Gooooooooooo McConnell!!!

Idag har Oscar och Mikan avverkat The great sportsday, en friidrottsdag för year 4-7. Mikan är year 5 och Oscar year 7. Dom har övat i ett par veckor att hoppa längd, höjd, stöta kula och springa 100, 200 och 800 meter. Dom har dessutom övat på sina hejarramsor så det skallrat i fönstrena, både hemma och i skolan. Familjen Nyman tillhör alltså the McConnell house och barnen har entusiastiskt kommit hem om dagarna och berättat om de idrottsliga framstegen de gjort, att dom springer bland de snabbaste i sin klass osv. Jag såg fram emot att få se dem tävla.

En hel del föräldrar hade tagit ledigt för att komma och titta. Anna ville hellre leka med Signe efter tennisen så jag hade "bara" Sara att ta hand om. Men hon var inte så jobbig - hon tultade bara runt och drack ur allas vattenflaskor utom ur våra egna, beundrade de vackra flaggorna som markerade löparbanan, klättrade uppför och nerför en jordig trappa och stoppade i sig lite täckbark och annan skit på vägen. Det var bara ibland, när jag fick hämta henne från tävlingsarenan som det blev lite ansträngande. Men som vanligt charmade hon alla.

När jag anlände efter att ha skjutsat Anna till tennisen på morgonen var tävlingarna i full gång och Mikan hade just sprungit in på andra plats på 800 m och fått sin första ribbon. Attans att jag missade det men det skulle bli fler som tur var. Det är fantastiskt men alla barnen deltar i alla grenar. I löpningen har man olika divisions och var man hamnar grundar sig på resultaten under träningsperioden. I varje startheat springer 6 barn och för varje heat får man ribbon för 1:a, 2:a och 3:a plats samt en ribbon "well done". På så vis måste man inte vara bäst för att få pris och känna sig som vinnare. Väldigt inspirerande och peppande för barnen som alla verkade ge järnet vare sig det var högsta eller lägsta divisionen. Man tävlade ju även för sitt "house" - inte minst viktigt. Här samlas de tre husen och samlar sig för sina ramsor - McConnell i gult, Rossiter i rött och Pashen i grönt.

Det visade sig att Mikan är riktigt bra på att springa. Hon vann 2 första placeringar och 2 andra placeringar där 800 m nog ändå rankades högst. Oscar vann också några första placeringar samt en tredje plats i höjdhopp(!). Jag tror att det är så att han därmed blir uttagen att representera skolan i distriktmästerskapen i höjdhopp och att Mikan kommer få göra detsamma i 800 m. Det ska bli skoj att se.

Jag frågade barnen vilket som är roligast - Danderyds OS eller den här dagen och det var den här dagen överlägset. På frågan varför då, så var det just det att man tillhör ett lag och det laget samlar ihop poäng tillsammans så man alltid har världens hejarklack. Man får även poäng för framförandet av hejarramsan. Ända till sista grenen, 200m stod det och vägde mellan Rossiter och McConnell och slutligen var det McConnell som vann totalt. Vilken glädje!

Under dagen var det två lite längre avbrott för mat och lek/stim. Där fanns ett par grillar (modell större) uppställda så man kunde köpa korv i bröd (rostbröd) eller kycklingspett. Dessutom kunde man köpa dricka, kaffe/te och kaka (som naturligtvis duktiga föräldrar bidragit med). Nått som man också gör här är att ta med sig sin lilla hopfällbara stol eller mer av en hopfällbar fotölj med flaskställ - antingen man tittar på barnens fotbollsmatch eller när dom tävlar friidrott.

Jag satt med parkmammorna. Janette hade tagit med sig ett litet häfte med reglerna till AFL (aussie rules eller australian fotboll om man ska vara riktigt tydlig). Vi bestämde att vi ska gå på nästa game tillsammans och det blir på söndag 6/8. Då spelar the Lions hemma på the Gabba (stadion i Brisbane). Det blir kul!

Där träffade jag även mamman till Sophie som sjunger i kör. Sophie är världens gulligaste flicka, hur söt, glad och vänlig som helst och hon älskar små söta bebisar som Sara vilket inte gjorde henne mindre populär - varken hos mig eller Sara. Jag fick då tillfälle att pumpa Mandy på allt gällande kören och jag tror att den är som klippt och skuren för Mikan. Hoppas bara att hon kommer in och att hon får sjunga med dom som är ett år äldre för det är Sophie. Dels så känner hon någon och dels kan vi parta på skjutsningen vilket inte är helt oviktigt i sammanhanget då kören ligger ca 20 min bort. The Australian girls coir heter den och barnen har uniform även där. När dom uppträder så måste dom har ribbon i håret vare sig man har långt eller kort hår. Går det inte att knyta ett hårband i håret får man knyta den om hakan - no joke! Fniss! Det finns nog inte så många korthåriga tjejer i kören kan jag tro...

Imorgon är det Annas födelsedag och Mikan och jag har shoppat loss ordentligt i Carindale. Mycket rosa och glitter blir det. Hon kommer inte att bli besviken. Sen ska vi försöka ha ett litet kalas i helgen också. Hörde just av en mamma att man med fördel har kalasen i parken. Hänger upp lite ballonger, grillar korv och bjuder på cake. Perfekt! Så får det bli.