nu och det är otroligt vackert blått överallt. Vi har ett par utanför köksfönstret som blommar så fint. Men vi får skynda oss att njuta då den blommar över snabbt. Sen kommer Frangipanin att blomma. Tyvärr har jag ingen i närheten jag kan titta på. Jag får njuta av andras helt enkelt.


Passar på att ge er lite andra sköna bilder tagna utanför huset. Försök bara att bortse från alla el- och teleledningar. På kvällarna kan man ibland se en possum vandra omkring på ledningarna. Det är lite häftigt hur dom balanserar på trådarna.

Nu har Claes åkt hem. Tiden går verkligen otroligt fort när man har roligt och mycket att göra. Vad vi har hunnit med en massa saker, och då tog vi det ändå otroligt lugnt de sista dagarna innan han åkte.

Margareta kom några dagar efter Claes och då hade vi redan hunnit åka upp till Cairns som ligger ca 2.5 timmes flygresa norr om Brisbane. Där var det varmt och skönt men inte för varmt, tack o lov. Det är inte bara Stora Barriärrevet som lockar i Cairns som jag trodde. Där fanns en masssa annat skojsigt att göra och se. Cairns i sig är ganska mysigt med sin strandpromenad kantad av affärer och restauranger och i slutet ligger den konstgjorda lagunen som bara Sara fick tillfälle att bada i. Mja, fick och fick... men i alla fall, hon gjorde det.

Vid lagunen finns flera BBQ-anrättningar uppställda (som i o f s brukar finnas i de flesta större parker) och picnickbord i angränsning till dem. Dom användes flitigt om kvällarna så det bestämde vi oss också för att göra en kväll. Vi köpte med oss lite kängurufile, goda grönsaker och ett par vinare också trängdes vi bland ungdomarna som inte tyckte vi var kloka som var ute med hela familjen sådär. När vi hade suttit där en stund och ätit och skålat kom en svart ordningsvakt och hälsade på. Det var ju naturligtvis förbjudet att bruka alkohol i parken. Oooops! Tänkte inte på det... Men han konfiskerade i alla fall inte vinet utan han föreslog att vi skulle ställa ner den på marken så att den inte syntes.

Det var vår dos av australian life s a s. Resten av tiden ägnade vi oss åt att vara ganska mycket turister. Vi gick på djurpark och tittade på spektakulära djurshower med krokodiler och ormar också fick Oscar, Mikan och Anna (även om hon var ca 10 cm för kort hålla i en koala. Dom har vassa klor kunde dom konstatera. Vi åkte linbana ovanför regnskogen och tog ett fint gammalt tåg tillbaka, utmanade varandra på gokartbanan (Oscar och jag hade den snabbaste tiden!) och Claes o Nicke provade på att åka wakeboard efter linbana - som en släplift ungefär. Linbanekrökarna var svårast att bemästra. Varje dag avslutades med åtminstone en timme i poolen för barnen. I bästa fall fick vi vuxna dricka lite vin medan vi badvaktade.

Efter 3 nätter i Cairns drog vi vidare norrut ca 45 minuter till Port Douglas. Till skillnad från Cairns så finns där långa fina sandstränder (4 mile beach) där man med fördel kan bada.

Och det gjorde vi men inte bara där. Vi badade i ett sötvattendrag (Mossman Gorge) och en dag åkte vi ut till revet och snorklade förstås. Vi hade blivit rekommenderade att ta Quicksilverbåten ut för den lägger till vid en plattform så det inte gungar så mycket och har en massa andra aktiviteter som man kan ägna sig åt om man inte vill eller kan snorkla. Vi tog dock inte den värsta sorten som gick ut till ytterrevet utan gick på hotellvärdinnans rekommendation att åka ut till Lowe Isles som ligger på innersidan. Det är en liten ö med rev runtomkring men som även har sandstrand man kan bada ifrån. Dessutom finns där gott om sköldpaddor!

Båten var en ganska stor katamaran som både gick för motor (inte så snabbt dock) och för segel. Seglena var för att stabilisera båten på vågorna. Vi hade en ganska behaglig båttur både ut och tillbaka. Men det var ju förstås alldeles för mycket människor men det är ju smällar man får ta om man ska få det andra. Snorkelutrustning och simdräkter som skyddar mot sol och stingers ingick i avgiften.

Anna var lite skeptisk till snorkling redan från början och hon fixade inte snorkelandningen så hon gick med Margareta och Sara och letade koraller vid stranden istället. Oscar och Mikan tyckte också att det var lite läskigt med snorkeln i början men vande sig efter en stund. Tyvärr var deras simfötter för små så dom fick ont i fötterna ganska snart och ville in. Och innan vi hade hunnit byta till större simfötter så var det dags för lunch. Jag fick dock lite egen snorkeltid och hann se de största "mördarmusslor" jag nånsin sett - stora som, som, som bildäck!!! Där ska man inte sätta ner några fötter. Och just när jag skulle vända tillbaka och simma in så mötte jag en ensam sköldpadda som var ute och simmade. Jag simmade med den en liten stund. Det var maaaagiskt.


Efter lunchen simmade vi ut igen men den här gången strulade Oscars snorkel. Den läckte på ett otillbörligt sätt. Så han gav upp. Nicke och Mikan simmade iväg tillsammans och såg väl ett 10-tal sköldpaddor förutom all fisk och korall. Jag simmade iväg ännu en gång på egen hand och hittade en fin lite korallö där flera sköldpaddor simmade omkring. Tyvärr var det ebb så området vi var hänvisade till minskade hela tiden och vattnet blev grumligare och grumligare. Och jag minns faktiskt korallerna som mycket färgstarkare än de var här. Lite besviken var jag nog ändå på det. Men sköldpaddorna vägde gott och väl upp för den besvikelsen.

Och varje dag avslutades även Port Douglas med en timmes bad i poolen. Ibland varvat med lite tennis också. Det gjorde susen för barnens crawlkunskaper skulle det visa sig när vi kom hem. Både Mikan och Anna var bäst i sina nya simgrupper. Kul!

Claes kom, Jonas åkte hem och barnen började sitt mitterminslov. Vi tog det väldigt lugnt den första veckan och barnen hade bett att slippa boka upp sig med simskola eller nått annat, för att bara få vara och ta dagen som den kommer. Dom lyckades med det. En av dagarna drog jag dock upp dem innan klockan 10 och åkte iväg med Printzarna till Southbanks. Där hade jag sett att man hade lite konstverkstäder och annat skoj på G. Hands on art kallade man det och temat för veckan var Islam. Varje dag fick man skapa olika saker med arabiskt inslag, t ex göra dockor med arabiska kläder, glasmålning med arabiska motiv och det som vi gjorde - små moskéer i lera som man satte in i plastburkar med glittervatten. De blev som de där glasburkarna, skaka jultomten och det snöar fast med en vacker moské.
Det var full aktivitet i verkstan och alla gjorde fina moskéer. Sara lät jag först bara leka med leran men sen insåg jag att den som faktiskt älskar de där skaka-burkarna är ju hon så då fick Claes och jag raskt sno ihop en liten färgglad moské till henne också.
Jag tror faktiskt att alla var nöjda och glada efter moskébygget, utom möjligen Oscar vars ena minaret hade ramlat när man fyllde på vatten. Det fick bli en moské i Bagdad.

Just utanför verkstan hade man satt upp bungyjumpställning dvs bungyjump sittandes i sele och man hoppar på mjuk matta. Det ville dom alla prova och hade Sara varit vaken hade hon nog också velat det men gudskelov hade hon somnat efter den kreativa stunden. Dom alla lyckades göra bakåtvolter, även Anna sist och slutligen.

Det var en varm och strålande solig dag så efter den ansträngande hoppningen var det skönt att badkläderna fanns nedpackade så att vi kunde bada och leka i lagunen. Mja, Claes var inte så sugen så han satte sig i skuggan och läste en bok. Tror även att jetlaggen tog ut sin rätt en liten stund. Glass på Cold Rocks var ett måste innan vi åkte hem för att packa väskan till nästa äventyr. Stora Barriär Revet hägrade!